söndag 1 juli 2018

Kalsongfylla, jante och fotboll

I korgstolen ligger En flykting korsar sitt spår och väntar på uppmärksamhet. Vilket inte har undgått Bloggaren på något vis. Han har läst boken förut och borde egentligen inte behöva någon omläsning. När han dessutom kommer från Surahammar.

Man ska inte glömma vart man kommer ifrån, nämligen. Och inte gå omkring och vara mallig. För då smäller det. Suralagen kallas det.

Nej, nu ska Bloggaren inte vara orättvis. Jante är vid god hälsa lite överallt: Värnamo, Lysekil, Lerum och Västerås. Med flera. Så att. Men det är klart, Sura ligger högt på listan, förbannat högt. Det går inte att komma ifrån.

Så var det med det. Fast nu är det VM på tv, så Sandemose får vänta.

Om Sverige slår Schweiz på tisdag – omöjligare motståndare finns onekligen – stöter vi på England (eller Colombia) i kvarten. Ja, nog verkar det som om dörren står lite på glänt. Till semifinalen. Om vi inte låter Jante nafsa oss i bakhasorna. Och går vi på pumpen där, mot Spanien kanske, är det inte värre än att man tar sig en kalsarikännit* och gå vidare. Det är inte mer med det.

*Kalsongfylla på ren svenska.
Tidningen Chicago Tribune i USA skrev i artikeln ”Hygge is so 2016. Meet kalsarikannit, the word for drinking at home without pants on” om den finska traditionen den 16 februari. Chicago Tribune förundrar sig om det är ett substantiv eller ett verb och har redan myntat uttrycket Netflix and Kalsarikännit. Artikeln kompletteras av en lista av viner som passar bra till en kalsarikännikväll.







onsdag 13 juni 2018

Insektshotell, onaturlig värme och ett besök i Labbås



Tillbaka i Hjo blir man nästan lite seg i kolan. Av sommaren som aldrig säger nej. Det är som onaturligt. Värmen. Dag ut och dag in. Och man är ju ingen italienare direkt.

Vilket inte hindrar att Bloggaren är i farten och bygger (nåja, köper då då) insektshotell till Västergatans vilda bin och andra flygburna pollinatörer. Det första i sitt slag. Om tvestjärtarna i postlådan ursäktar.

Och sedan skruvar vi upp nya lamellgardiner på altanen (jäsiken vad Bloggaren ser snygger ut – bakifrån). De gamla åt Hjo-Hjo upp som valp, liksom husses kamera och tofflor. Hungriga typer, labbarna. Och sedan gör vi det, och sedan gör vi det. Och sedan åker vi en sväng till Labbås, vart annars, säger labben, och köper träskor och blomster, det är ju onsdag.

Och hade vi varit utomlands hade vi förärat VinContoret på Vulcanön ett besök. Och köpt oss en flaska Kallstadter Steinacker Trockenbeerenauslese på stående fot. Nu fick det bli Systemet och en enklare portugis istället. Eftersom vi inte kan sköta oss.

Så var det med det. Och Bloggaren säger inte mer, så har han ingenting sagt.

Återstår: junk food på Frasses. Det är gott det!








söndag 3 juni 2018

Bloggaren i Belgien


Bloggaren har varit i Brygge och ätit waffeln och vlaamse karbonaden. Bland annat. Och bekantat sig med kwak och Tintin, världsreportern. Som gick miste om sin intervju med Bloggaren från Hjo, eftersom han i sista stund fick bege sig till Kongo istället. Brådstörtande. Synd, annars hade han kunnat skriva några rader i Le Petit Vingtième. Om livet i Hjo, badtemperaturen i Vättern och om hur Hjo-Hjo har det i värmen.

På Brasserie de la Roue d'Or i Bryssel åt Bloggaren musslor, natuurlijk, vid samma bord som Bruce Springsteen (trevlig kille, som kyparen sa). Inte samtidigt, men ändå. Och med Nicole Kidman vid bordet bredvid. Jo, för skråen. Bildbevis bifogas. I skrivande stund jobbas det febrilt med att spika upp brickan med Bloggaren från Hjo på, däremellan. Får man förmoda.






På bilden nedan får Bloggaren stöttning för att inte hamna i Brygges Stadskanal. Belgisk öl är inte att leka med. Men med en Duvel i vardera benet är man snart på banan igen. Och guidar turisterna runt i stan. De börjar bli rätt många redan nu. Men det är bara början, som taxichaffisen sa. Med en suck. Bara början. 

Hemma i Hjo flockas turisterna i hamnen. Köper glass och beundrar Vättern. Det är inte så illa det heller. Och ikväll ska Bloggaren hoppa i plurret. Premiär. Och simma ikapp med sin hund. Så är det tänkt. 


                                                                     ***


Men icket, vindarna har vänt och av gårdagens 20 grader finns bara 15 kvar. Så att. 









fredag 11 maj 2018

I Hjo sitter Bloggaren och latar sig



I Hjo sitter Bloggaren och latar sig i körsbärsblommen. Hundarna badar alltjämt hela dagarna och det är som gott att leva. På en sommardag. Det enda som skulle kunna få Bloggaren ur balans är humlorna. Eller avsaknaden av, snarare. Och bina. Nu när sommaren har anlänt redan i maj. Och äppelträden snart ska till att blomma. Hur ska det då bli med det mångomsjungna Hjoska äppelvinet?

Frös de ihjäl under köldknäppen i april? Humlorna?

Jo, säger Hjo-Hjo, så är det nock. Och Gårdon: Kan man eta humlor? Stockholmare vet la du, som är trött på neon och betong. Säg är det konstigt att man längtar bort nån gång?

Vi tar ett kort på S/S Trafik och önskar lycka till med sommarens ångbåtsjazz. Till sjöss i år, tack. Aj aj, kapten! Bara nu inte båtjäveln går på ett skär.

Hemåt längs dalgångens regnskog. Där silkesaporna tjattrar från trädtopparna och kastar ruttna äpplen på Bloggaren och hans hundar. Är vi i Afrika eller, undrar Gårdon. Hur grönt får det bli? Egentligen?





tisdag 8 maj 2018

I Hjo badar och badar vi hela dagarna



I Hjo badar och badar vi hela dagarna. I vätternböljan den blå. Tills man blir som skrynklig om tassarna. Om man är hund vill säga. Ifall man är husse nöjer man sig med att klippa gräsmattan. Vilket inte är så tokigt det heller. D-vitaminerna spritter i solskenet och Bloggaren blir som glad. Sjunger Snabbköpskassörskan och Iförra veckan träffa jag / I parken på en dans / En söt och näpen flicka / Så söt finns ingenstans. Och grannarna förstår att nu är Bloggarens vinterdepression över, äntligen.

Gårdshunden Gårdon är här på semester och mår bra som sagt. Samt skickar en surströmming på närmsta yacht. Han kan sin Cornelis den lille stockholmaren. Trivs i klorofyllen på landet och hälsar alla Hjos hundladies med ett hurtigt: Tjeeena, ha en bra dag! För så säger man i Stockholm. Damerna är mäkta imponerade. Hjo-Hjo förbryllad. Var det inte jag som var charmören?

Jo, nu är det gott att leva, med humlesurr, körsbärsblom och rosévin. Vad kan man mer begära? Ja, det skulle vara att fotbolls-VM kunde börja någongång. Då då. Men utan Zlatan. Helst. Heja Sverige friskt humör... Som det hette en gång.

Kom nu då, vadå? Hundbaddags i Vätterns blå!







tisdag 1 maj 2018

Kall-Hjo

Efter en vecka med regn och kulingvarningar i Göteborg är Bloggaren tillbaka i Hjo. Eller Kall-Hjo snarare. För här är det bara turisterna som är heta, De köar efter kallglass i kallhamnen vid Kall-Vättern. Nedkylningseffekten är påtaglig, säger Hjo-Hjo. Lillgammalt.

Man undrar om harren har leklusten kvar bland isbitarna i ån. Eller om de tjiter i kylan och är heta som turister. Boom boom, swop swop, som Tommy Söderberg skulle ha sagt. Ända in i kaklet. (Kolla gärna The best of Tommy Söderberg.)

Jo, våren är svårtippad, särskilt med Vättern så nära inpå knutarna. Man blir som kalltassad, säger Hjo-Hjo. Något mindre lillgammalt.

Å andra sidan är höstarna nästan som i Provence. Ingenstans blir äpplena så goda som i Hjo, har Bloggaren hört. Och långkalsongerna kommer på först i februari. Det är livskvalitet det.

Och platanen trivs på Västergatan? Jo, fast det dröjer ett tag. Men från augusti fram till jul känner den sig som hemma. Bloggaren återkommer med bild på svalkande rosé under grönskande platan längre fram. Ja, det var väl allt för nu. Hjo-Hjo hälsar!






onsdag 11 april 2018

Trevliga rundan


Dåliga gatan har man ju hört talas om, men den ligger bestämt i Göteborg. I Hjo har vi Trevliga rundan, åtminstone i Bloggarens värld. Den går han mest varje dag med sin hund, han Hjo-Hjo ni vet. Och förlänger livet med en dag eller två. Åtminstone i teorin. I praktiken vet man aldrig. För nu kommer EPA-traktorerna fram. Bloggaren säger inget mer så har han ingenting sagt. Annat än att de kan vara ett vårtecken så gott som något. Hmm.

Men alltså, idag såg vi vårens första sädesärlor på en sten i Vätternhavet, vippande. (Men de ville inte vara med på bild.) Tussilagon, vitsipporna i backen och myrorna i stacken, såg vi ock. Man blir som glad i kylan, vill springa efter bollar och rulla runt i gräset. Och sjunga om humlesurr och klöver. Med Povel Ramel.

Och årets lovande Rüdesheimer apfelwein aus Hjo har hamnat på flaska. Avnjutes idag eller om fem år (om man ser upp för traktorerna). Bloggaren får säga som Harry Edelman med Vinboken: Själv föredrar jag en Rüdesheimer eller en Steinberger beredd på prima svenska äpplen framför äkta druvviner av samma typ. Hur mycket tyskarna än besjunga... Osv.

Kanske, skulle man kunna tillägga.

Och Hjo-Hjo mår bra men är upptagen med ett grisöra. Bara så ni vet.