Första november kör vi upp till
trästaden för att betala Huset. Efter Alingsås öppnar sig
himmelens portar på vid gavel, vi kör i hällande regn hela vägen
– ja, det blir värre och värre, tror knappt jag varit med om
blötare bilfärd. Vi signerar våra papper och kör hem igen, här
finns inget mer att göra en sådan här dag. Möblemanget kommer
först nästa vecka – vi kan ju inte sitta här på varsin
bananlåda och titta på varandra.
På Stavhopp i Gbg möts vi av någon
sorts Helan & Halvan-upplevelse. Lyset fungerar bara i hall och
sovrum. Teven är utslagen – men fungerar om vi sätter på spisen.
Dock, spisen fungerar inte.
Hallå, hallå, sätt på spisen, nu
börjar Aktuellt!
Måndag morgon anländer med förkylning
och punktering, motgångarna avlöser varandra. Men skam den som ger
sig. ”Vi börjar om igen. Vi ger oss inte”, som Lars Gustafsson
sa en gång i tiden.
Men efter regn följer sol.
I Hjo upptäcker vi Hamnkrogen, och
Vete & Råg. Sedan kommer bohaget, bra, bra. Och Pricken är med.
Arbetshelg med äldsta dottern och
sambo, som dyker rakt ner i flyttlådorna, kånkar och bär, skruvar
och slår. Själv tar jag på mig arbetshandskarna och krattar löv i
trädgården. Om jag går upp på övervåningen, öppnar
sovrumsfönstret, tittar ut och vrider huvudet i 45 grader kan jag se Vättern.
Det är sådant som kallas livskvalitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar