måndag 29 juni 2015

Otterbäcken

Färden går mot Otterbäcken, la Perle de la Vänern. Från hundburen där bak hörs Hjo-Hjo sjunga: Du tog med dig en hund hem / Och den stannade kvar. Ny favvolåt i hundrepertoaren. Kolla Hjo-Hjo, säger bloggaren, vi står framför Vänern. Där är den. Vänern. Jaha, säger hunden. Det är som på Louvren. Han är mycket för det nyenkla. Man får skärpa till sig för att hänga med. (Tredje gången Havet figurerar i bloggen. Tjatigt? Jo, lite. Fast vad göra när man står och blickar ut över Vänern? Det är ju havet, eller hur?)

Otterbäcken gör sig supersnyggt från Badängens rök & fiskeri. Abborrfilé med dill- och gräslökssås. Och Vänern och gästhamnen att betrakta mellan tuggorna. Hjo-Hjo får som vanligt en grillad i papper vid Vänergrillen efteråt. Han klagar inte. Om det behagat hade han fått sig en starköl till korven – secken grill, säger han bara och skakar på öronlapparna.

Vi skickar ett sms till Agneta Rudell, Otterbäckens kändaste människa. Syns och hörs i hela Linnéstaden. Vi är på semester och mår bra, som sagt / Och kastar en surströmming på närmsta yacht.

Där fick bloggaren till det med anspelningar på Lundell, Göran Palm och Cornelis i samma blogginlägg. Duktig bloggare! Nu drar vi vidare mot Sjötorp och köper glass.





lördag 27 juni 2015

Turisterna strömmar till

Nu skiner solen över Hjo och turisterna strömmar till. Fast de hittar inte så långt, till hamnen och båtarna mest, och till Feskeboa för att köpa sik, om det finns någon, det är lite fram och tillbaka med siken i dessa dagar. Till Hjoån har ingen turist hittat än. Men om bloggaren fortsätter att skryta om ån och dess dalgång kommer nog också tillströmningen av dollarturister. Och bloggaren kan ta betalt och börja med djungelsafari längs ån. Två gånger per dag och bli förmögen på kuppen.

Då kan de få sig en pratstund med Herr Kanin, han som är bördig från Teg. Han har det bra där han sitter och lurar i ådalen. Fast han vill att bloggaren ska hålla in hunden, och låta bli att pilla in levergodis i örat. Så att. Nej, annars är här fint. Nu när värmen har kommit och allting.


- Så int behöver en fara utrikes och få ont i magan. Icket.

Bloggaren frågar om det går för sig att ta en bild på honom och bästa vännen Hjo-Hjo. Bästa och bästa, säger Herr Kanin klentroget. Det vete kattsingen, men låt gå då. För den här gången. 







torsdag 25 juni 2015

Sushi i Göteborg

Göteborgsluften gör Hjo-Hjo lite yr. Eller om det är alla göteborgska hunddamer som luktar så förföriskt gott. Han ramlar dåliga gatan fram, som i detta fall alls inte är Andra Lång utan Danska vägen. Hundstackarn blir på lemonaden av alla tjejer som han ser. Vilket alltså går lika bra att bli i Göteborg som i Norrköping.

Och hur är det med bloggare, blir han också på lemonaden? Nej, möjligtvis på kanelen efter en sushiafton hemma hos Andersson i Annedal. Hjo-Hjo känner sig hemmastadd på direkten, där ligger en massa festliga saker och väntar på sin hund. Anderssons skor, strumpor och nanakudde, bland annat. Och sushin smakade bra? Tvivelsutan. Eller hur, Hjo-Hjo? - Mela lis, mela lis! Men tyst med dig hund! Varifrån har han lärt sig sådana dumheter?

Men sedan längtar bloggaren hem till Hjo. Det finns inget Vätternhav i Göteborg. Och ingen röding att röka i trädgården. Inte ens en trädgård faktiskt. För att inte tala om de skaraborgska silkesaporna som tjattrar från trädtopparna vid Hjoåns dalgång. Tror inte att Fokus tagit hänsyn till dessa avgörande faktorer i sin Bäst-att-bo-undersökning. I så fall hade vi haft Hjo på västkusten och Göteborg vid Vättern. Och så kan vi inte ha det. Någon jävla ordning får det lov att vara på geografin.



söndag 21 juni 2015

Hundar och katter i Hjo

32 kilo hund i Hjo, även kallad Hjo-Hjo, slår tassarna i taket när Gårdon Gårdshund kommer nerfarande från Stockholm till midsommar. Glad som en labbe. Han sjunger: Oh boy! Sicken skänk från ovan det är å leva ida´. Men lite jobbigt är det allt, han bits nämligen, mycket – Släpp örat, pojkvasker!

Han är en fena på att hitta mask, Gårdon. Daggmask. Det är uppenbart att han vurmar för raw food. I jämförelse med mask smakar torrfodret torrare än vanligt. Hjo-Hjo är skeptisk. Han äter nästan allt, 
utom mask.

Och på grannens garageinfart kopulerar två av stadens många katter. Skamlöst. Länge. Hjo-Hjo gurglar och hinner sånär över gatan innan bloggaren kan hugga honom i nackskinnet. Grrrr, grrr, vilket betyder att katterna borde ta sig i kragen. Borde rent av vara barnförbjudna. Nämen, säger hustrun. Gårdon säger inget, han är för liten. Bloggaren funderar på att köpa sig en studsare. Nu igen.





fredag 19 juni 2015

Glad midsommar!

Bloggaren och hans Hjo-Hjo spankulerar den gamla banvallen fram, den som en gång förband Hjo med Stenstorp. Så att hjoborna kunde ta sig vidare ut i vida världen. Nu tar man sig till Mullsjön med hunden, eller till Grebbans kvarn, och det är gott så.

Bloggaren räknar skogssniglar. I vätan ligger de på parad längs banvallen. Etthundratjugosju stycken på hundra meter. Stopp. Och vore det så att bloggaren varit en myskanka hade han ätit sig mätt och belåten för länge sedan. Ända fram till Mickelsmäss. Nu får han hålla tillgodo med en polisbricka vid Hammarkiosken. En grillad i papper till Hjo-Hjo. 

Och nu har det hänt det som aldrig skulle hända: bloggaren har blivit med Facebook! Du sköna nya värld. Så vem ska nu ha tid att gräva i trädgården och stå i? Tja, hustrun är en jäkel på att gräva. Så att. Trevlig midsommar på er, eller glad!


Glad midsommar - eller vad det heter.



tisdag 16 juni 2015

Sparris från Hjo

Läser i Hjo tidning att det visst har varit prinsbröllop i Stockholm och i teve. Bloggaren är inte intresserad, inte ett kungligt skvatten. Dock har han noterat att Carl Philip bjudit gästerna på vit sparris från Hjo. Underbart att hovet lärt sig uppskatta denna vätterndelikatess. Själva börjar vi nästan lessna. Sådär omkring tolvochtrettiofem brukar det höras en samfälld suck från lunchborden i Hjo: Ånej, inte vätternsparris nu igen.

Vid nästa bröllop, som lär dröja, tycker bloggaren att hovet kan bjuda på grynkorv, gärna med rotmos till, en svårslagen skaraborgsdelikatess.

Vi saxar vidare i Hjo tidning och finner att Hjo hamnat på plats 164 i bäst-att-bo-listan. Fast bloggaren undrar, för före ligger både Falköping och Tibro. Och att det inte kan stämma begriper varje normalbegåvad skaraborgare.

Men har det inte hänt något viktigt i Hjo sedan sist? Jodå, Hjo-Hjo har lärt sig att Rulla runt. Voff voff, kan man få ett hundkex. Ett sånt där stort ett.









lördag 13 juni 2015

Vätternrundan

Bloggaren cyklar inte Vätternrundan. Men han tar sig gärna en kall pilsner i Sunes servicetält i väntan på de första cykelburna vännerna. Som dyker upp i Hjo omkring 00.50. Heja, heja! 23.000 cyklister följer i natten medan bloggaren går hem och sussar och drömmer om Gösta Fåglum. Hjo-Hjo gnyr och cyklar i sömnen. Heja, heja!


På morgonen cyklar de alltjämt. Och bloggaren är uppe med tuppen, plåtar och står i. Det är folkfest på hamnparterren idag. Nästan som på Touren i Figeac eller Carcassonne eller så. Betoningen ska ligga på nästan. Å andra sidan är Vätternrundans cyklister renare. Vi svenskar är så naiva och godtrogna. Ja, ja, bloggaren vet, en eller annan brottare, sprinter och nyligen gångare har fastnat i fällan. Det gjorde visst faktiskt en cyklist också härom året. Men i gemen är svensken blåögd. Och renhårig, som det hette en gång. Eller lite dum. Välj själv.

Gösta Fåglum var en jävel på att cykla, vann både Giro d’Italia och Vätternrundan. Touren går dock inte att vinna odopad, enligt vad Lance Armstrong påstår, och han borde ju veta. Men Fåglum gled in som trea 1970, så trea går bra.

Än bloggaren då, cyklar han Vätternrundan nästa år? Nej, han cyklar till ICA fram och tillbaka, med ojämna mellanrum, så slipper han få så ont i stjärten.






torsdag 11 juni 2015

Nästansommar

Nästansommar och Hjo gör sig så bra när vädret och Vättern är på gott humör. Varmt och gott och inte en vågande våg i sikte. Är detta Hjo vid Gardasjön månne? Wunderschön, eller vad det nu kan heta på italienska. En underbar dag heter det på svenska. Hjo-Hjo hoppar i, simmar och har sig i båd Vätt som å. 10 grader friskt, varken mer eller mindre.


Bloggaren klipper gräset i shorts och sjunger Inte skyldig nån nåt nästan bättre än Håkan – eller hur Hjo-Hjo? Och planterar Tidaholmspotatis i en utedasstunna. Extragott och förbannat bra gjort, som fanjunkare Mineur sa när menige Blom sprängde malajernas skithus i bitar. Krusbären kartas och grödorna gror. Här kan inte fan gå och vara less på Löfven och Andersson, de har väl sitt bloggaren förutan. Må de ha ett gott sommarlov - utan att Putin kommer på besök. Hjo-Hjo har ingen lust att lära sig ryska på unga dar. Och bloggaren har tänkt sig att läsa Stridens skönhet och sorg i fred i hängmattan. God bok och behaglig värme på er!




måndag 8 juni 2015

Gårdon Gårdshund

Nu har vår nya dansk-svenske vän Gårdon Gårdshund varit i Hjo och sagt tjeena, som den stockholmskille han är. Han säger: Schysst liten stuga på bystan. Och välsmakande daggmask i grönsaksodlingen.


Hundarna leker och leker hela dagarna, det är rena rama Bullerbyn. Nästan som om Hjo-Hjo fått en egen lammunge. Fast Gårdon är inte så ullig och har vassare tänder, Hjo-Hjo får inte en lugn stund, så när han tröttnar puttar han till Gårdon med tassen. Då trillar den lilla Gårdshunden omkull. Det ser så charmigt ut – Gör så där en gång till, Hjo-Hjo. Men det är inte illa ment. Hjo-Hjo är jättesnäll, det måste man vara när man är så stor.


Annars är Gårdon en stillsam liten krabat. Tassar oblygt fram i tillvaron – men försiktigt, alls inte samma jehu som sin svarta labbekompis. Hej, Klumpe-Dumpe, säger Gårdon. Mycket hund för pengarna, säger Hjo-Hjo.

Och nu sjunger vi alla tillsammans: He ain't heavy, he's my brother.

Sluta tjôta gubbe, nu vill vi se bilderna på Gårdon!










fredag 5 juni 2015

Ikväll kommer Gårdon

På morgonen agerar bloggaren avloppsdykare under köksvasken. Totalstopp. Men eftersom ryggen ännu inte är vad den borde blir det hustrun som kröker rygg. Bloggaren fungerar mer som konsult och teknisk rådgivare. - Älskling, du får ta i lite. Det funkar gôrbra. Detta är rörkrökaren i Hjo, telefon nölla femma nölla trea.

Och efter ån står Sandvargen och är sällskapssjuk. Och väntar tåligt på sitt nya öra. Det är kapat jäms med och det är änna gött, säger han på sin bästa göteborgska. - Att man är insågad och står på tur. I öronproteskön. Och så sjunger han en slagdänga från sin ungdoms dagar:

Nej, Göteborg på alla sätt och vis / I läge och miljö är Skandinaviens Marseille / Nere i hamnen luktar rena Medelhavet / Göteborgaren ska ge mig rätt om han får följa mig / Till de ökända kvarteren i det ruggiga Marseille.

Karl Gerhard vett la du. Han är på gott humör idag, Sandvargen.

Och ikväll kommer Gårdon. Vi får köpa mera leverpastej och varsin pipande igelkott, en stor och en liten. Vad tror du om det Hjo-Hjo?







tisdag 2 juni 2015

Muntert i Hjo

Det börjar bli dags att delge allmänheten sanningen om varför det är så muntert på Västergatan i Hjo. Vi småskrattar från morgon till kväll, även Hjo-Hjo som alls inte förstår varför (arg blick från hunden), han tycker bara att det är roligt att det är så roligt. Jo, det är hustruns förtjänst. Är hon så gôrrolig då? Nästan. Eller snarare morbror Olle, som var Skövdes revypappa en gång i tiden. Det var han som knåpade ihop Frösaboxen och Sjukkassan. Detta är Vägförvaltninga i Skultorp. Jourha..., jour..., ja den som har hand ömet träffas på Skövde telefon, trea nölla femma nölla nölla... Och sedan tog Cederhök hand om dem och det blev Jubel i busken. Så visst har vi roligt, och nu vet du Hjo-Hjo.

Så det kan en gött förstå att i har det sköj hemma, som grannarna säger här omkring. Jomen.

Fast idag är det vinterjacka på igen och kommer inte sommarvärmen snart så tänker bloggaren sluta skratta. Då hjälps det inte att hustrun är en rolig jävel.