onsdag 11 oktober 2017

Äppeltider

Vi tar en sväng ner till hamnen och Bloggaren konstaterar att turisterna har tagit husbilen hem till Sarpsborg och Rüdesheim. Och Surahammar och Flen. Det är lugnt, så när som på muddringsmanskapet som flänger och far. Så att Ångbåtsjazzen åter kan svänga i böljan den blå istället för vid kaj. Det blir bra det. Att det sedan träts över pengar och tillstånd är inte Bloggarens bekymmer. Han bryr sig inte, och trivs med det.

Annars är det äppelplockning som gäller. Husmoder/Gravensteiner, oklart vilket, Filippa och den gula okända och oätliga. Som efter jul smakar alldeles utmärkt. Och 30 liter Rüdesheimer Qualitätswein aus Hjo, som kluckar och står i. Om tre fyra år sätter vi oss under platanen i trädgården och berömmer vinet i smackande ordalag. Eller hur du, Hjo-Hjo?

Fast han säger att han gillar Åkerö bättre. Då skulle han smacka. Sicket trams.

Så över till något helt annat.

Angående Sveriges fotboll mot Holland behöver vi inte inte säga annat än att de gjorde jobbet. Vad som krävdes. I playoff väntar Danmark – får vi hoppas. Eller Kroatien, och då, mina vänner, är det Godnatt, jord. Lika sant som att Vättern är en iskall sjö. Eller hav.





torsdag 5 oktober 2017

Äpplen och Van Morrison

Här på Västergatan klipper Bloggaren gräset och står i. Borstar tänderna på hunden. Och lagar kålsoppa som det slantas bratwurst uti. Är flitig i största allmänhet ända tills Van Morrison anländer med posten klockan fjorton och tjugotre. I ung liveupplaga från 1973. Då då då. Golvas vi av Ain`t Nothing You Can Do, och är fullkomligt obrukbara till vettigt arbete resten av dagen.

Sicken pipa. Bloggaren slås av tanken att det är rätt onödigt att lyssna på annat. Alls. Egentligen. Och Hjo-Hjo nickar bifall. - Hade det på tungan. Ja, det skulle vara Alf Robertson då då, med den där om hundar och ungar. Vet la du, farsan.

Jo, det förstås.

Men på kvällen rycker Bloggaren upp sig och besöker Lilla Park, där pomologen Andreas Hellström berättar hur man bäst beskär de förbenade vattenskotten. I JAS-månaderna nämligen, förslagsvis en vacker dag i augusti när det smakar med ett glas rosé eller två. Då blir man så lagom noga. Vilket är bra. Och 30 % per år, inte mer.

Dessutom lät han förstå att vi har det extra fint, vi som har egna äppelträd strax utanför husknuten. Särskilt nu i september-oktober. Det skrev Bloggaren under på.

Det var igår det. Idag har Hjo-Hjo simmat i Vätternhavet. 10 grader varmt, eller hur man ska kalla det. 











söndag 24 september 2017

Fransk afton

Det är bara att erkänna, dagarna går och Bloggaren får ingen ordning på sin franska abstinens. Bäst då att ställa till med Fransk afton: sjunga Il venait d'avoir dix-huit ans* med Dalida och ta sig något litet glas rosé (fast rosén smakar så mycket mer i solen i Menton, vilket man får lära sig att leva med) i väntan på musslorna och pommesen. Då känns det genast lite bättre. Och på filmstudion på Västergatan får Jean-Paul Belmondo sitt stora underbara genombrott med Till sista andetaget.

- Åhh, en svart-vit rulle, säger Hjo-Hjo. Det var inte igår. Ascoolt! Nästan bättre än fyra gnagben.

Så att. Man reder sig.

Värre då med Sura blå, elda på. För att prata ishockey mitt i franska myset. Två smockor i rad och 0-11 i målskillnad. Bloggaren blir som nedstämd. Och undrar om det inte vore värt att bli frölundait på gamla dagar. Men Frölunda Indians är inte Sura Blue Hammers. 38 år i Göteborg hjälper inte. Så att.

I Scandinavium har Bloggaren aldrig sett ishockey, bara rock'n rollers. Och en nobelpristagare: Einstein, disguised as Robin Hood / With his memories in a trunk / Passed this way an hour ago / With his friend, a jealous monk.

Men nu tror Bloggaren att vi får ge oss. Innan inlägget blir spretigare än det redan är.


* Klippet på Il venait d'avoir dix-huit ans är från Mina Tannenbaum, en film som inte går att kringgå en fransk afton.


söndag 17 september 2017

Äpplen och kir.

Så här är det: en äkta kir är gjord på cassis, plus alligoté. Vill man ha en Kir Royal tar man en crémant istället, lämpligen en crémant de bourgogne. Fast Bloggaren är inte så kräsen av sig, det funkar med vilket vitt vin som helst, bara det är tillräcklig surt.

Bloggaren frestas säga att ingen vann kir-tävlingen. Men det vore orättvist, grannen visste faktiskt. Så vi ses väl snart över en kir, äkta eller oäkta, i baren på Malmgatan.

Och på Västergatan hjälper Hjalmar morfar med äppelplockningen. Det som äppel-päppel-premier cru ska bli. - Ta den, moffa. Ta den!

Ja du, Hjalmar, säger morfar. Om det vore så enkelt. Om vi ska kunna behålla vår premier cru-status får vi vara noga med terroiren och bara plocka äpplen i söderläge. Bästa jordmånen ger kalksten, flinta och lerjord. Och sur granit. Men sandjorden i Hjo lär också vara fin, har Bloggaren hört. Fungerar även till äppelkompott.

Bien sûr! Säger Hjalmar, som börjar bli rätt slängd på Hjos klimat- och odlingsförhållanden. För att inte tala om franskan.

Och bara för att Hjo-Hjo ska få vara med på ett hörn, och inte surna till, publiceras även en fin bild på vår svarta pärla.





torsdag 14 september 2017

Beaune

Så Bloggaren har varit i Beaune och ätit boeuf bourguignon? C'est vrai, och trampat pinot noir så att det kan bli en eller annan premier cru gjord även i fortsättningen. Och ätit dallrande jambon persillé och andoulletter (grynkorv och isterband tycks fransoserna inte ha förstått sig på - än).

Och goda ostar har de ock. Man behöver inte bli som omätt.

Trots att Strindberg älskade sitt vin från Cote de Beaune, och Lundell gick på Södra Promenaden med tre flaskor röd bourgogne, måste Bloggaren tillstå att han inte hörde ett ord svenska under vistelsen i Bourgogne. Förutom hustrun förstås, som undrade om vi inte skulle ta tåget till Dijon nångång. Innan senapen tar slut. Beaune är inte svenskarnas turistparadis, helt klart. Eller också tog man flyget till Bonn istället, det är en möjlighet.

Största sevärdhet: Hospices de Beaune, sjukhuset för de medellösa från 1443. Tål att tittas på, se bild nedan. Håller vinauktion i november. Jisses, då bär det snart av igen.

Så till dagens allmänbildande fråga, eftersom kir fortfarande håller ställningarna i Bourgogne. En äkta kir är gjord på crème de cassis och vit bourgogne. Men från vilken druva? 1. Chardonnay. X. Alligoté. 2. Sauvignon blanc.

Bon chance!






tisdag 29 augusti 2017

Muddring i hamnen

På dagens hundpromenad tittar Hjo-Hjo upp på sin husse och undrar vad i hela friden den bloggande gamle mannen ska berätta om idag. Har inte Bloggaren skrivit tillräckligt och nog om väsentligheterna i Hjo? Dvs mig. Kan så vara, kan så vara. Men nu muddras det i hamnen och väsentligare blir det inte i Hjo denna sommar. När Vättern sjunker och S/S Trafik ligger där den ligger. Och årets ångbåtsjazz visserligen svängde men svängde kvar vid kaj.

Så alltså. Vi knäpper en bild och skriver en rad. Okay, säger hunden. Om det är så du vill ha det, old man.

Jepp, fast om du är snäller får du vara med på en bild du ock. Och poserar lydigt intill plurret. Nybadad och grann.

Ja, men då så. Då återstår bara att berätta att Bloggaren har blivit med grill. Och att fläskkarrén verkar bli ovanligt väl marmorerad och mör på Västergatan. Och att Bloggaren är rätt mör själv. Och längtar till la France. Till Beaune till exempel.

Så att.





söndag 27 augusti 2017

Vätternkräftor och födelsedag

Att vätternkräftorna smakar som sig bör, dvs mumma, är vida känt i vårt långliga land. Från Östermalmshallen till Feskekôrka, nåja, i Göteborg. Och särskilt bra lär de smaka i Hjo, har Bloggaren hört.

Så med födelsedagsfirande Göteborgsdotter med Norrlandsmåg och vänner på plats, dukar vi upp med kräftor och hattar och röda dekorativa rönnbär, kantarellpaj och ost och smör och bröd. Och det obligatoriska åkerbärsbrännvinet från Sörböle, icke att förglömma. (Se upp där nere! Eller: Nu! som det heter på finska). Och ett gott öl från Pilzn ska man heller inte missunna sig. Ont i håret kan man få för mindre. Men se roligt det var det / Och det var ju bra det.


Och äpplen har ni gott om detta äppelfattiga år? Jojomen, de lär räcka både till Rüdesheimer- som Sauternesvin, och kompott dessutom. Ända fram till mars. På nätet läser Bloggaren att äpplen är hur nyttiga som helst. Så gott som. En blir nästan som förskräckt. Det är praktiskt taget bara hundpromenaderna med Hjo-Hjo/Jocke Berndtsson som är nyttigare.


Så då säger vi så. Eftersom han redan har krånglat på sig halsbandet och hämtat kopplet. Så ja, husse kommer, husse kommer.


Grrr!