torsdag 22 december 2016

Klok som en kråka

Läser i GP hur smart en kråka kan vara. Pimpelfiskare känner visst till det sedan länge. Kråkan drar upp betet i etapper och ställer sig på linan så att den inte dras ner under isen igen. Och vill den ha storgäddan väntar den tills det nappar. Det är vad Bloggaren skulle vilja kalla gött vetande.

Kajorna ligger inte långt efter. De räknar på dagen ut när Bloggarens augustipäron är mogna. Och kajorna i Hjo är många. Så att.

Definitivt klokare än hundar läser Bloggaren högt. För Hjo-Hjo, som suckar: Läs något viktigt istället, läs sockerkaka. Och husse undrar om hunden någonsin ska lära sig ”Rulla runt”. Kanske är det något fel på pedagogiken. Han är inte så mycket för korvstoppning som man skulle kunna tro, jycken. Vill söka kunskapen på egen hand. Funkar det i skolan ska det väl funka här. Eller inte.

Och till jul ska det visst bli regn. Det kan man tycka vad man vill om. Bra för Vätternhavet men illa för tomten. Om han kommer på skidor. 

40 cm under!

Säg pepparkaka!

måndag 19 december 2016

Posteriort derangement

Nu är det ett elände. Bloggaren har åkt på en posteriort derangement, vilket på vanlig svenska betyder att diskbråcket är halvvägs på väg. I morse vid kängsnörningen smällde det till. Så att. Bloggaren ner på knä, aj oj. Hunden hoppar högt som lågt. Och hustrun undrar om hon kan göra något för att lindra plågan. - Nej... jo förresten, kan du laga pommes duchesse till lunch. Med bratwurst såklart. Och var snäll!

Korven är nog så viktig. Hörde Stig Fredriksson kommentera Putin och ryssarna i Gomorron Sverige. Putin lät ryssarna välja mellan demokrati och korv. Och de valde korven. För övrigt samma överenskommelse som gäller i Saudi. Fast där får vi byta ut korven mot lyxfalaffel och pommes duchesse. Minst. För vad betyder demokratin så länge vi har det bra – skitbra. Så länge man inte hoppar i galen tunna vill säga, och får halsen avskuren på torget.

I Hjo har vi både korv och demokrati. Och franskt potatismos dessutom. Så egentligen borde Bloggaren vara väldigt glad för sin onda bakre diskrubbning. Åtminstone snäll mot sig själv. Och hälla upp ett litet glas sauternes - lär vara bra mot onda ryggar - och putta in Julie & Julia i DVD-spelaren. Meryl Streep är nästan lika bra som Errol Flynn. Hemma på matinéerna i Surahammar.

Än Hjo-Hjo då, är ni snälla mot honom? Om. Han har nyss fått sitt första grisöra. Tomten kom tidigt i år.




torsdag 15 december 2016

Pepparkakor och ärtsoppa

Med hustrun hos den plågsamma tandläkaren i Majorna går Bloggaren omvägar runt dammsugaren hemma i Hjo. Framgångsrikt. Sätter sig hellre i tv-soffan, dricker kaffe och matar hunden med pepparkakor. Lirkar och fjäskar. Han är en sådan där matte-är-borta-deppiga-typen. - Så, ta nu en pepparkaka till. Husse är ju hemma. För tusan. Hund.

Han är som Strindberg fast tvärtom. Under de första åren i Paris ansattes författaren av svår hemlängtan – och ärtabstinens. 1883 skriver han till sin förläggare att han inte behöver något svenskt brännvin. Men ”vill du deremot skicka mig ett par kannor gula ärter skulle jag vara glad.” Ärtsoppa var bland det bästa han visste. Fransmännen lagade hundmat.

Har du hört Hjo-Hjo? Nog måste det vara så att gamle August missade både de konfiterade anklåren som cassoulet från Carcassonne. - Nja, svarar hunden. Det låter som prima hundmat. Och så grisfötterna. Ärtsoppan får Strindberg ha för sig själv. Om man bortser från fläsket.

Det är nog inget fel på hunden. Man blir som glad av pepparkakor. Och snäll. 





lördag 10 december 2016

Julbadare


Vinden kommer in från sydväst / Jag sov ingenting i natt... Och med tio halvvarma grader i ryggen gives inga alternativ: man plumsar i i Vätternhavet. Om man är hund vill säga. Allå Allå, julbadarna i Hjo – nästa år vill labradoren Hjo-Hjo vara med. Om 50 meter hundsim står med på programmet. Och om glögg och frottéhandduk finnes på platsen.

Sedan tittar vi till hamnen och noterar att det är hundbajs på båda pirarna. I perfekt trampläge dessutom. Husse och hund ser på varandra och skakar sina huvuden så öronen fladdrar. Man blir som. Grrr. Bloggaren tar ingen bild, ni får tro honom på hans ord. I övrig ser det bra ut, med såväl badhytter som ångbåt. Med beröm godkänt. Minst.

Vi köper oss varsin rökt sik och traskar hemåt. Man får bjuda till lite extra nu när turisterna ligger hemma på sofflocket och latar sig.

Slutligen bjuder Bloggaren på ett juläpple. Men det är grannens, så kanske bäst att fråga först.











tisdag 6 december 2016

Biftekia på Linnégatan

Lånad urtjusig bild.

Till Greken på Linnégatan är inte långt. Om man betänker att Bloggarens tandläkare härjar fritt på Karl Johansgatan. (Och inte långt till Bengans, där Bloggaren utan vidare resonemang slinker in och köper nobelpristagarens John Wesley Harding från 1967. Första alstret efter motorcykelolyckan. LP:n stulen i källarinbrottet i Annedal härom året. En oväntad historia, plattan alltså. Inte i närheten av Blonde on Blonde. Vilket man naturligtvis borde ha kunnat räkna ut. John Wesley Harding / Was a friend to the poor / He traveled with a gun in every hand.)

Men nu var det Mykonos med biftekia och friterad potatis i världsklass. Med Göteborgsdotter och ett fönsterbord mot spårvagnar och folk som springer och far. Hitom och ditom. Det är trevligt i största allmänhet. Väl värt 45 minuter i pinostolen.

Och på Sveaplan står fyra plataner och ser bättre ut än de borde. Vädret är knappast Göteborgs bästa gren. 
Om man säger. Och i Aix är det tvärtom.

Hur mår platanen på Västergatan då? Jo tack, vi litar på Vättern, den som sägs vara så varm och go för växtligheten. Fast alla vet att den är kall. Vi håller våra tummar och tassar.


söndag 4 december 2016

Sociala medier etc

Nu har Bloggaren bänkat sig framför datorn, bloggar igen och studerar vännernas omvärldsanalyser på facebook. Och noterar att sociala medier det är knepigt det. För skulle Bloggaren nöja sig med vännernas världsbild och nyhetsbevakning fick han ställa sig på huvudet för att få ihop det. Fi 28 procent av väljarkåren och SD 0,2. Och moderaterna 0,00. Ungefär.

Och alla ska skriva men ingen vill läsa.

Så Bloggaren är skeptisk, bävar för den stund då gammelmedia går i graven. Trots alla journalister hemmahörande på Söder. Pisarapporten – vad fan är det? Och DÖ lever än och hur tråkigt får ett program som Aktuellt vara? På en skala? Egenkligen?

Nu får du lugna ner dig, säger labradoren Hjo-Hjo på mattan här bredvid. Annars sprider sig mjältsjukan som en epidemin på fejan. Sätt dig och titta på tv, det är visst skidåkning.

Jovisst, serru. Där kommer det en norsk, och sedan kommer det en till. Och en till. Och en till innan det kommer en torsk. En svensk alltså.

Idag var det uppåt.