onsdag 5 april 2017

Vättern krymper och playan växer

Idag har Bloggaren spankulerat med hund och kamera längs den skvallrande Hjoån. Smugit efter lekande harr och gäckande forsärla. Då fick han förstås ett knippe utsökta bilder med sig hem till bloggen. På både fisk och fågel. Men icket. Harren gör sig inte på bild och ärlan vippar och flyr så snart Bloggaren ens tänker sig tanken. Det enda villigt poserande viltet är den svarta uttern. Som vanligt. Och han är faktiskt mera tam än vild.

Och vid Strandpromenaden har badsäsongen börjat. För svarta uttrar och andra labbar. - Skråen vad här är långgrunt, säger han, uttern. Rena rama Rimini.

För så är det, Vättern krymper och playan växer. Sommarens attraktion, helt klart, när turisterna väller in från Tyskland och Ytterhogdal. Om en liten månad eller så. Sehr schön, men kylslaget. Så att både turisten och rödingen trivs.






måndag 3 april 2017

Bloggaren lever och har hälsan


Bloggaren signalerar i bloggtystnaden att han lever och har hälsan. Bloggandet tycks dock gå på kryckor. Jo. Men idag tar han sig samman eftersom Hjalmar varit här och ätit blåbärskompott och kräftor från Västerhavet, ej att förväxla med Vätternditot. Hjo-Hjo har ätit Gårdons mat och Gårdon Hjo-Hjos, och Pinot noir därtill, från nya världen. Han klappar sig om magen. Voff. Så mycket dumheter husse lär honom. Säger vän av hundordning.

Hjo-Hjo har även hunnit med en dag hos Linnéa. Gjorde succé bland brudarna såklart. De med saft i köttet. Han fick hänga med dem. Eftersom han inte gillade grabbarna med käft och cowboysboots. För att prata med herr U Lundell en gång på 70-talet.

Så Hjo-Hjo har kopparslagare och husse after ski-abstinens. Blir det aldrig vinter igen nångång? Så Stina Nilsson får sätta norskorna på plats. Man blir som tvungen att ta sig upp på Billingen och beskåda Marcus Hellner. När han rycker i Hellnerbacken i Holmenkollen. Mäktigt, nästan som Thomas Magnuson i Magnusonbacken. I Lathis -78. Men bara nästan. För det rycket kan Bloggaren bli lycklig av än i dag.

Hellners ryck kan man titta på här. Och Magnusons här. Gud så roligt det är att vara svensk! I fornstora dagar.










måndag 20 mars 2017

Hur blir det med svartavinbärsbuskarna?


Hjo-Hjo hoppar så glatt över stock och sten och premiärutsträcker sina lurviga i ån, den lilla, som mynnar i sjön, den stora. Han har det gött, helt klart. Här i Hjo borstar vi till och med tänderna på våra svartfotade bästa vänner. Afghanska bacha bazi bryr han inte sin, annars så överkänsliga, hundhjärna med. Eller att Paulo Roberto åsamkat Filip & Fredrik & Gudrun en PK-feministiskt härdsmälta. Med att män kan two-boobs-fokusera på Instagram. Nej, talibaner har han aldrig hört talas om.

Eller Erdogan. Och Trump förstår han sig inte på. Bristfällig omvärldsanalys mao.

Bloggaren däremot. Han har huvudet fullt av hemvändande IS-krigare, feministisk utrikespolitik – i slöja, och hur Annie Lööf kan tänkas bli som statsminister. Milde tid!

Agendan är fullspikad. De storpolitiska händelserna avlöser varandra. Vi får se hur det blir med svartavinbärsbuskarna vi skulle köpa till sommaren. Kanske kan vi klämma in ett besök på Granngården sedan Erdogan gormat klart om Merkel och Hitler. Jisses!










tisdag 7 mars 2017

Snygga karlar

Herre Gud, vad är det för fel på er karlar, utbrast en kvinnlig kollega en gång när Bloggaren dristade sig till att påstå att han inte kunde avgöra om en man var snygg eller ej. Är ni homofober hela bunten, sa hon inte men tänkte säkert. Hur livsfarligt kan det vara? Tja.

Sedan dess har Bloggaren funderat på saken och kommit fram till att det finns två snygga män. Eller finns och fanns. Sven-Bertil Taube nämligen. Och Leonard Cohen. Så under dagens långa hundpromenad nynnar Bloggaren med sin allra bästa Sven-Bertilröst: Och alla vänner som jag haft / De tycker nog det är synd jag far / Och alla kärestor jag kysst / De önskar nog jag stannat kvar. Vemodigt, säger Hjo-Hjo. Över måttan. Men snygg kille, helt sikkert. Och även Cohen tåldes att tittas på. Och lyssnas.

Så ska vi klämma i med: Yeah the women tear their blouses off / And the men they dance on the polka-dots / And it's partner found, it's partner lost / And it's hell to pay when the fiddler stops / It's closing time. Undrar hunden. Så då gör vi väl det då.

Fast de flesta karlar är fula. Det hävdar Bloggaren fortfarande. Å det bestämdaste. 






söndag 5 mars 2017

Femmilen

Kort hälsning från Hjo innan Hellner ska ut och köra skiten av Martin Johnsrud Sundby och Petter Northug. Bloggaren tar sig en titt ut genom fönstret och undrar hur det ska gå att spåra och dra i detta snöväder. - Han får lägga sig i rygg på Sundby, Hellner, säger Hjo-Hjo. Och lata sig i vindsuget. Men blåser ryssvindarna som vid Strandpromenaden får man nog ställa in hela föreställningen.

Men Lathis är inte Hjo. Så att.

Hur har vi det med blåbärssoppa, undrar hunden. Har vi så det räcker i fem mil? Och avslagen Coca sista biten? - Allt klart, svarar Bloggaren. Utom till norrmännen, de vederkvicker sig med andra medikamenter. 

- Kom nu då, skidor på tv två! Eller ett.


fredag 3 mars 2017

Tvivelaktig sysselsättning

Bloggaren läser Katarina Barrling i morgonens GP och är ense. Med Machiavelli – och Barrling: Det är mycket säkrare att vara respekterad än älskad. Att samla hjärtan på Facebook är en vansklig sysselsättning, för furstar och deras nutida efterföljare. Och underlyndande. Rene driten, som norrmannen sa i Villecroze. Fast då gällde det en helt annan sak. Och Wittgenstein sa och säger alltjämt: Wovon man nicht sprechen kann, darüber muss man schweigen. Ett gott råd.

Så när slutar Bloggaren att blogga? Tja, imorgon. Eller efter sommaren.

Det är ju så att när man drar igång gräsklipparen kommer livsandarna åter. Och sommaren i Hjo är fin att rapportera från. I hamnen är det nästan som i Smögen. Så att. 


Så vi grisar väl på några månader till. Lyssnar på Not fade away och Can you please crawl out your window? (vilken ynnest att ha varit ung på 60-talet) och väntar på hustrun. Som kommer hem med sushi från Skövde. Ryktas det på Axevalla. Så att. Som sagt var.

Och så här ser det ut i Villecroze. Bara så att ni vet. Den andra bilden kan vara från Frejus. Notera Corazza Bildt i bakgrunden. Kunde vara.



måndag 27 februari 2017

En skuffelse

Skid-VM har varit en skuffelse, så här långt. Och lär så förbli. Kanske kan Charlotte Kalla knipa en silver- eller bronspeng på 10 km klassiskt, guldet är i alla händelser vikt åt Björgen. Som för övrigt inte skulle göra bort sig på herrarnas 15 km heller.

Efter dagens storstryk drar sig Bloggaren undan till huggkubben. Hugger fyra famnar ved och befriar sig från frustrationen. Nästan. Medan hustrun lagar räkomelett och föder barn vid spisen. Så är könsrollerna fördelade på Västergatan.

Sedan känns det bättre.

Åtminstone med skidåkningen. Angående kommunalt tilltänkta bagerier i Hjo är det värre. Kompletterande, inte konkurrerande, säger projektledare JB. Bloggaren är skeptisk. Vilket blir nästa projekt? En kompletterande bokhandel? Med kommunen i ryggen. Bullar och böcker har väl ingen dött av. Tja.

Och imorgon kliver Johan Olsson in i skid-VMhandlingarna. Det kan bli något – bara nu inte Björgen får för sig att ställa upp där också.