onsdag 11 oktober 2017

Äppeltider

Vi tar en sväng ner till hamnen och Bloggaren konstaterar att turisterna har tagit husbilen hem till Sarpsborg och Rüdesheim. Och Surahammar och Flen. Det är lugnt, så när som på muddringsmanskapet som flänger och far. Så att Ångbåtsjazzen åter kan svänga i böljan den blå istället för vid kaj. Det blir bra det. Att det sedan träts över pengar och tillstånd är inte Bloggarens bekymmer. Han bryr sig inte, och trivs med det.

Annars är det äppelplockning som gäller. Husmoder/Gravensteiner, oklart vilket, Filippa och den gula okända och oätliga. Som efter jul smakar alldeles utmärkt. Och 30 liter Rüdesheimer Qualitätswein aus Hjo, som kluckar och står i. Om tre fyra år sätter vi oss under platanen i trädgården och berömmer vinet i smackande ordalag. Eller hur du, Hjo-Hjo?

Fast han säger att han gillar Åkerö bättre. Då skulle han smacka. Sicket trams.

Så över till något helt annat.

Angående Sveriges fotboll mot Holland behöver vi inte inte säga annat än att de gjorde jobbet. Vad som krävdes. I playoff väntar Danmark – får vi hoppas. Eller Kroatien, och då, mina vänner, är det Godnatt, jord. Lika sant som att Vättern är en iskall sjö. Eller hav.





torsdag 5 oktober 2017

Äpplen och Van Morrison

Här på Västergatan klipper Bloggaren gräset och står i. Borstar tänderna på hunden. Och lagar kålsoppa som det slantas bratwurst uti. Är flitig i största allmänhet ända tills Van Morrison anländer med posten klockan fjorton och tjugotre. I ung liveupplaga från 1973. Då då då. Golvas vi av Ain`t Nothing You Can Do, och är fullkomligt obrukbara till vettigt arbete resten av dagen.

Sicken pipa. Bloggaren slås av tanken att det är rätt onödigt att lyssna på annat. Alls. Egentligen. Och Hjo-Hjo nickar bifall. - Hade det på tungan. Ja, det skulle vara Alf Robertson då då, med den där om hundar och ungar. Vet la du, farsan.

Jo, det förstås.

Men på kvällen rycker Bloggaren upp sig och besöker Lilla Park, där pomologen Andreas Hellström berättar hur man bäst beskär de förbenade vattenskotten. I JAS-månaderna nämligen, förslagsvis en vacker dag i augusti när det smakar med ett glas rosé eller två. Då blir man så lagom noga. Vilket är bra. Och 30 % per år, inte mer.

Dessutom lät han förstå att vi har det extra fint, vi som har egna äppelträd strax utanför husknuten. Särskilt nu i september-oktober. Det skrev Bloggaren under på.

Det var igår det. Idag har Hjo-Hjo simmat i Vätternhavet. 10 grader varmt, eller hur man ska kalla det. 











söndag 24 september 2017

Fransk afton

Det är bara att erkänna, dagarna går och Bloggaren får ingen ordning på sin franska abstinens. Bäst då att ställa till med Fransk afton: sjunga Il venait d'avoir dix-huit ans* med Dalida och ta sig något litet glas rosé (fast rosén smakar så mycket mer i solen i Menton, vilket man får lära sig att leva med) i väntan på musslorna och pommesen. Då känns det genast lite bättre. Och på filmstudion på Västergatan får Jean-Paul Belmondo sitt stora underbara genombrott med Till sista andetaget.

- Åhh, en svart-vit rulle, säger Hjo-Hjo. Det var inte igår. Ascoolt! Nästan bättre än fyra gnagben.

Så att. Man reder sig.

Värre då med Sura blå, elda på. För att prata ishockey mitt i franska myset. Två smockor i rad och 0-11 i målskillnad. Bloggaren blir som nedstämd. Och undrar om det inte vore värt att bli frölundait på gamla dagar. Men Frölunda Indians är inte Sura Blue Hammers. 38 år i Göteborg hjälper inte. Så att.

I Scandinavium har Bloggaren aldrig sett ishockey, bara rock'n rollers. Och en nobelpristagare: Einstein, disguised as Robin Hood / With his memories in a trunk / Passed this way an hour ago / With his friend, a jealous monk.

Men nu tror Bloggaren att vi får ge oss. Innan inlägget blir spretigare än det redan är.


* Klippet på Il venait d'avoir dix-huit ans är från Mina Tannenbaum, en film som inte går att kringgå en fransk afton.


söndag 17 september 2017

Äpplen och kir.

Så här är det: en äkta kir är gjord på cassis, plus alligoté. Vill man ha en Kir Royal tar man en crémant istället, lämpligen en crémant de bourgogne. Fast Bloggaren är inte så kräsen av sig, det funkar med vilket vitt vin som helst, bara det är tillräcklig surt.

Bloggaren frestas säga att ingen vann kir-tävlingen. Men det vore orättvist, grannen visste faktiskt. Så vi ses väl snart över en kir, äkta eller oäkta, i baren på Malmgatan.

Och på Västergatan hjälper Hjalmar morfar med äppelplockningen. Det som äppel-päppel-premier cru ska bli. - Ta den, moffa. Ta den!

Ja du, Hjalmar, säger morfar. Om det vore så enkelt. Om vi ska kunna behålla vår premier cru-status får vi vara noga med terroiren och bara plocka äpplen i söderläge. Bästa jordmånen ger kalksten, flinta och lerjord. Och sur granit. Men sandjorden i Hjo lär också vara fin, har Bloggaren hört. Fungerar även till äppelkompott.

Bien sûr! Säger Hjalmar, som börjar bli rätt slängd på Hjos klimat- och odlingsförhållanden. För att inte tala om franskan.

Och bara för att Hjo-Hjo ska få vara med på ett hörn, och inte surna till, publiceras även en fin bild på vår svarta pärla.





torsdag 14 september 2017

Beaune

Så Bloggaren har varit i Beaune och ätit boeuf bourguignon? C'est vrai, och trampat pinot noir så att det kan bli en eller annan premier cru gjord även i fortsättningen. Och ätit dallrande jambon persillé och andoulletter (grynkorv och isterband tycks fransoserna inte ha förstått sig på - än).

Och goda ostar har de ock. Man behöver inte bli som omätt.

Trots att Strindberg älskade sitt vin från Cote de Beaune, och Lundell gick på Södra Promenaden med tre flaskor röd bourgogne, måste Bloggaren tillstå att han inte hörde ett ord svenska under vistelsen i Bourgogne. Förutom hustrun förstås, som undrade om vi inte skulle ta tåget till Dijon nångång. Innan senapen tar slut. Beaune är inte svenskarnas turistparadis, helt klart. Eller också tog man flyget till Bonn istället, det är en möjlighet.

Största sevärdhet: Hospices de Beaune, sjukhuset för de medellösa från 1443. Tål att tittas på, se bild nedan. Håller vinauktion i november. Jisses, då bär det snart av igen.

Så till dagens allmänbildande fråga, eftersom kir fortfarande håller ställningarna i Bourgogne. En äkta kir är gjord på crème de cassis och vit bourgogne. Men från vilken druva? 1. Chardonnay. X. Alligoté. 2. Sauvignon blanc.

Bon chance!






tisdag 29 augusti 2017

Muddring i hamnen

På dagens hundpromenad tittar Hjo-Hjo upp på sin husse och undrar vad i hela friden den bloggande gamle mannen ska berätta om idag. Har inte Bloggaren skrivit tillräckligt och nog om väsentligheterna i Hjo? Dvs mig. Kan så vara, kan så vara. Men nu muddras det i hamnen och väsentligare blir det inte i Hjo denna sommar. När Vättern sjunker och S/S Trafik ligger där den ligger. Och årets ångbåtsjazz visserligen svängde men svängde kvar vid kaj.

Så alltså. Vi knäpper en bild och skriver en rad. Okay, säger hunden. Om det är så du vill ha det, old man.

Jepp, fast om du är snäller får du vara med på en bild du ock. Och poserar lydigt intill plurret. Nybadad och grann.

Ja, men då så. Då återstår bara att berätta att Bloggaren har blivit med grill. Och att fläskkarrén verkar bli ovanligt väl marmorerad och mör på Västergatan. Och att Bloggaren är rätt mör själv. Och längtar till la France. Till Beaune till exempel.

Så att.





söndag 27 augusti 2017

Vätternkräftor och födelsedag

Att vätternkräftorna smakar som sig bör, dvs mumma, är vida känt i vårt långliga land. Från Östermalmshallen till Feskekôrka, nåja, i Göteborg. Och särskilt bra lär de smaka i Hjo, har Bloggaren hört.

Så med födelsedagsfirande Göteborgsdotter med Norrlandsmåg och vänner på plats, dukar vi upp med kräftor och hattar och röda dekorativa rönnbär, kantarellpaj och ost och smör och bröd. Och det obligatoriska åkerbärsbrännvinet från Sörböle, icke att förglömma. (Se upp där nere! Eller: Nu! som det heter på finska). Och ett gott öl från Pilzn ska man heller inte missunna sig. Ont i håret kan man få för mindre. Men se roligt det var det / Och det var ju bra det.


Och äpplen har ni gott om detta äppelfattiga år? Jojomen, de lär räcka både till Rüdesheimer- som Sauternesvin, och kompott dessutom. Ända fram till mars. På nätet läser Bloggaren att äpplen är hur nyttiga som helst. Så gott som. En blir nästan som förskräckt. Det är praktiskt taget bara hundpromenaderna med Hjo-Hjo/Jocke Berndtsson som är nyttigare.


Så då säger vi så. Eftersom han redan har krånglat på sig halsbandet och hämtat kopplet. Så ja, husse kommer, husse kommer.


Grrr!











måndag 21 augusti 2017

Hur vackert är det inte i Hjo

Hur vackert är det inte i Hjo, morrar hunden Hjo-Hjo när han betraktar minkens/illerns/utterns väg över vågbrytaren i hamnen. - Ta ett kort för håken! Skynda, skynda, gastar han som den värsta Gunde Svan. Men när Bloggaren fipplat färdigt med kameran har minken redan hoppat i, fullt upptagen med att fiska fisk.

Eller var det en iller kanske? Eller rentav en utter? Det var en utter, avgör hunden. Absolut. Så då säger vi så.

Visst är det vackert. Fast pojkarna i Hjo är allt av en särskild sort. I Hjo tidning läser Bloggaren om en man som gillar att köra sin bil ut i en damm full av gyttja. Så långt det går. ”Man blir aldrig för gammal för att leka i geggamojan.” Men han var visst från environgerna häromkring, så det kan förklara saken. Kanske. Och Bloggaren är inte infödd, så att.

I övrigt skryter vi för alla göteborgare om hur vackert det är i Hjo. För Andersson i Annedal till exempel. -Ta tåget och kom, det är jättefint i Hjo. -Tror jag säkert, säger Andersson. Men däremellan finns väl bara en massa träd. Och långt till Gyllene Prag är det också. Men han är lite som han är, tycker det börjar bli lite väl exotiskt redan vid Stigbergstorget.

Jo, Hjo är fint. Det enda som saknas är en sushibar. Med tanke på Vätternhavet borde det gå att ordna. Bara vi hade en japan. Tja.



onsdag 16 augusti 2017

I bloggvärlden än en gång

Såg The Beatles - beep beep'm beep beep yeah – på tv härom kvällen och kanske gjorde någon annan det också. Bra så. Men till alla er andra, här kommer klippet från Anfield Road och Boys of Liverpool's Kop curve. Bör betittas eftersom det är så jävla värt.


Annars då? Jovars, Bloggaren noterar med stigande tillfredsställelse att sommarens musikfestivaler passerat utan att en enda flicka blivit tafsad på. Som språkpolis får man får inte ge sig.Tydligt är att journalisterna i Majorna läst Fjärde året i Hjo och tagit intryck. I år är det sexuellt ofredande som gäller. Gott så. Än så länge. För Bloggaren misstänker att man i tidningen snart får läsa om flickorna som blir sexuellt ofredade på. Vi får väl se.

Och angående Anders Borg säger Bloggaren inte mycket. Eftersom han inte var med på festen på Husarö. Wovon man nicht sprechen kann, darüber muß man schweigen. Fast Lotta Gröning säger det bra: 
Anders Borg är satt vid skampålen, poliser, advokater och pöbeln spottar. Och så även Leif GW Persson: Jämfört med mig – i min krafts dagar – är Borg en usel amatör.

För övrigt kan nämnas att Hjo-Hjo Pettersson Myhrberg funderar på att byta namn i dessa lättsamma tidevarv. Eftersom ombyte förnöjer och det, som sagt, är så lättvindigt. Hädanefter vill jag bli kallad Jocke Berndtsson, viskar han i husses öra. Bara så du vet.







onsdag 5 april 2017

Vättern krymper och playan växer

Idag har Bloggaren spankulerat med hund och kamera längs den skvallrande Hjoån. Smugit efter lekande harr och gäckande forsärla. Då fick han förstås ett knippe utsökta bilder med sig hem till bloggen. På både fisk och fågel. Men icket. Harren gör sig inte på bild och ärlan vippar och flyr så snart Bloggaren ens tänker sig tanken. Det enda villigt poserande viltet är den svarta uttern. Som vanligt. Och han är faktiskt mera tam än vild.

Och vid Strandpromenaden har badsäsongen börjat. För svarta uttrar och andra labbar. - Skråen vad här är långgrunt, säger han, uttern. Rena rama Rimini.

För så är det, Vättern krymper och playan växer. Sommarens attraktion, helt klart, när turisterna väller in från Tyskland och Ytterhogdal. Om en liten månad eller så. Sehr schön, men kylslaget. Så att både turisten och rödingen trivs.






måndag 3 april 2017

Bloggaren lever och har hälsan


Bloggaren signalerar i bloggtystnaden att han lever och har hälsan. Bloggandet tycks dock gå på kryckor. Jo. Men idag tar han sig samman eftersom Hjalmar varit här och ätit blåbärskompott och kräftor från Västerhavet, ej att förväxla med Vätternditot. Hjo-Hjo har ätit Gårdons mat och Gårdon Hjo-Hjos, och Pinot noir därtill, från nya världen. Han klappar sig om magen. Voff. Så mycket dumheter husse lär honom. Säger vän av hundordning.

Hjo-Hjo har även hunnit med en dag hos Linnéa. Gjorde succé bland brudarna såklart. De med saft i köttet. Han fick hänga med dem. Eftersom han inte gillade grabbarna med käft och cowboysboots. För att prata med herr U Lundell en gång på 70-talet.

Så Hjo-Hjo har kopparslagare och husse after ski-abstinens. Blir det aldrig vinter igen nångång? Så Stina Nilsson får sätta norskorna på plats. Man blir som tvungen att ta sig upp på Billingen och beskåda Marcus Hellner. När han rycker i Hellnerbacken i Holmenkollen. Mäktigt, nästan som Thomas Magnuson i Magnusonbacken. I Lathis -78. Men bara nästan. För det rycket kan Bloggaren bli lycklig av än i dag.

Hellners ryck kan man titta på här. Och Magnusons här. Gud så roligt det är att vara svensk! I fornstora dagar.










måndag 20 mars 2017

Hur blir det med svartavinbärsbuskarna?


Hjo-Hjo hoppar så glatt över stock och sten och premiärutsträcker sina lurviga i ån, den lilla, som mynnar i sjön, den stora. Han har det gött, helt klart. Här i Hjo borstar vi till och med tänderna på våra svartfotade bästa vänner. Afghanska bacha bazi bryr han inte sin, annars så överkänsliga, hundhjärna med. Eller att Paulo Roberto åsamkat Filip & Fredrik & Gudrun en PK-feministiskt härdsmälta. Med att män kan two-boobs-fokusera på Instagram. Nej, talibaner har han aldrig hört talas om.

Eller Erdogan. Och Trump förstår han sig inte på. Bristfällig omvärldsanalys mao.

Bloggaren däremot. Han har huvudet fullt av hemvändande IS-krigare, feministisk utrikespolitik – i slöja, och hur Annie Lööf kan tänkas bli som statsminister. Milde tid!

Agendan är fullspikad. De storpolitiska händelserna avlöser varandra. Vi får se hur det blir med svartavinbärsbuskarna vi skulle köpa till sommaren. Kanske kan vi klämma in ett besök på Granngården sedan Erdogan gormat klart om Merkel och Hitler. Jisses!










tisdag 7 mars 2017

Snygga karlar

Herre Gud, vad är det för fel på er karlar, utbrast en kvinnlig kollega en gång när Bloggaren dristade sig till att påstå att han inte kunde avgöra om en man var snygg eller ej. Är ni homofober hela bunten, sa hon inte men tänkte säkert. Hur livsfarligt kan det vara? Tja.

Sedan dess har Bloggaren funderat på saken och kommit fram till att det finns två snygga män. Eller finns och fanns. Sven-Bertil Taube nämligen. Och Leonard Cohen. Så under dagens långa hundpromenad nynnar Bloggaren med sin allra bästa Sven-Bertilröst: Och alla vänner som jag haft / De tycker nog det är synd jag far / Och alla kärestor jag kysst / De önskar nog jag stannat kvar. Vemodigt, säger Hjo-Hjo. Över måttan. Men snygg kille, helt sikkert. Och även Cohen tåldes att tittas på. Och lyssnas.

Så ska vi klämma i med: Yeah the women tear their blouses off / And the men they dance on the polka-dots / And it's partner found, it's partner lost / And it's hell to pay when the fiddler stops / It's closing time. Undrar hunden. Så då gör vi väl det då.

Fast de flesta karlar är fula. Det hävdar Bloggaren fortfarande. Å det bestämdaste. 






söndag 5 mars 2017

Femmilen

Kort hälsning från Hjo innan Hellner ska ut och köra skiten av Martin Johnsrud Sundby och Petter Northug. Bloggaren tar sig en titt ut genom fönstret och undrar hur det ska gå att spåra och dra i detta snöväder. - Han får lägga sig i rygg på Sundby, Hellner, säger Hjo-Hjo. Och lata sig i vindsuget. Men blåser ryssvindarna som vid Strandpromenaden får man nog ställa in hela föreställningen.

Men Lathis är inte Hjo. Så att.

Hur har vi det med blåbärssoppa, undrar hunden. Har vi så det räcker i fem mil? Och avslagen Coca sista biten? - Allt klart, svarar Bloggaren. Utom till norrmännen, de vederkvicker sig med andra medikamenter. 

- Kom nu då, skidor på tv två! Eller ett.


fredag 3 mars 2017

Tvivelaktig sysselsättning

Bloggaren läser Katarina Barrling i morgonens GP och är ense. Med Machiavelli – och Barrling: Det är mycket säkrare att vara respekterad än älskad. Att samla hjärtan på Facebook är en vansklig sysselsättning, för furstar och deras nutida efterföljare. Och underlyndande. Rene driten, som norrmannen sa i Villecroze. Fast då gällde det en helt annan sak. Och Wittgenstein sa och säger alltjämt: Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen. Ett gott råd.

Så när slutar Bloggaren att blogga? Tja, imorgon. Eller efter sommaren.

Det är ju så att när man drar igång gräsklipparen kommer livsandarna åter. Och sommaren i Hjo är fin att rapportera från. I hamnen är det nästan som i Smögen. Så att. 


Så vi grisar väl på några månader till. Lyssnar på Not fade away och Can you please crawl out your window? (vilken ynnest att ha varit ung på 60-talet) och väntar på hustrun. Som kommer hem med sushi från Skövde. Ryktas det på Axevalla. Så att. Som sagt var.

Och så här ser det ut i Villecroze. Bara så att ni vet. Den andra bilden kan vara från Frejus. Notera Corazza Bildt i bakgrunden. Kunde vara.



måndag 27 februari 2017

En skuffelse

Skid-VM har varit en skuffelse, så här långt. Och lär så förbli. Kanske kan Charlotte Kalla knipa en silver- eller bronspeng på 10 km klassiskt, guldet är i alla händelser vikt åt Björgen. Som för övrigt inte skulle göra bort sig på herrarnas 15 km heller.

Efter dagens storstryk drar sig Bloggaren undan till huggkubben. Hugger fyra famnar ved och befriar sig från frustrationen. Nästan. Medan hustrun lagar räkomelett och föder barn vid spisen. Så är könsrollerna fördelade på Västergatan.

Sedan känns det bättre.

Åtminstone med skidåkningen. Angående kommunalt tilltänkta bagerier i Hjo är det värre. Kompletterande, inte konkurrerande, säger projektledare JB. Bloggaren är skeptisk. Vilket blir nästa projekt? En kompletterande bokhandel? Med kommunen i ryggen. Bullar och böcker har väl ingen dött av. Tja.

Och imorgon kliver Johan Olsson in i skid-VMhandlingarna. Det kan bli något – bara nu inte Björgen får för sig att ställa upp där också. 








fredag 24 februari 2017

I Skövde


På Heden i Skövde går Bloggaren och hans hund och gör stora ögon åt stridsvagnen som bevaktar Markstridsskolan. För Skövde garnision är något helt annat än öringleken i Hjoån. Här är det slut på leken. Nämligen. Så hör upp herr Putin, med tillhörande kosacker: Hit, men inte längre! Det är vad Bloggaren skulle vilja påstå.

Och vid Trängregementet säger Bloggaren Oh boy, en hästkyrkogård! Så coolt. 
- Äsch, säger Hjo-Hjo. Som är en allmänbildad hund. Det är hästminnesstenar över livhusarernas framgångsrikaste tävlingshästar. Illuster och Kornett osv. Vet la du.

- Aha, men vad har de med trängen att skaffa?

- Intet, blott intet. Men här huserade tidigare Livregementets husarer. Innan de töltade iväg till Karlsborg. Bara så du vet. Förresten, vore det inte coolare med berömda hundar, som Lassie, Svipp och Lajka. Jag bara frågar.

Ja, så sa han, Bloggarens hund, lyfte på benet och drog iväg med husse till Sankta Elins källa. Sjungande: Oh boy / Vilket vackert väder, solen skiner idag / Oh boy / Inga tunga kläder behövs, och det gillar jag.









torsdag 16 februari 2017

Vårvinter vid Vättern

Om inte Vättern har lagt sig den 7 februari blir det inte av. Sägs det i Hjo. Så då är det väl så då. Bloggarens långfärdsskridskor blir kvar på vinden även denna vinter. Och lakbusan i snickarboa. Men lika bra det. För fryser sjön till blir våren seg som sirap. Med färskpotatis och jordgubbar först i augusti. Till kräftorna. Så att.

Vintrarna var bättre förr. Men hemskt kalla.

Då gillar Bloggaren och hans Hjo-Hjo vårvintern bättre, sådan den ter sig en dag som denna. Med iffiff-blå himmel över Vättern. 
De e bra, de e bra / De e fint, de e fint. Man borde vara nöjd.

Men hunden utbrister lillgammalt, som kunde han läsa sin husses tankar: Sluta grubbla över EU:s illiberala demokratier nu, och hur många miljoner forinter de borde få plikta för sina Orbána dumheter. Ta ett kort istället vetja! Come on is such a joy / Come on make it easy / Come on make it easy / Take it easy, take it easy...

Då säger vi så.



onsdag 8 februari 2017

Apropå nordosten

Det är inte så att det brinner i martallens topp, inte direkt. Men solen tittar fram mellan molnen och då gäller det att få med sig kängor och kamera och hund. Ut. I en faslig fart. Men när Bloggaren kommer ut går solen in. Det är som det är. Kallt.

Och efter Vättern blåser nordosten och kylan blir etter värre. Som i Stalins Sibirien. (Nåja.) Där kulaker och andra fosterlandsförrädare arbetade ihjäl sig. Eller frös. Vilket var helt i sin ordning, om man pratade med gammelkommunisterna i Surahammar på 70-talet. Bloggaren var mer lagd åt det kinesiska hållet. Vilket knappast var bättre, skulle det visa sig. Men han var inte sämre än att han gjorde sig en pudel. Dickan och Östblom och Lappen hade aldrig hört talas om pudlar. Aldrig, njet njet.

Detta apropå nordosten. Man blir som.

Och hustrun undrar om Bloggaren måste ha huvudet fullt av Putin, Assad och Islamiska staten. Stalin. Och andra galenpannor. Alltid. Blir det inte bra skitjobbigt ibland?

Jovars, då brukar Bloggaren klä på sig och gå ut med hunden. Några varv. Fast nu verkar inte det hjälpa heller.  


Om sommaren är allting så mycket enklare



torsdag 2 februari 2017

Vin de pomme och (vår)sol vid Hjoån

Första februari, och det är Långt till sommar, långt till vår / Tänd en brasa, torka ditt hår. Klippet är från tiden då snön verkligen föll. Och det begav sig, som det heter. Stockholms konserthus 1982. Öffe, Öffe!

Men häromdagen värmde (vår)solen så att Bloggaren fick sätta sig ner och lapa d-vitamin som en S:t Petersburgsbo vid Neva. Fast vid den något mindre floden i Hjo. Då då. Det gäller att passa på. För imorgon är det jämntjock och grått igen. Vilket Bloggaren är helt säker på eftersom imorgon var igår.

Mycket roligare än så blir det inte så här års. Inte före skid-VM i alla fall. Och hur roligt det blir visar sig väl. Åtminstone håller vi tassarna och tummarna för Stina Nilsson. Och Johan Olsson. Och att snön faller i Lahtis.

Jo, men nu höll vi på att glömma det roligaste av allt: Bloggarens äppelvin som fått egendesignade etiketter! Hur snygg får en vinflaska bli? Vinet gifter sig med gåslever och smakar som Tokajer. Det er helt sikkert det. Nästan.

Och Hjo-Hjo börjar bli riktigt hyggelig til å snakke dansk. Værsgo, säger husse och ställer fram tallriken med pølser och kartoffelmos. Sulle nästan tro att han begriper bon appétit ock.





fredag 27 januari 2017

Hjoån sinar


Nere vid hamnen. Så här års. Kan Bloggaren nästan få för sig att längta efter dragspelsstämman och ångbåtsjazzen på S/S Trafik. Eller sädesärlorna, körsbärsblommen och turistbussarna från Göttingen och Hedemora. För att inte tala om allt båtfolk med mössorna så käckt på svaj. Och älsklingarna som heter Maj.

Vintern i Hjo är inte som sommaren. Fast det är den inte i Menton heller. Så att.

Men till sommaren hoppas vi på regn, mycket regn. Eller helst tidigare än så. I annat fall orkar inte harren längre än till Gula paviljongen i maj. När det ska lekas tafatt i ån. Och öringen tvingas ställa in safaridagarna i höst. Hjoån sinar. Hemska tanke, Hansson. Någon som vet hur en regndans går till?

Och efter ån står Vargen och tiger. - Han är som tystlåten, säger Hjo-Hjo. Inte kan man tro att han härstammar från hunden. Grrr.