söndag 25 mars 2018

Våren närmar sig city


Pedro dreams of being older and killing the old man / But that's a slim chance he's going to the boulevard / He's going to end up, on the dirty boulevard / He's going out, to the dirty boulevard / He's going down, to the dirty boulevard. The Lou Reed Revival Festival keeps going on. Åtminstone på Västergatan i Hjo. New York heter albumet för dagen. Bloggaren och hans hund struttar fram, hand i tass, i underbar (o)takt över sin tänkta Dirty Blvd. Och sjunger med i refrängen. Eller vad man ska kalla det.

För övrigt är det rätt sketet på Hjos boulevarder ock. Hjo-Hjo drar in magen så gott det går, men det hjälps inte. Husse är på honom så fort de kommer hem. In i duschen hund, annars får du sova i hönshuset i natt. Stackars hund.

Men nu går det åt rätt håll, våren kommer dundrande på häst. Och närmar sig city. Helt klart Öffe.

Apropå Lundell måste Bloggaren erkänna att han bevittnat en och annan Göteborgskonsert. På den tid det begav sig. Och en vacker augustikväll på Avenyn, efter ett stärkande glas rött på Flygarns Haga, styrde Bloggaren sina steg i bestämd riktning mot Trädgårdsföreningen. För det var där det begav sig. Och möter där, alltså på Avenyn, tre underbart glada, vackra och obekanta damer, som omgående låter meddela att: Sorry grabben, Pojkarna längst fram är inte med i år. Så att. Det går inte att gömma sig. Det syns utanpå.


söndag 11 mars 2018

Hjo, vinterstaden



Jaså, sommaren har kommit till Hjo. Nja, det är inte riktigt sant, men om man sätter lite fart och gör lite somrigt så. Då kanske man sitter där i solen med både tidning och hund i knät. Om en liten vecka eller så. Man vet inte.

Tillsvidare pulsar vi väl på i snön. Den knirrande knarrande vägen fram / I ett vinterland, ho hooo. (Varför gör Ulf Lundell bara omelodier nu för tiden?) Och kollar in mätstickan i hamnen som visar ungefär 10 cm för lite som vanligt. Vättern mår bra, nästan för bra, åtminstone vad gäller vattennivån. Och snart kommer snösmältningen. Vojne, vojne, vart ska allt vatten ta vägen? Bloggaren blir som bekymrad.

Men nu snöar det visst igen. Det är nästan så att. Jo, Bloggaren börjar fundera på att hyra ut snöskotrar till nästa vinter. I Stadsparken. Skulle vara en oerhört lukrativ sysselsättning i Hjo, där pojkarna kör så det ryker, stora som små. Och sälja glühwein i hamnen. Välkomna till vinterstaden Hjo!

Vi får väl se. 

Annars ägnar Bloggaren söndagen åt att  lyssna på Songs for Drella:Small town. Han, Lou Reed, var inte särdeles överförtjust i småstäder. Som det verkar. Men så hade han heller aldrig besökt Hjo.



lördag 3 mars 2018

Snart är det sommar


Ser på Facebook att Ruth i Virginia, ett av Bloggarens trogna amerikanska fans, har hört av sig. Undrar om det inte händer något i Hjo. Och säger att nu börjar det bli hög tid att rycka upp sig, skriva en epistel. Är det inte ens kallt längre?

Jo minsann, isvinden från Sibirien drar in över Vättern, trots att vi är inne i månaden mars. Som på sina håll definieras som vårmånad. Vilket Bloggaren inte tror på. Det är bara att titta ut genom fönstret. Då kan man få för sig att vi befinner oss i Mångsbodarna, det är bara vasaloppsåkarna som fattas. Våren blir sen, åtminstone i Hjo.

Okej okej, men då har väl Bloggaren plockat fram långfärdsskridskorna och hunnit tur och retur Motala. Vid det här laget. På Vätterns underbara glansis. Icket. Det blir ingen is, trots fjorton grader kallt om nätterna. Den ska ryka tre gånger först, heter det. Och det har inte Bloggaren sett skymten av. Nyckfull sjö, Vättern. Eller hav.

Annars är det väl så, Ruth i Virginia, att så förtvivlat mycket händer det inte i Hjo. Men i kväll ska Bloggaren se på fotboll (Napoli-Roma), äta kex, oliver och gorgonzola. Och läppja på ett glas tokajer från Tidaholm*. Det är inte så pjåkigt.

Hjo-Hjo vill ha porterstek. Kvar sedan igår. Han gör sina lovar kring kylskåpet. Vi får väl se.


Och någon vinterbild har Bloggaren ingen lust med. För snart är det sommar.

* Importör: Granqvist Beverage House i Tidaholm.

.