Stilig hund

För att komma förbi hunden har vi börjat tala i gåtor här hemma. LP betyder numera långpromenad. Men det hjälper föga. Efter frukostens sista skvätt kaffe vet han så väl: dags för dagens LP, talat eller outtalat. Och går det inte fort nog att komma iväg tar han sats från magen och berättar. Då mullrar det till, om man säger. Någon mops är han ju inte. Såja Gubben, husse kommer...

Dagens LP ägnas till stor del till att öva Sakta Och Fint. Det går så där. Eller om sanningen ska fram: vi drar åt varsitt håll, Hjo-Hjo och husse. Och två koppel fördärvade så här långt. Det är som det är. - Sakta Och Fint! Sakta Och Fint! - Tjôta gubbe. Hål i huvudet. Ja.

Men vid Knivsmedens backe kommer Samantha. Och hennes matte. - Hjo-Hjo är allt en bra stilig hund, säger hon. Och det kan inte bloggaren neka till. Nej. Så att. Och nog är det väl så att resten av vägen går han rätt bra, Hjo-Hjo. Sakta Och Fint.

Vi ger oss inte

Gårdagens väljarundersökning i TV4 kan inte ha fallit många på läppen, i vart fall föll den inte bekvämt på bloggarens läpp. Och nyheterna som följer från Stora världen är så vämjeliga att. Talibaner och märkliga predikanter. Och i Frankrike, jodå, där vågar inte judarna bo kvar längre. Så i morse var det inte långt ifrån att bloggaren stannade kvar i sängvärmen – fram till midsommar ungefär. Gav upp. Hade bestämt blivit så också, om det inte varit för hunden som kältade och stod i. Nyheterna i Hjo tidning är stillsammare. Som att bron vid Knivsmedens backe är återinvigd. Men den nyheten har ju Andra året hunnit före med.

Vi börjar om igen, som Lars Gustafsson säger i Yllet. Vi ger oss inte. På med pilen Palle och ut i halkan bara, näsan rinner och Hjo-Hjo drar. I Stadsparken pinkar han, Hjo-Hjo, på en sorkhög vid hotellet. Det är rätt, det är så man får göra – pinka på eländet.

Pepparkakshund

I solskenet beger vi oss i samlad tropp till Knivsmedens backe för att kontrollera om bron är klar. Isen ligger som nyspolad på trottoarerna och hustrun slinter och far. Undrar om inte ett par broddar skulle göra sig som julklapp. Jodå, bron är fixad och färdig. Bloggaren, hustru och hund knatar fram och tillbaka några gånger, konstaterande att hållbarheten är till belåtenhet. Mycken öring ska fortsatt kunna leka under bron.

Öringen är tillbaka i Vätternhavet vid det här laget, strömstaren huserar runt omkring Grebbans kvarn men vart silkesaporna* tagit vägen vete kattsingen. Hjo-Hjo har badförbud. Hemma åker dammsugaren fram. Det är hunden förstås, han fäller som hade vi öppnat frisersalong.

Och på mobilen kommer det ett mms från stockholmsdottern: Hjo-Hjo som pepparkaksgris, förlåt –hund.

*För läsare som undrar över aporna rekommenderas inläggen:
hanskhjo.blogspot.com/2014/08/sondagspromenad.html
hanskhjo.blogspot.com/2014/10/algskog-och-svampskog.html

Säkert och sol

Mörka november tär på blogghumöret och dito inspiration. Hjo-Hjo tjuvar ditten och Hjo-Hjo tjuvar datten, bloggaren lagar isterband och Vättern är vacker. Ungefär. Soltimmarna är lika med noll, sägs det.

Så lämpligt då att lördagen kom med blå himmel. Ut med kamera och hund nynnandes: Jag har en ELLE i min väska / så att det ska se ut... Hur nu det skulle se ut? Och hur hamnade den Säkertslingan i skallen efter alla år? Tja, en gång snurrade den skivan, och snurrade och snurrade igen. Så att. – Är du fortfarande arg? Men Hjo-Hjo är glad. Som en kanonkula i kopplet. Nog luktar det godare efter madamerna i dikeskanten en solig dag som idag. Vaff.

Noterar att bron vid Knivsmedens backe snart är klar. Fallera. För den blir bra att ha. Eller hur, Hjo-Hjo? När det i sinom tid blir badväder. Någon gång i februari.

Vid Stampens kvarn frestar man med Skomakarlåda. Och Vättern glittrar lördagsfint i solen.

Och idag vilar spaden. Nu lyssnar vi på Säkert: man skulle ha en kille med bil./ man skulle ha... Tralla la. Det låter bra.

Alla mina fans, rösta på Första året i Hjo!

Längs Hjoån

Mycket ska hinnas med denna Kristi flygardag. Först iväg på långpromenad med hunden längs Hjoån (lång för Hjo-Hjo som ännu inte ska långpromeneras). Vid Knivsmedens backe kan man stanna till ett tag och undra: hur skitsnyggt får det bli egentligen? Hjo-Hjo sliter och drar, har inte samma syn på naturupplevelserna.

Hemma igen väntar trädgårdsarbetet. Hjos minsta potatisland växer så det knakar men behöver kupas, annars behagar knölarna bli gröna. Hjo-Hjo hjälper till på sitt sätt. Blomsterlådor monteras (händig man nu igen), och gräsmattan får veckans avhyvling. Och torsdagar är som bekant städdagar. Jisses, hur går detta ihop? Det kan man fråga sig, allrahelst som Grönköpings marknad råkar äga rum just denna dag. Man får hasta, inte ligga på latsidan minsann. Bloggaren köper en Roy Orbison-CD. Oh, Pretty Woman, fin gubbrock.

Sedan råkar det hampa sig så att Första året i Hjo kan bli veckans blogg på Besökstoppen! Röstningen pågår för fullt. Den som har lust och ork och tid – och tycker att det finns en eller annan poäng med att följa bloggen, går in på Besökstoppen och kryssar Första året i Hjo. Halleluja.

Grönköpings marknad - kôrv.

Hjos minsta potatisland, med hund.