onsdag 30 april 2014

En propp på Valborg

Idag går bloggaren på en propp, springer rakt ut i trädgården från altanen – tror han. Men hustrun har dragit för glasdörren. Smack, smack, dånk. Fläskläpp, huvudvärk och platt näsa. Man tror inte det är sant. Blodspillan uppstår Hjo-Hjo förutan. Detta år firas en tillplattad Valborg, i dubbel bemärkelse. Påminner lite om en engelsk bulldogSå nu är det läge att citera Lars Gustafsson igen: Vi börjar om igen. Vi ger oss inte. 

Dagens Hjo-Hjoträning: gå fint med husse till soptunnan, bära kompostpåsen så stolt i munnen. Skojar bara, det tricket blir aldrig av. Däremot går vi fint till postlådan och bär tidningen tillbaka till matte. Tassar på som om han aldrig gjort annat, får så mycket beröm att han kissar ner sig på förstubron.

Inga bildbevis på dessa events. Men väl på toalettrulletjuven, den amerikanska blåbärsbuskbitaren och den vackra hunden på förstubron.




måndag 28 april 2014

Hjo-Hjos favvoprylar

Hjo-Hjo är stora killen, fyllde 15 veckor igår och firade med fyra trädgårdssnäckor och några maskrosor. Sedan pannbiff med potatis och yoghurt, konstig kombination, men ner gick det utan minsta mankemang. Och träffade kompisarna Molly och Samantha på promenaden, vilket var dagens höjdpunkt, utfodringarna undantagna.

Rena hundleksaker platsar inte på Hjo-Hjos topplista. Favvoprylar för tillfället är 1. Rotborsten. 2. Ett konservburkslock. 3. Piassavakvasten. 4. CD-skivorna (förbjudet). 5. Vattenhinken. 6. Toarullar, men det ska vara papper kvar på dem (förbjudet). 7. Böcker (vissa förbjudna andra tillåtna. Knepigt knepigt. Lenins valda hänger med än, svårtuggad. Har noterat att hunden kastat ögon på Murakami och McEwan, men där är det stopp). 8. Skor och tofflor (också förbjudet/tillåtet – vad ska hunden tro). Med på listan också en och annan stenbumling att bära omkring på. Har jag glömt något? Ja, fjärrkontrollen, men den ligger utom räckhåll nuförtiden.

Husses pyjamasbyxor fladdrar så där förföriskt runt benen. Och strumpor fastnar också i tänderna. Knytskor är inte att tänka på.

Kajor och humlor är besynnerliga varelser.







lördag 26 april 2014

Lång dags färd mot skomakarlådan

På bordet står skomakarlådan och ser hänförande ut, den skånska potatisen icke att förglömma, eller saltgurkan. Men stopp där, det har allt varit en lång dags färd fram till skomakarlådan.

Jo, hunden gnyr cirkus 4.30 på morgonen. På med paltorna bara och ut, husse bär i vanlig ordning Hjo-Hjo nerför trapporna. Allt avlöper enligt plan. Gott. Sedan dricker hund och husse varsitt glas svartvinbärssaft och somnar om i soffan. Två kompisar, varav den ene bits, på samma kudde.                                                            
Grynkorv till lunch. Jag vet, det är helt fel årstid. Men det hjälps inte, det smakar lika bra ändå. Och Hjo-Hjo har idag ansökt om medlemskap i Grynkorvens vänner.

Sedan måste det grävas på den perenna rabatten, den 18-gradiga sommarvärmen till trots. Hjo-Hjo övervakar att det går rätt till men har lite problem med svartmyrorna i gräset, och med humlorna, som är stora och talrika i Hjo.

Grekiskt bröd smakar också bra.
Och eftersom bloggaren ändå har flåset igång sticker han emellan och bakar två limpor maltesiskt bagarbröd.

Det var en förskräcklig karl att vara präktig. Nja, han tar sig snart ett glas vin, och då är inte klockan mer än tre. Och skomakarlådan får hustrun trolla fram. Det gör hon rätt bra. Den skulle platsa på vilken stockholmsrestaurang som helst. Som Mannerström skulle ha sagt. 

torsdag 24 april 2014

Hjo-Hjo föredrar papperstidningen



Frukost med kaffe, ostmacka och e-GP. Hjo-Hjo ligger på mattan och läser på sitt sätt, föredrar pappersvarianten, muntlig läsövning.

Han sover hela nätterna och är alltså pigg pigg på morgonen. Upp i trappan hejåhå. Sedan nertassande tillbaka med klädgalge i munnen, plötsligt är trappan inga problem längre. Inte för stunden. Går hur geschwint som helst. Duktig vovve! Sedan ut i trädgården. Gräver upp - jorden sprätter och far -  det husse satte igår. Amerikanska blåbär och jordgubbar, det är gott det. Hundpromenad utan kiss & bajs, Hjo-Hjo kniper, föredrar gräsmattan på hemmaplan. Husse och matte inser att här finns en pedagogisk nöt att knäcka. Felinlärning. Vad göra?

Så var det Olle Adolphsons visa från förra inlägget. Nu är det gott att skratta att det blev vi två / Att du kom hit gamla kratta, att du kom ändå. En något annorlunda kärleksbetygelse. Jag tycker det låter rart.








tisdag 22 april 2014

Nu är det gott att leva


Hur har hunden det med trappan? Jo, tack bra! Hjo-Hjo gör sitt bästa, ibland springer han både upp och ner, galant och med husses sko i munnen. Ibland tvekar han och ibland vill han inte alls.

Vid morgonkissen vill inte husse. Vill inte bära tolv kilo hund nerför trappan. Tolv kilo är inte mycket men trappan är brant. Även en gammal husse kan behöva lite stöd i livet. Och någon gång måste hunden lära sig. Så att. Nu får du gå själv, säger husse till hunden.

Hjo-Hjo ser lite beklämd ut när han tittar ut över stupet. Men finner sig snabbt och kissar på mattan. Pinkeln auf dem Teppich, som tysken säger. Det är inte mer med det.

Men inte köpte vi hund för att ha något att gnälla över. Vi fixar det här, Hjo-Hjo. Du och jag. Får det vara en köttbulle till?

Och när bloggaren tar sig an gräsmattan med den nya multiclipen nynnar han: Nu är det gott att leva på en sommardag / Här står Adam och Eva, här står du och jag.

Alla som kommer ihåg Olle Adolphson räcker upp en hand. 



Selfie på påskaftonen.

söndag 20 april 2014

Påskbuffé

Påskaftonen kom med sol och uppkavlade skjortärmar. Och myror, humlor och fjärilar – det riktigt kryllar av liv i klorofyllen. Turisterna strosar runt i hamnen. Hjo-Hjo letar upp en plats att vila på - i skuggan. Det här har vi längtat efter länge.

Vid påskbuffén förtäljer oss den gamle fanjunkaren historien om hur malajernas skithus sprängdes i bitar år 1956. Och hur förbannat bra gjort det var. På min ära, som majoren sa. Den har vi hört tio gånger ungefär, men rätt skojigt ändå. Hjo-Hjo nickar till under bordet. Vi äter tre sorters sill, köttbullar, lax, gravad och rökt, laxpudding, parmaskinka, prinskorv, ägg och lika mycket till. Öl, och nubbe till den som så önskar. Vilket bara bloggaren och norrländske svärsonen tackar ja till – ganska stillsam tillställning, fanjunkaren tar en matsked på sin höjd (annat var det vid Slaget vid Wrångebäck år 1947, men det tar vi en annan gång). Storasyrrorna kan inte låta bli lillebror.


Hjo-Hjo får slicka av mattes tallrik (selekterade godsaker), får ett spel och springer glad som en speleman rakt in i friggeboden. 

Glad påsk!

fredag 18 april 2014

Husse i ett rött snöre

Flugjakt
Hjo-Hjo tror att borsten vi köpt är en leksak, han blir oerhört desillusionerad när husse försöker borsta pälsen blank och fin. Nej, inte så. Hopp och bit och hopp. Blodvite uppstår. Husse surar en stund, grr, men snart går det över. 



Okej, okej, vi tar det en annan gång, även en hund behöver känna motivation inför uppgiften.

(Efter sådär en kvart kommer en stolt matte in och säger att gissa vem som fått borsta Hjo-Hjo.
Han är jättesöt!
Jaha, det var ju himla jättebra).

Det är så mycket en liten hund ska lära sig innan han blir stor. Fånga flugor och gå i trappor, bära tidningen och sitta still. Och gå fint i koppel. Fot Hjo-Hjo! 
Fot! Annars blir det som den gamle fanjunkaren brukar säga: Först kommer hunden. Sedan kommer ett rött snöre. Och släpande bakefter kommer husse.




torsdag 17 april 2014

Livet enligt Hjo-Hjo

Hjo-Hjo springer runt, runt i gräset (har lärt sig av Elton) med en trädgårdshandske i munnen, slänger den upp i luften och hoppar efter (det har han lärt sig själv). Han leker och han leker.

Gurka är han inte så förtjust i, men ett tappat gurkburkslock. Vaff vaff! Fångar han på uppstuds och iväg som ett jehu genom rundgången. Tröttnar han på leken finns alltid matte att bita i knävecken. Eller hjälpa till med fönsterputsen, skvätt, skvätt och plask. Och de där vassa mjölktänderna fastnar visst överallt. Fast Lenins valda verk är svårtuggad, håller fortfarande ihop någotsånär, boken                                                                          alltså.

Men nu ska vi inte vara orättvisa, ibland slickar han husses händer så kärvänligt, särskilt om de luktar sådan där god handsalva.

Mat är gott – all mat. Utom gurka och citron.

 Humlor och kajor är farliga. 

 Igår åt han upp en daggmask.







onsdag 16 april 2014

Frukost och Hjo tidning

Dagen börjar med en god frukost och en titt i Hjo tidning. Hur mycket bättre kan det bli? Läser att nu leker harren i Hjoån. Det är en rätt häftig tilldragelse om man betänker att Hjoån mer liknar en bäck än en å, man ser fisken från landbacken. Eller bättre, från broarna vid Ånabacken. Då så, vad väntar vi på? Kameran i fickan och iväg.

Och mycket riktigt, fisken står blick stilla och väntar, väntar till och med så att bloggaren hinner knäppa ett par fina bilder rakt ner i det blöta. Fina och fina, någon som kan upptäcka harren? Nej, inte bloggaren heller. Men i verkliga livet var den där. Sant, jag svär.

Harrspaningstips i glittrande å. På med solglasögonen!

Dagens Hjo-Hjo. Hunden har lärt sig ett nytt kommando: Loss! Spotta! Han gillar att suga på stenar, går omkring och låter som värsta karamellkungen. Loss! Spotta Hjo-Hjo! Och ut kommer stenen. Duktig vovve!


Var är harren?


måndag 14 april 2014

Hunden sover i solen

Måndag i Hjo med sol och 10 grader plus. Rabarberna nosar upp ur jorden och sädesärlan vippar i gräset. Det tar sig.

Hundpromenad runt kvarteret. Hjo-Hjo går så fint (mestadels) men kissar inte, det gör han bäst på gräsmattan eller trasmattan. Men idag är grannarna på andra sidan gatan ute med gräsklipparen och då svansar han fram och skvätter av sig i rena glädjen, rullar runt i gräset och piper.

Och gårdagens sjömansgryta räcker även till lunch idag, Hjo-Hjo slickar tallrikar med välbehag. Nu har han somnat i solgasset på vardagsrumsmattan.

Annars ska här grävas litet potatisland. Och det är litet som ska betonas. Men dock ett land, och potatisen är dansk och heter asparges (sparris). Vitsordas av bloggaren som en riktig liten delikatess. Stort A. En krusbärsbuske, röd Hinnomäki, måste inköpas eftersom man inte klarar sig utan krusbärschutney. Men Herre Gud karl, sitt inte här och tjôta. Ut och gräv istället!



lördag 12 april 2014

Speedkulan Elton på besök

Igår kom Elton, belgaren, upp från Göteborg. Hjo-Hjo blir överförtjust och leken börjar per omgående och består mestadels av att hundarna springer runt runt, Elton först och Hjo-Hjo efter. Lite enahanda kan tyckas, men så går det till i hundarnas värld. Förresten är det mest Elton som springer, han far runt som en speedkula och Hjo-Hjo blir varvad på momangen. Han ställer sig snart vid sidan om och betraktar uppvisningen.

Observera Hjo-Hjo i soffan! Klicka på bilden.
Men Hjo-Hjo tycker att Elton är en aning egenmäktig eftersom han pinkar i matskålen, Hjo-Hjos matskål. Men en labbe är sällan långsint, han glömmer tarvligheterna och går vidare. På kvällen är de polare igen. Och Elton har underbett så han bits inte.

Riktigt söt är han på fönsterbrädet, där han står och spanar efter matte. Kommer hon aldrig nångång från det där jäkla loppiset!?


fredag 11 april 2014

Hunden i trappan

Hjo-Hjo har ett morgonproblem, och problemet är också husses och mattes. Det är den branta trappan upp till sovrummet. Upp går bra men inte ner. Vilket betyder att husse bär hunden nerför trappan varje morgon. Vi är väl ungefär lika kissnödiga båda två, och innan husse snavar och fördärvar både sig själv och hund får det bli ändring. Trappträning med andra ord.




















Sagt och gjort. Upp går galant. Men sedan ner. Hjo-Hjo konfunderad, ett steg i taget, drar sig obegripligt nog mot innerkurvan där trappan snarare är ett stup än en trappa. Husse och matte skräckslagna: Hjo-Hjo – håll ytterkurvan! Eftersom han är en klok hund gör han som husse säger, åtminstone om han får lite leverpastej på halva vägen. Och ner kommer hunden, alla fyra tassar på golvet. Underbart. Duktig vovve! Leverpastej igen och fortsatt träning i morgon. Vi ger oss inte.












Och nu något helt annat. I brevlådan idag: Fransyska visiter av Siv och Key Nilson. En oumbärlig kulinarisk reseskildring för alla frankofiler. Boken finns bara att köpa antikvariskt, så så fick det bli. Glad morgon, god bok. Jag bläddrar och äter mig fram mellan Cassis, Entrevaux och Digne-les-Bains. Mums!





onsdag 9 april 2014

Ha det gôtt!

















Nu verkar Göteborgsvädret ha nått Hjo, regn igår och regn idag. Hunden vägrar att gå ut och kissa, att sätta ner rumpan på trasmattan är bra mycket behagligare. Och ska vi tala klarspråk är husse lite grängig av för många tidiga hundmorgnar. Grr. Vad göra?


Svaret på detta eländiga nödrop är givet och självklart. Var är det björnen bajsar? Man puttar in David Byrne live at Union Chapel i DVD-spelaren. Once in a lifetime och depressionen är ett minne blott. Hjo-Hjo biter förnöjt på Taimanows spelöppningsteori : Nimzowitsch – Indisch, vilket är förbjudet, men Herre Gud, schack har husse inte spelat på årtionden. Lite förståelse får man ha med en hund med vassa, kliande tänder.

Och Byrne dansar och sjunger, och så gör bloggaren. Ha det gôtt! Om man säger. 

tisdag 8 april 2014

Leverpastej är det bästa som finns

Nu kan bloggaren stolt presentera fortsättningen på Hjo-Hjos nattningsbestyr. Tre skarpa nätter i rad sover han sött i sin korg och gnatar inte om plats på husses huvudkudde. Men så har han ju också fått en ordentlig inskolning. Igår kväll somnade han framför TV:n (den nya danska serien förstod han inte mycket av, danska är knepigt) och husse fick bära honom upp till sovrummet. En gäspning och en tacksam blick tillbaka. Och en slick på kinden klockan halv fem på morgonen. Hallå hallå, blir det aldrig morgon nångång!?

Kan meddela att vi lägger ner skinkost på tub. Inget rökt till hunden! Men det gör inget, det går precis lika bra med räkost.

För att nu inte tala om leverpastej. Leverpastej är det bästa som finns. Oj vad svansen viftar och slår. Hjo-Hjo är en lycklig hund. Åtminstone när han äter leverpastej.


söndag 6 april 2014

Valpmorgon


Rastad och utfodrad är vår hund redo för ännu en underbar valpmorgon. Springer de sista metrarna till husse med GP i munnen. Duktig vovve! Sedan kör han på så länge han orkar, dvs mellan 7.10 till 7.28.

Hopp upp i fönstret efter gardinen, som inte finns där längre eftersom den inte funkade ihop med hunden. Men där finns förvisso ett par tomatplantor och en kornettblomma – eller fanns, de dråsade visst i golvet. Det gör inget, det finns dammsugare i huset. Värre då med hustruns älskade keramikhöna från vårt älskade Cotignac, fastlimmad i bordet eftersom händelsen var lätt att förutse, hjälpte alltså inte, den dog i fallet om nu inte Hjo-Hjo hann med att sätta tänderna i henne innan. Splitter på golvet. Ut med hunden! Sopborsten fram. Likt förbenat hittar han något vasst att bita på. Husse fram för att byta grejer, hundlevergodis mot glas i munnen. Går alldeles utmärkt. Men i städskåpet hittar han redan nytt, någon sorts plastremsa som åker ner, om nu inte husse hinner före. Blodvite. Och sopborsten far han runt runt med i rundgången. Nu biter han matte i knävecken. 

Sedan är han klar, biter sig själv i svansen och faller ihop i en liten hög på golvet.

Kanske hinner husse och matte få sig varsin kopp kaffe innan det är dags igen.




lördag 5 april 2014

Hundextra


Noterar att bloggen fått en ny huvudrollsinnehavare och att den charmiga småstaden förpassats ut i periferin. Från Hjo till Hjo-Hjo således. Det är ganska logiskt eftersom den kloka och söta hunden också är kolossalt energisk när han är vaken. Man kommer inte undan. För stunden heter tillvarons epicentrum Hjo-Hjo.

Dagens rapport.
    1.Tigger inte vid matbordet.    

    2. Sover snällt i sin korg nedanför husses säng (Men skarpt läge först i natt. Utförlig rapport följer. För husse blir det säkert alldeles för mjukt att sova i säng).    
    3. Håller tätt hela nätterna – mestadels.

Duktig hund! Hjohjomensan, fast hungrigare varelse än denna lilla hund har bloggaren aldrig råkat på. Kommer som ett skott vid minsta porslinsskrammel i köket, bara han blir lite större kan han äta direkt ur grytan på spisen.

Ny favorit: skinkost på tub. Hur han nu har fått smak på det?

Fortsättning följer.


torsdag 3 april 2014

Med svenska sommaren tages inget för givet














Siktade årets första maskros intill en husvägg på Regeringsgatan idag. Vintern är bortaväck och nu tror vi på sommaren.

Eller hoppas. Med den svenska sommaren tages inget för givet. Minns sommaren -87. Vi hyr stuga i Lysekil och det regnar och blåser fjorton dagar i sträck. Stugan högt upp på en bergsknalle, fattades bara det. Vi satt vid köksbordet och tittade ut på (sommar)vädret, så där lagom muntert. Tror inte det blev så mycket bättre året efter heller.


Och till midsommar förväntas snöblandat regn och drivis. Men ändå, vi hoppas.

Och alla vet ju att inget går upp mot den svenska sommaren. Som sommaren -75 till exempel, den var fin, rent av rekordvarm (vet, det var länge sedan, numera minns bloggaren bäst i historisk tid). Så varför så förbenat pessimistisk? Blir det bara 16 grader i sjön hoppar jag i.

Sommaren 2013 hade sina svackor


tisdag 1 april 2014

Godnattövning klockan tolv på dagen




Idag godnattövning klockan tolv på dagen (givetvis gulligare än Koestlers).

Det hela går ut på att hunden ska sova på golvet nedanför husses säng. Hjo-Hjo blir småningom en stor hund, snäll och go förstås – men stor. Och i sängen jättestor. Då löper husse risken att även fortsättningsvis få sova på golvet. Lite hundtjat blev det förstås, betoning på lite. Hjo-Hjo lade sig snart tillrätta i kojen (han är för liten än, kan inte hoppa upp i sängen för egen maskin) och husse somnade omedelbart – tidiga morgnar nuförtiden.

Lovande hund! Tveklöst, men osvuret är bäst, får se hur det artar sig i skarpt läge. Hjo-Hjo är kanske bäst när det gäller. Och husse har vant sig, när allt kommer omkring är det inte så illa att sova på golvet.

Kort promenad i Stadsparken. Hjo-Hjo ytterligt förvånad över att det finns folk som passerar utan att gulla med honom en stund.

Ett par bilder på liten hund vid stor sjö.