Ont i håret

Hjo-Hjo Pettersson Myhrberg har ont i håret idag och kläks i husses säng. För mycket hully gully i gräsänklingsboningen i går kväll – han borde inte fått den sista slurken Loranga. Stackars liten. Men det är nog ingen större fara med honom, i Dalgången sprang han som en tok efter en tik. Håll hunden kopplad! säger vän av ordning. Jo, bloggaren vet. Fast i Mördartrappan får han springa lös, och vänta på husse på toppen. Det brukar funka. Särskilt nu när han går på lydnadskurs och allting. Icket. En tik är en tik är en tik.

Sedan doppar han sig i ån, kopplad. Någon måtta får det vara. Och forsärlan ligger fortfarande femton meter före. Och harren leker. Vilket bloggaren ber att få återkomma till.

I Göteborg skjuter man folk igen. Hela tiden skjuter man folk i Göteborg. Och bloggaren är trött på att man skjuter folk i Göteborg hela tiden. Trött på att folk skjuter folk hela tiden i Göteborg. Trött på... Äsch.

I kväll är det hockey på TV, Hjo-Hjo. Det betyder popcorn och Loranga. Gôtt.

Pulp fiction, popcorn och Loranga

Lördag förmiddag och hustrun på väg till Mallorca med tjejgänget från Göteborg. Bon voyage, madame! Lev nu den så kallade loppan! Tror dock att hon är lite orolig för bloggaren. Hur ska han överleva en vecka utan henne? Men yngsta dottern svarar tryggt i telefonen från Göteborg: pappa klarar sig, bara det finns korv och senap i kylskåpet. Hon verkar känna sin far.

Då blir det mys i soffan i kväll med Pulp fiction och popcorn och Loranga med sugrör. Tassarna i taket, Hjo-Hjo!

Och på tal om Loranga. I Tidaholm sägs systembolaget sälja mest sprit i landet. Vinet betraktas fortfarande med viss skepsis. Surt och blaskigt som det är. - Petit Chablis? Nej, det dricker de i Hjo vid kusten. Märkvärdigt ska det vara.

Och längre in i landet, i Falköping, luktar det dynga på torget. Vilket bara är naturligt, vi befinner oss i hjärtat av Skaraborg. Till sin fasa upptäcker bloggaren att det luktar lite gödsel i Hjo också. Stundligen. Men det håller vi tyst om. Eller hur Hjo-Hjo? Tänk på den där skålen med popcorn i kväll.

Sådan husse, sådan hund

På fredagen har husse och hund huset för sig själva, matte till Göteborg på tjejgalej. Så då kan bloggaren rulla hatt halva natten om han vill. Nåja. Vi poppar pop-corn. Hjo-Hjo är skeptisk. Det smäller där bortifrån microhörnet, vaff vaff! Han vågar sig inte riktigt in i köket. Men vi myser till det framför På spåret. Och bloggaren kan marskalk Gustaf Mannerheim och Olympiska spelen 1952. Inte så mycket mer. Och nog älskar Hjo-Hjo pop-corn. Sådan husse, sådan hund.

På lördagen kommer matte och göteborgsdottern. Hundmottagandet är översvallande hjärtligt, fram och tillbaka, och upp och ner. Igen. Och pusskalas. Dottern får flest, matte är ju bara matte. Och Hjo-Hjo får en gris med pip – Lillgrisen. Men långlivad blir den inte, inte med pip. 25 minuter, varken mer eller mindre. Så är det bara.

Och idag rullar havsvågorna in mot Vätternstranden. Märkligt, för mycket till vind är det inte. Nästan ingen alls. Nyckfull sjö, Vättern. Man funderar.

Ny reflexväst. Bitvänlig.