torsdag 23 november 2017

Präktigt folk

Läser i morgonbladet att hundägare lever längre än icke. Vilket vi i Bloggarens fall inte sett än. Men visst, Hjo-Hjo gör så gött han kan. Utom idag (Å, regniga natt, aldrig mera kan livet bli glatt) då lusten inte verkar infinna sig. Att plaska runt på stadens gator med husse hängande bakefter i ett rött snöre (Fot, sa jag. Fot!) kan en gott vara utan. För en blir som blöt om lilla magen.

Man får röra på påkarna. Och så är han en fin kompis i tv-soffan. När han lägger nosen i knät och suckar tungt över världens dårskaper i Aktuellt.

Annars har Bloggaren förstått att det är frukosten det beror på. Inte en morgon utan oeuf dur mayonnaise, ett skivat äpple, fyra spillkum kaffe. Och en inlagd sill, icke att förglömma. Direkt från Vätternhavet. Man mår som.

- Du har väl inte glömt din D-vitamin, undrar Hjo-Hjo. Så här års kan man bli som lite hängig ifall man inte. Och så tänderna förstås, sticka och tråd!

Präktigt folk, Bloggaren och hans hund i Hjo. Sant. Men på kvällen händer det att de delar på en Beaujolais Nouveau, åtminstone så här års. Och läser Illusionen om Gud. Eftersom det inte går att lita på någon nuförtiden. Det blir bara värre och värre. Horace, min Horace, varför har du inte agerat mot den nittonde akademiledamoten? Att den karln har en skruv lös, det är helt säkert det.

Och på bilden står Bloggaren i Frankrike och pekar på Italien. Vilket är en ganska trevlig sysselsättning.  



lördag 18 november 2017

Leonardo från Ramnäs

Dags för ett inlägg nu då. Säger Hjo-Hjo, den uppfordrande hunden. Sätt sig på rumpan och skriv om från Vinci, som di kallar honom i tidningar och television. Han som sålde en liten tavla häromsistens, och inte var från Ramnäs. Men om han så vore. Ja, då hade han hetat da Ramnäs. Då då.

Jovisst hund, men husse kan inte haka upp sig på allting. Då blir det kaos i hjärnkontoret. Det räcker med Ebba Busch Thor, som, ifall det vill sig i valet i höst, åtminstone inte lär bli kulturminister. Och Putin och hans hackare. Putin: Привет привет, он стал черным в коттеджах. Это был не я, по крайней мере. Vilket skulle betyda: Hallå hallå, blev det svart i stugorna. Det var i vart fall inte jag.

Jo, det är fullt i kontoret. Handfallen polis i förorten, Trumps twitter i tid och otid, och Mugabe i husarrest. Vilket var på tiden och lovande. Men tv-profiler och underbara teatergenier är synnerligen olovande. Med dick pics och andra besynnerligheter. Vad säger man? Bloggaren blir som.

Tur att Liv och Horace syns i rutan igen. Typiskt bra tv. Den som påstår något annat ska jag brännmärka, säger Hjo-Hjo. Som börjat bli påtagligt lik sin husse i både tal och skrift. Dock skiljer sig våra åsikter åt vad gäller gnagben och grisöron.  




torsdag 9 november 2017

Hundens år

Som gräsänkling i dagarna fyra tar Bloggaren ut svängarna och äter korvgryta à la Mannerström, med rågsiktskaka och dijonsenap, så långt lagret räcker. Och Hjo-Hjo, som är en mycket läraktig hund, säger att ojojoj, detta borde vara förbjudet för ickehundar. Och göteborgare, så klart. Och annat löst folk.

Vi färdigställer 10 liter äppeldricka och klipper gräset (lite i taget, det är en dag imorgon också), eller höstlöven snarare, och är nyttiga i största allmänhet. På kvällarna tittar vi på Adele från ”Royal Albert Fucking Hall”, som sjunger Someone Like You så att tårarna sprutar. På såväl husse som hund. Tvivelsutan är vi två Highly Sensitive Dogs. Till den låten har vi gråtit i snart fyra år nu. Olycklig kärlek gör sig ovanligt bra på skiva.

Och efter fyra år blev Hjo-Hjo omslagspojke på bloggen. Vilket var på tiden. Det är hundens år i år.

Till sist berättar Naturmorgon i P1 att man riggat upp en kamerafälla på Hökensås härintill. För att inventera lodjur. Och mycket riktigt, först kommer ett lodjur, luktar på doftlockelsen och pinkar på detsamma. Sedan kommer en räv, en utter, en tjädertupp, en mård med nyfångad ekorre i munnen.


Och till sist kommer – tre kameler! Jodå, lyssna på klippet här.