Ibland
går det undan, igår down and out och idag dansar man och ler till
Nina Perssons nya! Bättre och bättre för var lyssning. Och ikväll
Veronica Maggio utan mig på Scandinavium. Men med hemlig gäst. Tror
jag kan göra som Leif GW Persson, skriva Håkan Hellström på ett
litet papper och försegla i kuvert. Veronica var för övrigt i
Stockholm samtidigt som bloggaren, fast hon var på Hovet och jag i
Kista. Tror det var lugnast så, orkar inte med sådana
tillställningar längre, tar för lång tid att bli som folk igen.
I Hjo är det lugna gatan. Trots detta tvingas man inse att det kan bli för mycket även här. Som när man med svidande ögon och med tredje dagens huvudvärk knäpper på TV:n och inget händer. Misstanken faller på vår förträfflige Sune som bygger om sovrummet. Har han knipsat av någon kabel? Men det har han inte – om det nu inte var... Ja men, jaså var den till TV:n. Jo, kanske. Så igår blev det ingen Antikrunda i Hjo.
Liten försiktig fråga från en trogen följare... När första året i Hjo är till ända, slutar du blogga då? Eller döper om bloggen?
SvaraRaderaHar jag börjat fundera på också. Det är över halvåret kvar. Vi får se hur road jag är och hur roade läsarna är. Och hur mycket det går att krama ut ur Hjo. Men allt behöver inte handla om Hjo, kanske räcker det med att man tittar ut och betraktar världen från denna puttestad. Det är ju faktiskt ganska roligt.
RaderaSluta inte för all del! Det är otroligt hur bloggande blir beroendeframkallande och liksom har en förmåga att växa. Vi måste ju få veta hur det går för er och hur hunderiet avlöper. Du kan ju döpa om bloggen till Hjordeliv. Eller den Hjovialiska bloggen... Ehhh
RaderaTack för stödet!
RaderaÄr mycket förtjust i Första året... alltså själva namnet. Men ett namnbyte är av nöden om... Men långt innan vårt första år är till ända.