måndag 30 maj 2016

Palmespaning

När Bloggaren ändå är i huvudkommunen kan han inte avhålla sig från ett besök vid korsningen Sveavägen-Tunnelgatan/Olof Palmes gata. Och springa trapporna upp mot Malmskillnadsgatan. Som siste svensk i sin generation. Märkligt. Inte förrän nu har det blivit av. När det begav sig var Bloggaren nästintill privatspanare. Men man får ge sig, så att man inte blir tokut.

Han stämmer på min beskrivning, sa Lisbet Palme. Om Christer Pettersson. Ett utpekande att grunna över. Och ett egenartat ord i sammanhanget: beskrivning. I signalementet från mordnatten anger hon inget utseende alls, förutom mörkt hår och täckjacka. Första mars, fortfarande inget utseende. En vecka senare har Lisbet sett fantombilden och ansiktsdragen börjar ta form. Hon beskriver fantombilden snarare än Pettersson. Och fantombilden, ja den var värdelös helt igenom. Så.

Bloggaren suckar och tittar bort mot David Bagares gata. Det är inte lätt, möjligtvis såg hon inte mördaren över huvud taget. För Olof skjuts i ryggen och när Lisbet ser sig omkring, efter kanske 10-15 sekunder, har hon minst tio personer att välja bland. På ett avstånd av tjugo meter eller mindre. Och mördaren står knappast kvar och förevisar sin rykande pickadoller. Så visst är det knepigt.

Om Lisbet Palme finns mycket att säga. Men det spar vi till ett annat tillfälle, missmodig kan man bli henne förutan. Det är illa nog att polisen har gett upp. Bloggaren sätter sitt hopp till att mördaren, av någon outgrundlig anledning, slår en signal till Leif GW Persson. Och säger att beskrivningen, det är jag. Till palmespanarna lär han aldrig höra av sig.





lördag 28 maj 2016

Ett sött alligatorpar till Hjoån

Lördag morgon – nåja, förmiddag då då - tar sig hund och husse ut i spenaten och gångar sig hela vägen till Mullsjön. Och tillbaka. 8,06 kilometer om man ska sätta någon tilltro till Dog Walken. Hur duktiga får man vara egentligen? Öringtrappan ser fortsatt gedigen ut, fast lite knepig att krångla sig igenom. Om man inte är öring förstås. Fin sjö, Mullsjön, att leka i. Ska du ta och plumsa i Hjo-Hjo. Fri hundlek. Så går vi hem sedan.

I dalgången gäckar forsärlan, comme d'habitude, och hundgäcken plaskar och sprätter. Och silkesaporna och regnskogsfåglarna tjattrar ikapp från trädtopparna. Det är bara krokodilerna som fattas. Kanske borde Bloggaren tipsa turistbyrån om att ett sött alligatorpar från Mississippi borde införskaffas. Eller två. Per omgående. Fast då vore det slutbadat för herr Hjo-Hjo.

Hemma lagar Bloggaren mat för riktiga karlar. Korvgryta. Och äter ihjäl sig. Hunden ock. Great walk! säger Dog Walken. Hund och husse nickar bifall. Znirk och znark.






onsdag 25 maj 2016

Ett ovanligt vackert barn

Hustrun återvänder från Stockholm och Bloggaren reser dit. Med göteborgsdotter, Alfons-docka och grävmaskinsbok, modell bitvänlig. Då kan den uppmärksamme läsaren nästan ana att nu. Jodå, stockholmsdottern har nedkommit med gossebarnet Hjalmar.

Ett ovanligt vackert barn, som hustrun/mormor säger. Bloggar-morfar håller med. För hur han än vrider och vänder på det påståendet blir summan av kardemumman på pricken detsamma. Dessutom tycker pojken om att ligga i morfars knä. Eller trygga famn snarare. Ovanligt trygg. Gurglar han förtjust och gäspar, Hjalmar.

Och eftersom pojken verkar pigg och framåt är det inte omöjligt att han lärt sig säga Heja Zlatan lagom till EM-finalen på Stade de France 10 juli. Och springa barfota med bollen i gräset med morfar i Hjo. (Fast då förutsätter Bloggaren att Sverige återfinns i finalen. Annars blir det knepigt). Och Hjo-Hjo får stå i mål. Sådär, då blev det inte riktigt hundfritt ändå.

Mer än så blir det inte idag. Men det räcker väl.






torsdag 19 maj 2016

Hjoåns regnskogsdal


Inleder med en bild på skygg svart panter från Hjoåns regnskogsdal. Fångad och knäppt 12.42 idag onsdag. Hjo-Hjo, hann du med att se den rackarn? - Hjodå, hjodå, han var ovanligt snygg för att vara katt.

Däremot har Bloggaren inget bildbevis på smoltstimmet han såg på sin väg ut mot Vätternhavet. Men han svär med två fingrar på bibelen att så var fallet. Femton centimeter, kanske arton, och tre år gamla. Det är regnskog för Bloggaren det, helt klart. Och vad fan är smolt, frågar sig vän av ordning. Det kan vän av ordning få till hemläxa till nästa gång vi träffs. Att ta reda på. Och hoppa upp och sätta sig på.

Så bra, då ordnar det sig med den saken. Övriga har naturligtvis redan förstått att vi pratar öringungdom.

Och eftersom hustrun är ute på vift försöker vi oss på fiskpinnar i köket idag. Är du med Hjo-Hjo? Med potatismos och hemgjord remouladsås. Hur gott får det bli? Egentligen? Och så får vi lite variation på bratwursten. Dessutom.  



söndag 15 maj 2016

Potatis i tunna


Väderbloggaren från Hjo rapporterar om kallt väder ifrån sjön. Gräsligt kallt. Och noterar att det är varmare i Vättern än på land. Det är bara till att hoppa i, så att man slipper gå på landbacken och frysa. Man, i det här fallet, betyder Hjo-Hjo. Men icket. Grrr. Inte ens hunden.

Nej, en sådan här dag förströr sig Bloggaren med popcorn och TV. Tappad arbetslust. Och gårdagen var lika illa.

Men dagen innan gårdagen, dagen innan istiden, var aktiviteten hög. Hustrun på alla fyra i avenbokshäcken och Bloggaren framför skärmen, googlar och berättar: Luckra och gödsla och gödsla om igen. Klipper gör vi först i jas-månaderna. Bort med ogräset och på med mera jord där vid äppelträdet. Tjôta, säger hustrun. Med viss rätt.

Sedan sätter Bloggaren potatis i tunna och lär Hjo-Hjo att kicka boll. Så här lagom till fotbolls-EM. Han vill numera kallas Hjo-Hjo Ibrahimović. Och jo, bara översta bilden är tagen idag.





onsdag 11 maj 2016

På en sommardag

Nu är det lätt att leva, sjöng Olle Adolpson. På en sommardag. Och det är bara att hålla med. Bor man i Hjo är det möjligtvis inte lättare än annorstädes. Men nu när drivisen gett vika är det faktiskt 16 grader i Vättern och lätt hänt att man hoppar i. Och lever om. På en sommardag. Åtminstone om man är hund. Hjo-Hjo kan inte bärga sig. Bloggaren kan. Men i augusti brukar badtemperaturen stiga till 17. Då jäklar ska han i.

Nej, varken Åsa Romson eller gulnande gräsmattor rår på Bloggarens lätta humör. Komme det ordentligt med regn under natten vore det ännu bättre.

Och Mona Sahlin 2.0 grubblar Bloggaren näppeligen på en dag som denna. Fast undrar förstås hur pinsamt och plågsamt det kan bli. Det lär visa sig.

På Stampens kvarn serveras stekt fläsk med raggmunk och lingon. Vad ger du mig för det min hund? Vi är där inom tio minuter om vi sätter lite fart.  Så kan vi lägga oss och tryna i skuggan under fikonträdet sedan, det falska franska.


För övrigt sjöng Olle A. att nu är det gott att leva, inte lätt. Om man ska vara noga.



söndag 8 maj 2016

24 grader i Hjo


Hallå, hallå, hur står det till i värmen? 24 grader i Hjo och 18 på Mallorca. Åka utomlands, det sulle ja aldri göra.

Bloggaren har det rätt gott. Går barfota i gräset och sprätter. I badbyxor och med magen bar. Ingen bild på detta? Nej, läsarna får tro Bloggaren på hans ord: det var ett bländande skådespel. Apropå skådespel. I regissörsstolen, den med Ingmar Bergman på ryggen, sitter man bekvämt dessa dagar. Betraktar livet Såsom i en spegel. Styr och ställer med göteborgsdotter och norrlandsmåg. Borde inte gräsmattan kantklippas. Nu genast. Och potatisen, ja inte har Bloggaren hört talas om att den skalar sig själv. Och borde inte någon knäppa ett kort på regissören där han sitter och bestämmer vart skåpet ska stå. Innan han går ut med hunden. För det gör han helst själv. - Kom nu Hjo-Hjo, så får du följa med ut med hunden.

På kvällen lagar Bloggaren ångbåtsbiff. Och norrlandsmågen räcker upp handen och vill göra gåsleverförrätt med äppelkompott. Det ska väl gå för sig, bara vi har några äpplen hemma så. Foie gras har vi i skafferiet. Det har väl alla, en burk eller två. Utifall att.











torsdag 5 maj 2016

En vacker dag på Stigbergsliden

Efter Första maj välkommen gör sig Bloggaren en avstickare till Göteborg och pinostolen i Majorna. Där han slår sig ner utan bedövning. Gapa! Inte roligt men det funkar, som man säger nuförtiden. Och slipper gå tandlös som Shane MacGowan, galenpannan i The Pogues. Men sjunga kan han. Lyssna gärna på Fairytale Of New York, featuring Kirsty MacColl. Det låter rätt hyggligt, om man säger.

Så den köper vi på Bengans och stiger ut till en vacker dag på Stigbergsliden. Men springer inte på någon första kärlek. [Hv Zigenarliv dreamin'].

Men det var icke The Pogues vi talte om. Utan Göteborg som onekligen gör sig i vårsolen, särskilt Linnégatan och dess omgivningar. Och om man låter sig plågas utan bedövning hos tandläkaren äter man också gott efteråt – utan att bita tungan av sig. Biftekia hos greken på Mykonos. (Göteborgsdottern knäpper och Bloggaren biter sig i tungan, en gång och två gånger, äsch). Underbart gott. Men Håkan Hellström såg vi inte till, varken i Haga eller på Andra Lång. En missräkning, så vackert väder och allting.

Och spårvagnen till Centralen går numera via Skeppsbron! Det gjorde den inte på Bloggarens tid. Utvecklingen går framåt, tunnelbana nästa?

Hur var det i Götlaborg, undrar Hjo-Hjo. Fick du bita Käftis?

Aj, där gick det en tand igen!