torsdag 30 april 2015

Tidaholm

Det sägs att kråkorna flyger på rygg över Tidaholm för att slippa se skiten. Men bloggaren kan intyga att det bara är illasinnat prat, åtminstone borde de, kråkorna, vända sig rätt när de siktar Vulcanön, för annars missar de det fina i kråksången. VinContoret nämligen, och tändstickor och brandbilar på museet. Och så Tidan, bloggarens nya favvovattendrag, som krumbuktar sig norrut i vanlig ordning. Så att. Vulcanön är allt jättejättefin.

Och det är bara nys att tidaholmaren inte förstår sig på sofistikerat vindrickande. Åtminstone fanns både Chablis och Sancerre på systemet, och bubbel och ett flertal rosé därtill. Bloggaren har själv sett det.

Mariestad, Hönsa och Tidaholm – värst vad bloggaren är ute och flaxar och far. Jojomensan, det är vår västgötska resa som av stapeln går. Och nästa resmål: Jönköping. Men ligger inte Jönköping i Småland? Kan tänkas, kan tänkas, men det ger bloggaren blanka den i.

I bilen tjatar Hjo-Hjo från sin bur där bak. Är vi på väg till anstalten eller? Släpp fångarne loss, det är vår, sjunger han knaggligt och falskt. Bloggaren fattar ingenting. Någon annan som kan tyda undertexten?




måndag 27 april 2015

I Hönsa och Mariestad


På Hertig Johans torg i Skövde står en liten gumma och säljer ägg. Och frågar man henne var äggen är värpta svarar hon som så, att di kömmer ifrå Hönsa. Så klart. För så är det och det borde bloggaren nästan ha förstått. Och äntligen denna söndag tar vi tvärt av och besöker bygden ifråga. Det är snart gjort, om man säger. Fjorton hus. Kanske. Men inget hönseri så vitt bloggaren kan se. Uppskörtad i det blå. Hade allt tänkt komma därifrån med ett flak ägg eller två. Men Tidan är formidabelt vacker. Då så.

Detta om Hönsa. Färden går vidare mot Mariestad, för hustrun är nostalgiskt lagd och vill återuppleva barndomens smak av utflykt, nämligen Klings blåbärsglass på Nya torget. Det är så glass ska smaka. Hustrun slickar sig om blåbärsmunnen och Hjo-Hjo viftar på svansen så glatt, han vill ha lakrits helst, passar bäst till hans kostym.

I Gamla stan får bloggaren lust att skalda en smula. För där...

       sträcker sig domkyrkan så stolt alla dar
       fastän den alls ingen biskop har

Återstår Bruksarbetaren på Gamla torget. Vart är han på väg tro? Jo, till Katrinefors för att göra unicaboxar. Å hej å hå, sicket slit. Fast det var ett tag sedan.


Bruksarbetaren av Wanja "Nones" Håkansson




torsdag 23 april 2015

Hälsa Papa!


Lyssna nu noga, för så här går det till i Hjo och i Hemingwayland.

Bloggaren och hans hund strövar längs Hjoån och nu börjar det grönska i regnskogen och det tycks dem bägge som vore de hemmahörande i Den stora dubbelhjärtade floden. Och Nick Adams böjer sig över det kalla, klara vattnet och beundrar forellerna som står på botten i ån och stretar med huvudena motströms. - Titta, säger Nick, där står de alldeles blickstilla och hade vi bara gräshoppor skulle de nappa bra. Bloggaren kan inte se dem först men sedan upptäcker han dem under södra bron vid Ånabacken och förstår att det är harr han ser och inte foreller. Fram med kameran. - Nick, håller du Hjo-Hjo? Men harren står och trycker en bit under bron och syns mest som skuggor i skuggan och de gör sig dåligt på bild. Och Nick tycker inte om att bli fotograferad. Det får bli en bild på hunden i vanlig ordning. Han sliter sig och hoppar i bland harren. 

- Det var en rackarns hund, säger Nick.

Vi tar farväl i backen och Nick undrar var närmaste arena finns, han tror att Papa gärna sitter av ett stycke tjurfäktning till kvällen. Bloggaren kliar sig i sitt obefintliga skägg och skakar på huvudet. Tjurfäktning. Nej, men det är kosläpp på Almnäs nu i dagarna. Närmare än så kommer vi inte. Hälsa Papa!



tisdag 21 april 2015

Hjo-Hjo gnager på ett ben

Hustrun är lyckligt återbördad från Mallorca. Slut på det ljuva livet med andra ord. Och sena nätter med nätta brunetter.

Ut i trädgården med hacka och spade, andra alternativ gives icke denna vårliga måndag. Och nu får bloggaren inte en lugn stund förrän farbror Höst kommer och knackar på dörren. Men Hjo-Hjo tycker det är gott med ett normalt och drägligt hundliv igen. Att spela poker med Mads Mikkelsen och Mikael Persbrandt nätterna igenom kräver sin hund.


Nu ligger han i gröngräset och gnager förnöjt på ett ben. Även husse ställer undan spaden och tar sig en tjeckisk pilsner i bersån. Solen värmer så gott och i morgon är en ny dag, man måste inte spotta i nävarna hela tiden.

Hund och husse tittar varandra i ögonen och mår bra, senaste hundrönen, oxytocinerna flödar ikapp med solen. Solen flödar? Nu ska vi inte märka ord, vi är lyckliga i solen. - Hjo-Hjo, spring och hämta matte, så kan vi sitta och titta varandra i ögonen alla tre.





lördag 18 april 2015

Det är ruskigt

Idag har bloggaren hängt upp sig. Han gör så ibland. Och tar sats i Let's dance i TV4. För där är Ingmar Stenmark i final nästa fredag – åtminstone om man får tro programledaren David Hellenius. Eller om det är Daniel han heter. Det är inte så noga, alla fattar ju. Även bloggaren faktiskt, men den slappa Ingmar skaver som en sten i skon. Vare sig han heter Stenmark eller Johansson.

Johansson?
Ja, boxaren.
Jaså, Ingmar Johansson.
Javisst serru, det är ruskigt, som Ingemar Bergman sa.

Och jovisst serru, idag får Göteborgs-Posten bloggarens nackhår att resa sig. I en rysning. Där läser man inte en gång utan två: Som Ingemar Bergman sade, det personliga är allmängiltigt. För det står faktiskt två gånger.

Ingmar Stenström, Ingemar Bergström och Ingmar Johannesson. Catarina Flykt och Olof Palm. Fem svenskar som inte kräver vidare presentation.

Hoj-Hoj hälsar.


torsdag 16 april 2015

Ont i håret

Hjo-Hjo Pettersson Myhrberg har ont i håret idag och kläks i husses säng. För mycket hully gully i gräsänklingsboningen i går kväll – han borde inte fått den sista slurken Loranga. Stackars liten. Men det är nog ingen större fara med honom, i Dalgången sprang han som en tok efter en tik. Håll hunden kopplad! säger vän av ordning. Jo, bloggaren vet. Fast i Mördartrappan får han springa lös, och vänta på husse på toppen. Det brukar funka. Särskilt nu när han går på lydnadskurs och allting. Icket. En tik är en tik är en tik.


Sedan doppar han sig i ån, kopplad. Någon måtta får det vara. Och forsärlan ligger fortfarande femton meter före. Och harren leker. Vilket bloggaren ber att få återkomma till.

I Göteborg skjuter man folk igen. Hela tiden skjuter man folk i Göteborg. Och bloggaren är trött på att man skjuter folk i Göteborg hela tiden. Trött på att folk skjuter folk hela tiden i Göteborg. Trött på... Äsch.

I kväll är det hockey på TV, Hjo-Hjo. Det betyder popcorn och Loranga. Gôtt.





tisdag 14 april 2015

It's Only Rock 'n Roll (But I Like It)


Välkomna in till gubbarnas rock 'n roll apartment. Storgubben och lillgubben är idag komplett nergrottade i 60-talets Bobby Dylan. 65 Revisited på DVD, outtakes från Dont look back (1967), och jo, don't ska stavas dont. En hyllad Dylan på UK Tour 1965. (Se gärna klippet när Dylan leker fram melodin till I'll keep it with mine på piano inför en hänförd producent, Tom Wilson). Ett år senare buade samma publik vart han kom. För då hade folksångaren elektrifierat sig och blivit rock 'n roller. Tyst, nu är det sound check i Sheffield, Love minus zero / No limit. Visst har vi det mysigt Hjo-Hjo.


Nästa anhalt: Charlie is my Darling. På Irlandsturne med Rolling Stones. -65 det också, och fansen stormar scenen i Dublin. Kaos. Satisfaction listetta och bloggaren är 15 år och slår huvudet i taket. Jagger gläfser snarare än sjunger: Cause I try and I try and I try and I try / I can't get no, I can't get no. Och upplevelsen är i det närmaste religiös. Aha, aha, aha, aha. Oj, det var visst så det skulle låta. Vilka tider. I can't cat no, I can't cat no, nynnar Hjo-Hjo. Helt klart har han rytmen i blodet.

Vad sägs om isterband med dillstuvad potatis till kvällen? Mat för rockhjältar, jomen.




söndag 12 april 2015

En gräsänklings söndag

Först som sist, det blev inga popcorn igår kväll och ingen Loranga. Men väl Pulp fiction (man bör inte missa när Uma och Travolta twistar) och ett glas rött, kanske två. Inte direkt några tassar i taket, bloggaren fräsch som en rosenknopp på morgonen. Av gårdagens nästansommar finns bara solen kvar, gott så, men vinden är frisk och hade man inte hund.


I Dalgången får man se upp för träden som gnäller och gnyr. Knäckt träd över knäckt mans rygg gör ingen människa glad. Eller hund för den delen. Forsärleparet gäckar bloggaren ända fram till Grebbans kvarn. De flyger före längs ån, bloggaren efter med kamera och hund. Lagom ifatt kvittrar de iväg igen. Femton meter. Ifatt och iväg. Bloggaren känner sig som Kalle Anka på julafton, fågelfotografen. Det får bli en vitsippebild idag med.

Redovisas dagens lunch: Libabröd med Mamma Scans köttbullar, gurka och majonäs. Jordgubbskräm och mjölk. Gott. Men lite torftigt, det erkännes. Det är allt så att tvåsamheten ger ett bättre näringsintag. Nog för att bloggaren kan laga till en Bœuf Bourguignon eller en Skomakarlåda med skånsk potatis. Om han lägger manken till. Att avnjutas i sällskap med hunden då då. Hur kul låter det?

I kväll blir det popcorn Hjo-Hjo. Klarar vi oss på det?



lördag 11 april 2015

Pulp fiction, popcorn och Loranga

Lördag förmiddag och hustrun på väg till Mallorca med tjejgänget från Göteborg. Bon voyage, madame! Lev nu den så kallade loppan! Tror dock att hon är lite orolig för bloggaren. Hur ska han överleva en vecka utan henne? Men yngsta dottern svarar tryggt i telefonen från Göteborg: pappa klarar sig, bara det finns korv och senap i kylskåpet. Hon verkar känna sin far.

Då blir det mys i soffan i kväll med Pulp fiction och popcorn och Loranga med sugrör. Tassarna i taket, Hjo-Hjo!

Och på tal om Loranga. I Tidaholm sägs systembolaget sälja mest sprit i landet. Vinet betraktas fortfarande med viss skepsis. Surt och blaskigt som det är. - Petit Chablis? Nej, det dricker de i Hjo vid kusten. Märkvärdigt ska det vara.

Och längre in i landet, i Falköping, luktar det dynga på torget. Vilket bara är naturligt, vi befinner oss i hjärtat av Skaraborg. Till sin fasa upptäcker bloggaren att det luktar lite gödsel i Hjo också. Stundligen. Men det håller vi tyst om. Eller hur Hjo-Hjo? Tänk på den där skålen med popcorn i kväll.





onsdag 8 april 2015

Kärt barn


Josse, Jocke, Gubben, Lill-Killen, Stor-Knutte och Hjo-Hjo. Kärt barn har många namn. Bloggaren brukar säga att hundar är väl också människor, men en viss skillnad kan fortfarande skönjas. Igår åt nämligen Hjo-Hjo upp vårens första spindel, en snabbspringande och läbbigt köttig sak, på förstubron. Läckert för hunden. Hu för husse. Och ändå. Sniglar åker ju ner utan prut – bara man kallar dem l'escargot. Jo, men...

Apropå hundar. (Detta apropå, som fria skribenter på det demokratiska nätet börjat stava att bero på, inte alla men besvärande många tydligen. Se Lars-Gunnar Anderssons språkspalt i GP. Och varför inte, det är ett fritt land, vi tänker och tycker som vi vill, då kan man väl få stava som man vill också. Som i Postens gamla kampanj: Skriv som du pratar. Blir det bra det? Kanske bättre att skriva så att folk förstår. Ryggmatism till exempel). Jo, hundar var det. Och lydnadskurs i kväll. Bloggaren har övat hela veckan på att få titta på Hjo-Hjos tassar utan hundens protester. Det går fint. Och tänderna likaså – Inte bitas Hjo-Hjo. Inte bitas. För tusan hund. Aj, släpp! Släpp! Ajjj!

Rulla runt är överkurs. Det går bra, nästan för bra. Hunden rullar runt så fort husse säger Ligg. Och han blir glad som en speleman. Kan man få en Mamma Scans, tack! High five! Sicken hund.







måndag 6 april 2015

Hälta hälta

På påskaftonen bär det av till Skövde med tårta i bagaget. Påskkaffe hos den gamle fanjunkaren. Hjo-Hjo utfordras med Mamma Scans köttbullar, var femte minut ungefär, fältmässigt. Och gammelmatte undrar om hunden får ordentligt med mat. När han jämt är så sugen. - Kom får du lite tårta också.



I Uppsalabacken står blåsipporna och niger för en hänförd bloggare. Och Simsjön ligger vacker men kall på berget. Som Vättern faktiskt. Med drivis till midsommar. Hjo-Hjo, våga inte ens doppa tassen! Bloggaren kan se rubriken i Hjo tidning: Hund badade i Simsjön, fick hjärtsnörp.

Vid Modegrillen står raggarbilarna på rad. Vad kan då passa bättre än varsin raggarballe med hälta hälta? Och räksallad och grovkornig senap, tack! Köp en te mäkk mä, säger Hjo-Hjo, som gärna vill bli lite tjatig i sin vurm för dialekter.

På tal om Vättern – den digitala termometern är igång igen så här lagom till påsk. 6 grader vid t-bryggan. Det blir bättre bara drivisen smälter.





fredag 3 april 2015

Strövtåg längs Hjoån

Våren är här, otvivelaktigt, för idag siktades forsärlan vid fallet vid Grebbans kvarn. Bloggaren fipplade efter kameran men var aldrig i närheten. Skygga individer, väck me pusta, som det väl knappast heter på norsk. Bloggaren får nöja sig med en bild på vad de lokala graffitikonstnärerna lyckats åstadkomma. Urläckert. Förtjusande.




Nästa ämne heter folkbildning. Alla som vet vad en barkstamp är räcker upp en hand. Resten klickar på bilden och folkbildar sig. Lära för livet längs Hjoån och dess dalgång. Bloggaren startar guidade strövtåg till sommaren. Eller inte.



I VLT läser bloggaren med uppspärrade ögon att suraborna är fetast i landet. Blue Hammers säsong högst medioker, och Bruket varslar. Vad är det som händer? Hembygd i förfall. Min far han spelte posi-posi-positiv. Grevinnan, hon var nega-nega-negativ.

I förrgår kväll tog Mordkommissionen slut i Hjo, och Mads Mikkelsen flyttade ut ur friggeboden med ett manligt kæft mand. Han var rörd, stackarn, efter denna månadslånga svenskdanska vänskap. Hälsa La Cour och IP. Och alla de andra. Hälsa från mäkk mä, säger Hjo-Hjo, som börjat ta till sig västgötskan.