fredag 30 januari 2015

Fyra till fem Hjosikar!

Bron har haft premiär i Hjo. Långt från Matador men kommer att fungera fint som uppföljare. Särskilt Saga Norén. Jag har fått mens idag, perfekt replik på kafferasten. Underbart. Påminner om en kollega bloggaren hade en gång. Men det kan vi ta vid annat tillfälle. Och spännande som en svordom är det. Bloggaren och hustrun går tillsammans ut med Hjo-Hjo på kvällskissen. Ingen vill vara ensam kvar i huset. Fyra till fem Hjosikar!

Annars är det konståkning som gäller. Och systrarna Helgesson från Tibro. Femma och sexa så här långt. Vi lyfter på hatten för grannkommunen, och systrarna förstås. Och Robin Söderling då då.

Konståkning är kul, i den mån den inte sänds på TV12. Tveksamt om den kanalen ens går att ratta in i Hjo, åtminstone inte hemma hos bloggaren. Tidigare såg bloggaren hellre på ishockey, Sura-Pelle och Stisse Johansson. Jo, det var ett tag sedan. Nu byter bloggaren kanal när han ser en puck på tv.

Vilket tycker du är bäst Hjo-Hjo, konståkning eller ishockey? - Havreflarn.









tisdag 27 januari 2015

Elton tinar upp

Elton är förbryllad, kliar sig i skallamentet och funderar: Om man nu är gamlast och äldst, varför är det då Hjo-Hjo som är störst? Bjäbb, bjäbb, bjäbb! Han får liksom inte vara ifred. Hjo-Hjo jagar honom dagen lång. Elton, vad ska vi göra nu? Här Elton, du får låna mitt tuggben. Hjo-Hjo är en efterhängsen sort, ger sig inte. Elton är reserverad.

Men han tycker om att springa lös längs Hjoån, och det är där han tinar upp. Hjo-Hjo får sig en slick på nosen och ger flera tillbaka. Lilla Elton blir blöt i hela ansiktet. Vid Stampens kvarn serveras Bœuf Bourguignon - men utan hund. Vi får gå hem och äta gårdagens röding. Man får passa på, de milda vintrarna ger dålig återväxt. Och siken är god men otjänlig. Kanske.

Rapport angående musinvasionen. Tre söta möss med knäckt nacke så här långt. Två i skåpet under diskbänken och en i spislådan. I morse tomt. Bloggaren säger hurra men åtrar sig. Tänker, som vore han en riktig norrlänning, att någon glädje ska här inte tas ut i förskott. Det kan visa sig vara väldigt onödigt gjort.

Och angående hundar och möss. Borde det inte lukta kolossalt spännande från skåpet? Jo, man tycker ju. Men inte heller Elton bryr sig. Så att.



söndag 25 januari 2015

En råtte!

Det är trevligt med djur, hundar, sköldpaddor och vandrande pinnar. Dock icke baggarna som äter upp vårt knäckebröd. Vi förvarar brödet i lådan under ugnen, vad den nu kan kallas. Har alltid gjort. Det har fungerat bra i fyrtio år. Icke lägre. Nu har vi snyltgäster. Hustrun duschar lådan ren och fin, men nästa dag är brödet avsmakat likafullt. Så där håller det på. Och det har börjat krafsa i väggar och tak, bloggaren är i det närmaste säker på att det spökar i det hundraåriga trähuset. Möss på vinden kanske? Jo, kanske det. Men inte i knäckebrödet. Vilket det naturligtvis var. Det tog flera veckor innan vi kopplade.

Men en dag var sopsäcken sönderäten. Hjo-Hjo? Knappast.

Då lade hustrun ihop två och två. - En råtte! utbrast hon, som bodde hon i Lönneberga.

Nästa morgon, smack! sitter en liten söt mus i fällan. Han har nallat sina sista Falu rågrut, den saken är klar. Men bloggaren tycker nästan lite synd om den lilla sötnosen. Hustrun vägrar befatta sig. Och Hjo-Hjo hålls utanför hela historien. Tror inte ens han förstått att vi har närt en mus i huset. Mycket hund för pengarna? Man undrar. 

Eftersom bloggaren vägrar plåta den döda musen publiceras istället ett par bilder på två kompisar. Elton på besök igen. Tror att han blir huvudperson i nästa blogginlägg.


torsdag 22 januari 2015

Möte med herr Räv

Långrandigt i Hjo? Nej, det måste vara ett missförstånd. Här händer alltid något. Idag, tro det eller ej, kom Lily Allen på besök och sjöng LDN enkom för bloggaren. Då får man vara så god att ta sig i kragen. Vilket man skyndsamt gör och drar med sig hunden. Upp och hoppa Gubben! På en kvart når vi Knivsmedens backe. Hjoån skvillrar i snön och på en sten i forsen sitter strömstaren och gnisslar. Och rätt som vi pulsar oss fram kommer herr Räv. Röd och grann och yvigt svansad. - God dag herr Räv, säger Hjo-Hjo. Trevligt att råkas. Stå still så att husse kan få ett snyggt hot shot. Stå still, annars biter jag dig i rompan.



Men borta är herr Räv. Hjo-Hjo hinner inte ens blinka. Men det gör inget, på det mötet lever vi både idag och i morgon.

Matadors sista avsnitt är avtittat till belåtenhet. Men nu sitter vi här och tittar på varandra istället, bloggaren, hustrun och Hjo-Hjo. Abstinensen är svår. Så hva gør vi nu, lille du? Jo, vi går med raska steg mot Hjo stadsbibliotek och lånar Bron. Danskan gör sina avtryck i Hjo. 

tisdag 20 januari 2015

Fläsk med löksås

Jodå, visst är det långrandiga dagar så här års. Ute ligger snön vit, men skumt har det varit hela dagen ändå. Klockan två tänder bloggaren så att han inte ska gå vilse i huset. I Menton är det nio grader så det är ingen mening med att fly heller. Tröttsamt. Man får glädja sig åt det lilla. Som att Hjo-Hjo väcker husse vid pass halv nio, viftar på svansen och slickar halsen och nacken ren – husses.

Och att hustrun bjuder på stekt fläsk med löksås till lunch. Upp i topp på poängskalan: 5 hjosikar! Underbart. Det är bara ett litet bekymmer med fläsket – det är bloggarens gamla paradgren. Så vad ska hon nu med honom till? Nåja, fortfarande är han en djefvul på pannkaka, pannbiff och fisksoppa? Så att.



Och på ettårsdagen lovade Hjo-Hjo att sluta som draghund. Men igår på Strandpromenaden fick han upp lukten på en söt liten cocker spaniel-flicka - såg ingen men man kan ju tänka sig, och vips hade han glömt allt vad Sakta och fint innebär. Med tassarna brett isär och tyngdpunkt som en alligator bär det iväg. Nosen tätt mot marken. Sicksack och fram och tvärstopp. Och back och stopp. Sicksack. - For helvede hund! Dundrar husse. På danska, så det låter lite bättre. - Undskyld, säger Hjo-Hjo. Men sedan kör han igång igen.


söndag 18 januari 2015

Långrandig årstid

Det var ett tag sedan bloggaren klagade på vädret, det är annars lätt hänt när man har levat sina dagar i Göteborg. Klimatet är något behagligare i Hjo men särskilt upplyftande är inte vintern någonstans i detta vårt avlånga land. Det skulle vara detta med skidåkning i så fall, den på tvären, eller längden snarare. Alltså den som förekommer i televisionen. Tro inget annat.

Så vad ta sig till denna långrandiga årstid? Tja, bloggaren har långt om länge förstått att det inte är lönt att klaga, inte ens i Göteborg. Angående vädret är det som det är. Så man får gå ut med hunden, betrakta Vättern och bida sin tid. Och varje eftermiddag mata in ett nytt avsnitt av Matador i spelaren. Idag Episode 17, De voksnes rækker (1941-1942). Hjo-Hjo bänkar sig först av alla, bästa plats i soffan, cowboybänken som vi sa på Folkets Husbion hemmavid. - Undskyld, tycker bloggaren bestämt att han säger, hunden. To frikadeller og en bajer. Mange tak! 

Kanske är det dags att ransonera tv-tittandet för lillkillen. Åtminstone det danska.







fredag 16 januari 2015

Skjuss in i ugnen

Vätternhavet är vredgat idag. Bloggaren med hund stretar på i Hamnen, förbi Feskeboa med den rökta siken, och bort mot Stadsparken. Idag syns inget Östergötland på andra sidan. Vindarna piskar och skummet yr, sjön skulle lika gärna kunna heta Nordsjön. Om man frågar bloggaren. Och har gott om god vilja.

Vid Vindarnas udde, passande nog, flyger mössan av, observera: mössan, inte hatten. Nu blåser det ordentligt. Men den trogna och alerta Hjo-Hjo fångar in den i ett nafs. Det ger två Mamma Scans köttbullar i belöning. Det kan det vara värt, så slapp vi köra till Motala och ta emot mössan där. Duktig vovve! Med Mamma Scan i fickan har livet med hund blivit så mycket enklare. Och Sakta och fint har fått en helt ny innebörd, åtminstone för hunden.




Hemma bakar bloggaren Frau Louises goda brötchen med rågsmak. Hjo-Hjo är oerhört intresserad. Hustrun påstår att de ser lite torra ut. Och skrynkliga, det erkännes. Hmm. Vi får väl se, om en kvart är de klara. Skjuss in i ugnen!

Smakar bättre än de ser ut

onsdag 14 januari 2015

Hjo-Hjo ber att få tacka!

Det var en riktig gosig hundfödelsedag med köttbullar och prinskorv och mysig eld i kaminen. Och oj så många Hjo-Hjo-vänner det finns därute i bloggosfären. Den vackre hunden ber att få tacka alla sina fans, och skickar med en slaskande digital puss till var och en av er.

För övrigt börjar bloggaren bli frisk för nu ilsknar han till. Världen blir tokigare och tokigare för var dag som går. Säg Boko Haram och bloggaren biter ihop tänderna så att det krasar. (Aha, det är på det viset tänderna krakelerat, konstaterar tandläkare Adrian i Göteborg). Vad säger man om en sådan hop kreatur? Jo, på ledarsidan i DN idag läser vi att BokoHaram är en ond lukt från helvetet och bättre än så kan det knappast sägas. Så då säger vi så.

Och nu börjar Sveriges mästerkock på TV. Bra bra, så får man lugna ner sig några grader.








måndag 12 januari 2015

Hjo-Hjo ett år!

Måndag 12 januari och den vackra hunden fyller ett år! Han firar just nu med att fightas med matte om ICA:s reklamblad. Extrapris på Mamma Scans, kantänka. Och dagen till ära får husse lätta lite på plånboken, ett par hundringar in på hundbosparandet. Snart vill Hjo-Hjo ha egen koja. Det kan vara i sin ordning, bostadsmarknaden i Hjo är glödhet.

Annars är det förkylt i Hjo. Matte kacklar och husse nyser. Och Hjo-Hjo kläktes ofrukosterad i morse. Säger kläktes, läste nämligen i labradorboken att ju barnsligare man pratar med sin hund, desto gladare blir den. Och Hjo-Hjo är verkligen en glad hund. Han verkar repar sig från kläkset. Men husse nöjer sig med en kopp te till frukost. Illa.


Angående Hjo-Hjos temperament. Husse och matte var alls inte på det klara med att de skaffat sig en sådan illbatting till hund. Var inte labradoren flegmatiskt lagd? Nja, inte riktigt. Första gången göteborgsdottern tog sig upp till Hjo för att ta sig en titt på lillkillen blev hon i det närmaste chockad över hans framfart. - Han bits ju, hela tiden! Ska han vara sån?


Vad säger Hjo-Hjo? Mycket hund för pengarna, säger han. Vaff vaff, grrr.

En stor hund...

...och tre små.




lördag 10 januari 2015

Bättre förr?

Bloggaren är inte beredd att skriva under på att det var bättre förr. För det var det inte. Men ibland kan man undra.

Ser att Kadhammar i Aftonbladet skriver att Västerås citykärna håller på att utarmas. Bloggaren undrar han. Borde inte Kadhammar ha fortsatt två mil norrut till Surahammar, bloggarens första hemvist här på jorden. Och där spatserat Köpmangatan fram och räknat in butikerna. Nog hade de fått plats på ena handens fingrar. I bloggarens barndom var det annorlunda. Då fanns: Ica och Konsum i dubbla upplagor, urmakare, fiskaffär, bageri, konditori och charkuteri. Vidare: cykel & sport, radio & tv, järnaffär, skomakare, postkontor, pressbyrå, polis, bank och frisör. Och bokhandel, även om bokutbudet var magert. Bibliotek. Och säkert mer.

Idag, sedan COOP bommat igen, finns nästan ingenting. Jo, apotek och bibliotek. Och systembolag! – vilket inte fanns på bloggarens tid. En bank. Kanske.

Fast man får hålla i minnet att bloggaren börjar komma till åren. Vi pratar slutet av 50-talet. Skomakaren blev vid sin läst och landsvägsbussen till Västerås tog närmare timmen. Kanske mer.


Men sedan kom ju bilen. Och den säger man bara nej till i den illrödgröna Folkrepubliken Majorna-Masthugget i Göteborg.

Nej, ut med hunden i snöyran och tänk icke mer på det nu. Den gamla (goda) tiden kommer aldrig tillbaka.


Och sedan Tour de Ski på tv. Rätt kul även om skidåkningen också var bättre förr.



torsdag 8 januari 2015

I Hjo är det lugnare

När rullgardinen åker upp på morgonen är endagarssnön borta. Hjo-Hjo ut på förstubron, skakar på huvudet: vad är det som händer? Det kan man undra, för hos bloggaren sitter gårdagens islamistattack i Paris kvar i skallen. Islamist eller muslim, det kan nog gå på ett ut i Frankrike idag. Och inte minskar Front Nationals väljarstöd efter en sådan dårhändelse. Icket. Marine Le Pen slickar sig om läpparna.


I Hjo är det lugnare. Visserligen har hustrun drabbats av hickelhackelhostan, men det går väl över.

Och tämligen lugn är hundlångpromenaden. Med Mamma Scans i fickan trippar vi både Strandpromenaden och vackra Sjögatan fram utan intermezzon. Ibland kan bloggaren misstänka att Mamma Scans är bättre än de borde – Hjo-Hjo glömmer det väsentliga. Han är ju inte ute på promenad för att äta köttbullar, inte direkt. Ja ja, det ger sig.

En bild på Lasse Stefanz kan inte undanhållas. Det är ta mig Bankeryd underbart att Lasse Stefanz har släppt ett vin. Ja. Eller inte. Vinsläpp!








tisdag 6 januari 2015

Vardag igen

Julen är slut och nyåret över. Vardag igen, åtminstone i morgon. I det så fullproppade kylskåpet finns nästan inget kvar, det är plats över för mjölkpaketet om man så säger. Och som vanligt kröp den sista biten av julskinkan ut självmant. Nästa jul blir det ingen skinka alls om bloggaren får råda, vilket inte är självklart. Men nog har vi så vi klarar oss några veckor till. Bloggaren får säga som förste latrintömmare Byberg på K3 i Skövde sa. Ja du mor, sa han. Så länge beväringa skiter har vi mat på bordet. Så det är synd att klaga.

Än Hjo-Hjo då, hur har han det? Jovars, han har hälsan. Fast han fick smaka några tunna skivor rökt korv, och betoningen ska ligga på tunna. (Skär så nära korven som möjligt, som hunden sa, oroligt och uppnosigt). Hundar ska inte äta rökt. Men bara lite. Nej, det ska de inte! Läs det sista en gång till. Kan väl säga som så att inte hade hunden stor nytta av den korven.

Och Sakta och fint går finfint. Klickerträningen är lagd till handlingarna sedan länge, men Mamma Scan har kommit till heders igen. Efter bara en träningsrunda förstår han att Sakta och fint betyder köttbulle. Han är läraktig, våran Hjo-Hjo.

Lundens IPA-öl är urdrucket...
...men hamnen är kvar.

söndag 4 januari 2015

Försenade julklappar

Till nyåret anländer göteborgsdottern med försenad julklapp: Håkan boma ye! På med sjömanskostymen! Bloggaren dansar och ler. Jag har gått på knä så många år i den här staden. Hjo-Hjo lägger huvudet så sött på sned, vill väl ha en kostym han också. En lyckad afton på Ullevi men med en underligt vald skivtitel, kan tyckas. Boma ye betyder döda honom och härleds från The Rumble in the Jungle, den berömda boxningsfighten mellan Muhammad Ali och George Foreman i Kinshasa, Zaire, 1974. Ali, boma ye! skanderade 70.000 entusiastiska Ali-anhängare. Foreman var mästare och ansågs i det närmaste oövervinnerlig. Sedan gick det som det gick, men det är en annan historia. Håkan, döda honom? Hmm.

Hjo-Hjo fick också en försenad julklapp. Tre pip-bollar. Mycket skojiga för en halvvuxen hund, han har en boll i munnen hela eftermiddagen, älskar dem, pip pip. Jättekul. Men efter hundpromenaden var terrorbollarna plötsligt borta, förvisade till vårt eget Hund-GULAG, friggeboden. Friges möjligen till våren.

Till sist. Nyårsdagen är största pizzadagen, sägs det. Kan så vara. Men inte i Hjo, här är det Polisbricka som gäller.