tisdag 29 september 2015

Raggmunk med stekt fläsk och rårörda lingon

Så här är det. Idag serverar Hamnkrogen raggmunk med stekt fläsk och rårörda lingon. Och Bloggaren slickar sig bittert om munnen eftersom han redan intagit sin egenhändigt komponerade lunch på gårdagens rester. Som inte smakade illa på något sätt. Nej. Men...


Och Hjo-Hjo slickar sig inte mindre. Han förstår att han gått miste om något riktigt rejält ätbart. Så ja, så ja, säger husse. Du får ett hundkex när vi kommer hem. Du får två.

Vi glömmer och går vidare – ut på norra piren och blänger en stund på S/S Trafik af Hjo. Där ligger hon och ser bra ut. En riktig pangbrud skulle Bloggaren vilja påstå. Och nästa sommar ska han med på jazzturen, om han så ska. Skaffa hundvakt, säger hunden påpassligt. (H)Jo.


Vi drar oss hemåt via industriområdet, för jobba måste man även i Idyllien. Hjo-Hjo poserar på kommando, inte ovilligt men demonstrativt uttråkat. Gäsp och gäsp, är inte husse klar snart? Och hur blir det egentligen med hundkexen egentligen? 

lördag 26 september 2015

Bloggaren tar sig samman

En lördagförmiddag som denna sliter sig Bloggaren gärna från bloggen. Och vore alla dagar lika inbjudande fick det gärna vara höst året om. Nåväl. Vad göra? Två alternativ gives: Läsa Lagercrantz: Att läsa Proust i hängmattan eller klippa gräset. Proust, hmm. Klippa gräset, hmm. Kanske bäst att börja med en kopp kaffe. Finns det någon glass i frysen tro? Hjo-Hjo, vad sägs om en hundskål glass och två vaniljrån?

- Ta dig i kragen, säger hunden. Olof Lagercrantz är inte Proust. Men bra introduktion till Proust. Sluta gnäll.

Ok, då blir det Lagercrantz i hängmattan. Trevlig läsning utlovas innan spaningen påbörjas, efter den tid som flytt. Inspiration tarvas. Helt klart. Någon gång måste Bloggaren komma längre än till Swanns värld. Man får inte ge sig. Sicket pretto till hund förresten.

Fast gräset växer i rasande fart. Så att.

Till sist tar sig Bloggaren samman och går ut med hunden. Långpromenad längs Strandpromenaden, Hamnen och Stadsparken. Gräset finns ju kvar, och Proust och Lagercrantz med. Och solen skiner så skönt över Bloggare, hund och badhytter. 




torsdag 24 september 2015

Staketet är klart


Faunan, eller ofaunan snarare, i Hjoåns dalgång har fått två nytillskott: Ali Baba och Enhörningen. Och Sandvargen har äntligen fått sitt nya öra. Det var på tiden. Och för en gång skull är Hjo tidning snabbare än Andra året. Å andra sidan har Bloggaren ensamrätten till vargintervjuerna, se Sandvargen är en trevlig prick och Ikväll kommer Gårdon. Seckna gôrscoop. Idag nöjer han sig med en förtrolig nick, Sandvargen, han ser inte besviken ut. Fick de tag i huliganerna som gjorde det vore det ännu bättre, väser han ur ena mungipan.

Hjo-Hjo undrar vad de två nya är för konstiga jyckar. Den där Ali Baba ser ut som. Grrr, grrr.

Om någon undrar kan Bloggaren meddela att staketet är klart. Tog sin tid, men nu står det där med grind och hela faderulingen. Hustrun vet inte till sig, bjuder på crêpes med karljohanstuvning och ett glas Alsace därtill. Och somnar i soffhörnet framför teven. Vovven i det andra.

Och det är inte utan att Bloggaren börjar gäspa framför datorskärmen. Hå hå ja ja, trevligt i Hjo, snirk och snark. Snirk. Och. Snark.



måndag 21 september 2015

Fint hundbesök i Hjo


Hjo-Hjo har haft fint besök över weekenden: Smilla och Elton från Göteborg. De trivdes utomordentligt bra i den lilla staden vid det stora vattnet. Och att få shoppa loss på Hjo can help och Hjo sik. Hjo-Hjo, ciceronen, har visat runt och lärt dem allt han kan om småstadens koder och hemligheter, det är inte lätt att uppföra sig rätt när man är van vid bakgårdarna och gränderna i Skandinaviens Marseilles.

Bloggaren noterar att Elton lagt på hullet och blivit go och gla på köpet. Viftar på svansen åt Hjo-Hjo så snart han kliver ur bilen. Inte ett bjäbb. Har aldrig hänt förr. Plus i kanten för den lilla petit brabançonen. Han är la för go.

Smilla däremot (Schipperke - liten belgisk skeppare). Hon gurglar åt den envetna kavaljeren mest hela tiden – eftersom han har svårt att begripa att ett nej är ett nej. Smilla är nylöpt och trött på karlar. Nämligen. Annars kan Bloggaren tycka att de skulle bli ett snyggt par, svarta som skam som de är bägge två.

Men har Bloggaren bara lekt med hundar hela helgen? Nej då, mat och dryck har inte fattats. Hustruns Bœuf Bourguignon smakade av la France så pass att Parisresan inte kan vara långt borta. Julia Child säger Bon appétit! Förmodligen. Men Vätternrödingen börjar kännas lite tjatig, röding hit och röding dit, man blir som trött.



torsdag 17 september 2015

Tom Waits i Hjo

Idag är en sådan dag då Bloggaren vill lyssna på Tom Waits, de infaller med ojämna mellanrum. Hustrun gör sig raskt ärende ut i friggeboden och Hjo-Hjo är skeptisk, tittar förundrat upp från liggvilan och svansar iväg utom lyssnarhåll. Och visst, jodå, det brötar och skaver, låter... förfärligt (bra), särskilt i en hunds öron. Men Downtown train gillar han. Och vem gör inte det? Will I see you tonight / On a downtown train / Every night its just the same / You leave me lonely, now. Hjo-Hjo ylar och tårarna sprutar, han älskar olyckliga kärlekssånger.


Och arbetet med staketet fortlöper utan avbrott, tro inget annat. Med husse och hund tätt sammanfogade. Kedjorna rasslar och hackorna slår. Chain gang ni vet. Ho ha ho ha / Ho ha ho ha.

I Dalgången bland öringar och uttrar hittar vi ännu ett exotiskt djur. En nyfiken lurvig kalv. Och söt är den också, det kan Hjo-Hjo intyga. Fast väldigt stor för att vara hund. 



måndag 14 september 2015

Bloggaren har inte tid


Trots generationer av kroppsarbetare och krökta ryggar kan Bloggaren inte erinra sig någon i släkten som varit händig. Jo, morbror Roger, åtminstone var han, och är kanske fortfarande, en jäkel på att slöjda. Hos Bloggaren har tummarna växt snett. Uppenbarligen. Men, att bygga ett staket och en snygger grind ska inte vara helt omöjligt. Eller hur du Hjo-Hjo, säger timmermannen så käckt till sin hjälpsamma hund. Och råkar han såga sig i tummen börjar han om igen. Ger sig inte. En bra egenskap. Men jäklar vad det blöder...

Så Bloggaren har inte tid. Också snickerierna förutan accelererar tiden i osannolik hastighet. GP ligger oläst och hunden hoppar och vill ut. Ändå dristar sig Bloggaren till att säga: Jag stjäl mig en bloggarkvart framför datorn. - Gör det, säger hustrun. Men skriv inte så argt. Skriv om något trevligt. Skriv om Vättern och vädret.

Som inte alls är så trevligt idag. För från Vättern blåser det som vore vi på Orkney, Hjo-Hjo funderar inte ens på möjligheterna till ett dopp.

Nej, Bloggaren har inte tid. Ändå plockar han kassen full, nåja, av kantareller och lagar risotto till kvällen. Och det är inga större fel på den anrättningen, det skulle vilken italienare som helst kunna intyga.



torsdag 10 september 2015

Hjo-Hjo i Slottsskogen

Hjo-Hjos äventyr går vidare. Det är som vore han Biggles eller Kulla-Gulla. Idag i Slottsskogen i Göteborg, där han blir helt och hållet bortkollrad i bollen av alla goda och dåliga dofter. Mest dåliga, Slottsskogen är som hundarnas Andra Lång, han ramlar in och sedan ramlar han ut, såvitt han vet. Om Andra Långgatans vänner och Håkan H. förstår vad Bloggaren menar.

Det är rena rama Slottsskogen runt, husse stretar och hunden drar. Hur många hundmamseller har inte lättat sig vid och omkring Lilla dammen? Jovisst, detta är paradiset för en kille från Hjo vid Vättern. Vid Björngårdsvillan morrar han dovt åt en herre från Majorna, en engelsk bulldoggeherre. Håll unnan å jäklar anacka. För här tämmer ja. Så ja, så ja...

Sedan iväg till Boulangerie Ducoin för inköp av bakverk på franska. - Hur är det Hjo-Hjo, gillar du tarte aux fraise? - Mais oui, monsieur. Deux, s'il vous plaît.




måndag 7 september 2015

En septembereftermiddag

En septembereftermiddag lägger man sig i Allén. Men Bloggaren tänder näppeligen liten braja. Det räcker så bra att gotta sig i solens sken. Ty denna septemberdag har himlen samma färg som Malmö FF:s matchtröjor - bra, säg bara inte klarblå himmel för då kastar Bloggaren ut datorn genom fönstret – och Strandpromenaden är helt i klass med Allén. Om inte bättre.

Så vi går med raska steg mot Vätterns strand och Hjo-Hjo bär så stolt med ny klövjeväska, vätternvatten i ena fickan och Tennisspelarna, 124 sidor tjock pocket som han inte bär ihjäl sig på, i den andra. Herr Gustafsson spelar tennis som den värsta Jimmy Connors, vilket torde ligga så långt från sanningen man kan komma. I övrigt är det en mycket bra bok. 14 kalla grader i sjön. Och runt Hjo-Hjo flockas tikarna, han är ju så stilig i sin nya arbetsmundering.

I Stadsparken ser vi en pilgrimsfalk, förmodligen, i alla händelser en falk eller hök, lyfta från ett buskage vid hotell Bellevue. Utslagna vingar. Och iväg. Bloggaren står ett par meter bort. Fryser.

Och i hamnen vilar ångaren Trafik så skönt. 







fredag 4 september 2015

Krokodilfara

Hösten i Hjo varade en dag och sedan kom sensommaren tillbaka. Bråda tider för humlorna i perenna rabatten. Och Bloggaren brummar på på sin kant med en pånyttfödd gräsklippare – tack Sune S! Under fikonträdet, det falska, ligger Hjo-Hjo och moffar åt skolbarnen på gatan. Komma här och komma. Men sedan tar husse sin hund, eller om det är tvärtom, och kliver iväg på dagens långa hundrunda.

Strandpromenaden är wunderschön. Varje dag förundrar man sig över att Vättern lagt sig tillrätta precis vid Hjo. Det kunde lika gärna blivit Tibro – hur nu det skulle ha sett ut. Hjo-Hjo tittar frågande upp på sin husse – Hur menar du nu, egentligen? Jaa...

På hemvägen traskar vi i regnskogen längs Hjoån. Efter det myckna regnandet påminner den en hel del om Mississippi faktiskt. Silkesaporna, de skygga skaraborgska, tjattrar ikapp med strömstare, forsärla, kungsfiskare, stjärtmes och drillsnäppa. Det är ett jäkla liv. De första leköringarna är redan på väg. Uttern syns inte till, bara den svarta med rött halsband, och han får inte bada för krokodilfaran.

Hemma äter vi säsongens första grynkorv. Du Hjo-Hjo – hvornaar smager en grynkorv bedst? - Hvergang!





tisdag 1 september 2015

Trevligt sällskap i Hjo och Cahors

Första september kom hösten till Hjo och turisterna har tagit husbilen hem till Gräsmark och Surahammar, Göttingen och Lyon. Bloggaren är kvar men befinner sig i Cahors.

Ty han plockar ner Jan Myrdal från bokhyllan och får trevligt sällskap några timmar. Om Jan Myrdal kan man ha åsikter, så också Bloggaren. Men vi tar dem en annan gång. Emellertid, han kan skriva, både begripligt och underhållande. Om vin är särskilt trevlig. För plötsligt befinner sig Bloggaren alltså i Cahors. På en trivsam restaurang på Rue Georges Clemenceau, läppjar på det svarta vinet från trakten och äter confiterad anka som sig bör. Det är så förtvivlat trevligt att Bloggaren går omkring och visar sina vita tänder i flera minuter. Tänker att han borde tipsa Känsla här i stan: Confit de Canard och vin från Cahors, det vore något. Men ok då då, Känslas menu ser rätt hyfsad ut ändå. Så att.

En varning. Det svarta vinet från Cahors är tjockt som. Passar alldeles utmärkt till fet anka, men kommer alls inte till sin rätt på balkongen.

Sådär, då gjorde vi tre flugor på smällen: bok, vin och mat.

Hjo-Hjo hälsar, tittar som hastigast upp ur Lagercrantz fjärde del av milleniumtrilogin. Bättre än Hundarna i Riga! Han har inga litterära moraliska betänkligheter, Bloggarens hund.

Den litterärt bevandrade hunden är också en utmärkt groddräpare