fredag 29 november 2013

Stadsparken

Varma kläder anbefalles, för idag är det kallt. Ett besök i Stadsparken är dock aldrig fel, kanske mycket på grund av den allestädes närvarande Vättern. Men parken har mycket att bjuda i sig själv, de gamla charmiga trävillorna (de är magnifika, borde ta en bättre bild) från tiden som vattenkuranstalt till exempel. Och badhytterna vid Guldkroksbadet. Och promenadstigarna som slingrar fram i lövskogsgrönskan, ja, grönskan är det förstås inte så mycket bevänt med så här års, men slingrar gör de.


Utmärkta kärleksstigar? Utan tvekan. Inser man inte det av egen kraft förstår man det av alla inskriptioner i bokstammarna (se bild). Här har månget förälskat par slingrat sig fram och samman. Inte idag dock, ser bara en och annan hund och -ägare. Så ser det ut i Stadsparken.

Vi fortsätter med lunch på Vete & Råg: italiensk pizza med mozzarella och prosciutto. Smakar mycket bättre än den jag åt i Ventimiglia i höstas!

torsdag 28 november 2013

Komma i ordning

Nu erövrar vi Huset rum för rum. Nedervåningen klar, så gott som, golven slipade och ny färg på väggar och tak. Bokhyllorna på plats, med fräck belysning dessutom. Rogers underbara lampa lyser i fönstret, och den lättsinniga damen från Groningen är här.

Man börjar känna sig hemma. Men tanken på att ta sig en tupplur varje dag är bäst att glömma. Man får inse att som pensionär har man inte tid. Alltid finns det något som behöver skruvas ihop eller så, eller en eller annan tung möbel som ska kånkas upp för trappan - och sedan ner igen.

Men vi sover gott om morgnarna, som tonåringar ungefär. Det verkar vara den enda fasta rutin vi har skaffat oss i Hjo. När hunden kommer blir det bättre, med långa promenader utefter Vättern. Men nu: måste börja med armhävningar varje morgon. Och läsa franska disciplinerat fram till lunch.  D'accord!

måndag 25 november 2013

Mellan Hjo och Jönköping

Idag tar vi oss till Jönköping, till IKEA för inköp av soffa/gästsäng och diverse andra attiraljer. Vättern håller oss sällskap efter vägen, dyker upp med jämna mellanrum, ja betydligt oftare faktiskt så här års när naturen står avlövad. Man blir lite glad – ”Kolla, där dyker Visingsö upp, owao!”

Men det finns annat också, en bisonfarm i Gate vid Hökensås till exempel, med gårdsbutik och bisonsafari. Helt klart borde man ta sig dit någon gång. Kronhjortarna i Brandstorp ser man från vägen. Sedan är jag nästan hundra på att ett gäng lamadjur huserar i ett av hägnen. Och mitt i alltihop kommer en råbock ut ur skogen och spatserar stolt över vägen, tar god tid på sig.

Det är mycket man borde göra när man färdas denna väg mellan Vättern och Hökensås – bland annat borde man göra ett besök i Gustav Adolf. Det ligger högt på prioriteringslistan, vi kan knappt bärga oss. Men tyvärr, det blev inte av idag heller. Tog iallafall en bild på vägskylten!

onsdag 20 november 2013

Hundövning

Vi är med hund, det är äntligen dags att offentliggöra denna lyckliga omständighet. Nedkomsten beräknas omkring jul och hemkomsten till Hjo i mars. Vi återkommer i ämnet längre fram. Grr...grr...vaff...vaff.

Till dess övar vi på Diesel, en pigg och glad liten Jack Russell/Bichon frisé-krabat. Det är hantverkarens hund och den tar vi oss gärna an medan husse jobbar på Huset. På promenad söderut längs Vätterns strand till exempel, bättre hundstråk är svårt att hitta, om man nu inte väljer Hjoåns dalgång istället.

Våran hund ska också vara glad och vifta på svansen och leta kantareller och bära tidningen hem från kiosken. Och pipa besvärat om någon avviker från flocken. Men som sagt, vi återkommer i ämnet.


måndag 18 november 2013

Karlsborg

Söndag, kallt väder och sol. Vi tar oss till Karlsborg i hyrd bil. Karlsborg, Sveriges reservhuvudstad. För så var det tänkt vid krig eller annan ofärd, plats i fästningen för både regering, riksdag och kungahus. Dessutom lär slutvärnet vara norra Europas längsta byggnad (källa: svärfar, det gamle fanjunkaren. Wikipedia säger en av Europas längsta). Så fick vi in lite folkbildning i bloggen också!

Fast idag är det laxfiske som gäller. Svärsonen inhandlar kastspö, rulle och drag, han är en av dessa trygga norrlänningar som vet när laxen hugger. Fast inte i Hjo sägs det, bättre pröva lyckan i Karlsborg, i Hjo finns inga berghällar att fiska lax ifrån. Sagt och gjort, vi är där på mindre än en halvtimme.

Dessvärre är inte laxen där, och ingen röding, öring eller abborre heller. Kanske skulle vi ha stannat i Hjo. Men svärsonen har inte mitt pessimistiska sinnelag, ger sig inte i första taget, inte förrän Vättern bestulit honom på två (alla) av hans fiskedrag. Lite molokna sätter vi oss i bilen och åker hem, men blir strax på bättre humör – hustrun steker isterband och bättre mat finns inte.

söndag 17 november 2013

November

November är inte årets roligaste månad. Och Hjo i november är inte stort annorlunda än... ja, till exempel Tidaholm, jo, ändå kanske något litet. Turisterna är borta men Vättern ligger där den ligger, laxen hugger och Feskeboa erbjuder även i denna trista månad rökt sik och röding. I kväll har vi dessutom avnjutit anklår med potatisgratäng tillsammans med yngsta dotter och sambo. Det smakade lite Frankrike, efterdyningar typ. Parfait!

Vi intalar oss att detta överväger det faktum att bilen inte mår så bra just nu och att Huset aldrig tycks bli klart. Huset kommer naturligtvis aldrig att bli klart, men det gör inget, det är så det ska vara. Men nästa vecka kommer målaren, nya tapeter, ny färg – då blir det bättre. Helt klart!




Men bilen gillar inte denna flytt från Göteborg, punka på flyttdagen och i går dog den totalt, står parkerad utanför ålderdomshemmet. Har någon missat symboliken?


onsdag 13 november 2013

Flanör


Novemberonsdag: blek sol och långa skuggor. Bäst att passa på. Jag går Västergatan fram, viker in på Linnégatan och når slutligen Vättern via Långgatan – som i Göteborg men så annorlunda. Jag ser knappt en människa, jo, en matte som rastar sin Golden och jag noterar att hunden har badat. Har förstått att här på västra sidan av sjön blir det sällan badvänligt ens på sommaren. Jo, säger matten, men hon kan liksom inte låta bli. Åtminstone hunden verkar nyfiken på mig. Det är bra det, det är en sådan hund jag vill ha.


Fortsätter Långgatan fram i trähusidyllen, plåtar Sjögatan (som är särskilt idyllisk) i kullerstensbacken upp från sjön. En favorit, Hjoån är en annan. Här i denna lilla å leker öring och harr om höstarna, å och å förresten, det är en bäck, åtminstone för mig som haft Kolbäcksån och Göta älv nära inpå i livet. Men som man säger nu för tiden, jag erkänner, Kolbäcksån i Hjo skulle bli fel, helt fel.

Sedan Ica för inköp av mjölk, ägg och ärtsoppa. Ärtsoppa och pannkaka, kan man äta det på en onsdag? Jovisst, det går alldeles utmärkt!


söndag 10 november 2013

Hjo: första veckan

Första november kör vi upp till trästaden för att betala Huset. Efter Alingsås öppnar sig himmelens portar på vid gavel, vi kör i hällande regn hela vägen – ja, det blir värre och värre, tror knappt jag varit med om blötare bilfärd. Vi signerar våra papper och kör hem igen, här finns inget mer att göra en sådan här dag. Möblemanget kommer först nästa vecka – vi kan ju inte sitta här på varsin bananlåda och titta på varandra.

På Stavhopp i Gbg möts vi av någon sorts Helan & Halvan-upplevelse. Lyset fungerar bara i hall och sovrum. Teven är utslagen – men fungerar om vi sätter på spisen. Dock, spisen fungerar inte.
Hallå, hallå, sätt på spisen, nu börjar Aktuellt!

Måndag morgon anländer med förkylning och punktering, motgångarna avlöser varandra. Men skam den som ger sig. ”Vi börjar om igen. Vi ger oss inte”, som Lars Gustafsson sa en gång i tiden.

Men efter regn följer sol.
I Hjo upptäcker vi Hamnkrogen, och Vete & Råg. Sedan kommer bohaget, bra, bra. Och Pricken är med. 

Arbetshelg med äldsta dottern och sambo, som dyker rakt ner i flyttlådorna, kånkar och bär, skruvar och slår. Själv tar jag på mig arbetshandskarna och krattar löv i trädgården. Om jag går upp på övervåningen, öppnar sovrumsfönstret, tittar ut och vrider huvudet i 45 grader kan jag se Vättern. Det är sådant som kallas livskvalitet.