torsdag 23 november 2017

Präktigt folk

Läser i morgonbladet att hundägare lever längre än icke. Vilket vi i Bloggarens fall inte sett än. Men visst, Hjo-Hjo gör så gött han kan. Utom idag (Å, regniga natt, aldrig mera kan livet bli glatt) då lusten inte verkar infinna sig. Att plaska runt på stadens gator med husse hängande bakefter i ett rött snöre (Fot, sa jag. Fot!) kan en gott vara utan. För en blir som blöt om lilla magen.

Man får röra på påkarna. Och så är han en fin kompis i tv-soffan. När han lägger nosen i knät och suckar tungt över världens dårskaper i Aktuellt.

Annars har Bloggaren förstått att det är frukosten det beror på. Inte en morgon utan oeuf dur mayonnaise, ett skivat äpple, fyra spillkum kaffe. Och en inlagd sill, icke att förglömma. Direkt från Vätternhavet. Man mår som.

- Du har väl inte glömt din D-vitamin, undrar Hjo-Hjo. Så här års kan man bli som lite hängig ifall man inte. Och så tänderna förstås, sticka och tråd!

Präktigt folk, Bloggaren och hans hund i Hjo. Sant. Men på kvällen händer det att de delar på en Beaujolais Nouveau, åtminstone så här års. Och läser Illusionen om Gud. Eftersom det inte går att lita på någon nuförtiden. Det blir bara värre och värre. Horace, min Horace, varför har du inte agerat mot den nittonde akademiledamoten? Att den karln har en skruv lös, det är helt säkert det.

Och på bilden står Bloggaren i Frankrike och pekar på Italien. Vilket är en ganska trevlig sysselsättning.  



27 kommentarer:

  1. En Beaujolais gör sig utmärkt en mörk och ruggig novemberkväll! Den gör helt enkelt kvällen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant. Väntar otåligt på tre damejeanner äppelvin som står här och puttrar i otakt. De gör kanske nästa vinter uthårdlig. Ifall beaujolaisen skulle ta slut. Klunk klunk

      Radera
  2. Ack, ljuva minnen. T.o.m. "vår" terrass kan jag ana bakom pinjen i mitten på bilden.
    Hade en gång en basset som släpade magen i leran varje gång vi var ute och gick i höstrusket. Så ingen hund mer för mig. Även om min levnad blir kortare. Det är åtminstone längre avstånd från marken till magen på Hjo-Hjo. Något att vara tacksam för.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så bra. Du kan ladda ner bilden, förstora och hänga på väggen. Lite synd att jag är med men det vänjer du dig snart vid.
      En hund är bra att ha mestadels, men knepigt att hantera om man vill ut och resa. Och när den har släpat magen i backen.

      Radera
  3. Ja helt klart,vissa låtar släpper inte taget om en..Jag kollar också på Jill´s veranda,senaste avsnittet visade klart att det finns eftersatta områden och människor som inte mår bra..
    Vill minnas att det för många många år sedan fanns en Beaujolais Patriarc,inte 100 på att den hette så,men smakade bra gjorde den..Haé Bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har sett ett annat program pm countrymusik från ungefär samma trakter. Beklämmande. Och mycket droger. Men bra musik.

      Radera
  4. Det är tur att vi har våra älskade vänner. För visst är våra hundar en trogen vän.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han är en mycket trogen vän. Och blöt om magenvän. Så här års.

      Radera
  5. Betydligt trevligare att stå i Frankrike och peka utrikes än att stå här och peka utrikes (Danmark). Vet inte ens om utriket finns där i novemberdimman ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessvärre är inte bilden från idag, eller igår. Men bra att plocka fram i novemberregnet.

      Radera
  6. Inte illa, riktigt bra, med en smak av beaujolais!!
    Här står nytt Madeira i skåpet och väntar.

    Klart, en hundägare får mer motion än en icke. Ävensom i hundväder, som idag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hundväder, säger Hjo-Hjo. Det är det en ljummen vacker kväll i juli. Icke i regnet i november. Då kallas det grisväder. Så det så.

      Radera
  7. Tack! Ska kolla in länk och din blogg.

    SvaraRadera
  8. Snyggt pekat, men är du säker på att Italien verkligen låg åt det hållet? ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det er helt sikkert det. Man kan nettopp se Italia därifrån!

      Radera
  9. Hahaha! Men Hjo-Hjo måste väl ändå föredra att gå ut i regn och 6-8 plusgrader än att halka omkring på snö och is. Men det är kanske bloggägaren jag menar här;-)
    Tycker du har uppfostrat Hjo-Hjo helt rätt, både vad gäller frukost - nej, nu blandar jag ihop er igen;-), och dryck. Ni är ett civiliserat par helt enkelt:-)
    Sedan kan jag inte låta bli att påpeka att sista bilden faktiskt visar liknande moln som dom vi hade i Stockholm idag. Å jag gillade dom, då de producerade regn. Därmed försvann all snö - just nu i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Menton är en underbar stad med Frankrikes soligaste klimat. Så varför inte flytta dit? På stubinen. Tja, jag skulle omedelbart få hemlängtan. Till regnet och kalla bad i Vättern. Vet jag.

      Radera
  10. En hel del hundägare där jag bor ger sig inte ut och promenerar med sina hundar utan de släpper bara utan dem på mindre tomter. Fel tycker jag eftersom hundar behöver motion.
    Du ser nästan ut som Karl XII:s staty som står och pekar i Kungsträdgården i Stockholm. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fel, tycker jag också. Att skaffa sig hund då man slutat jobba är garanten för ett liv in motion. Ifall man inte bara nöjer sig med att släppa ut jycken i trädgården.

      Radera
  11. Jag har hund!!
    Ha en bra dag!
    :-)

    SvaraRadera
  12. Jag skulle också vilja slippa den där som hänger efter i snöret. Fast frukosten delar ni väl broderligt? Sånt är viktigt... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjo-Hjo: sill och äpplen är ingen riktig mat. Fast smörkniven slickar jag gärna.

      Radera
  13. Saknar en hundkompis, för då kom jag ut varje dag i alla väder. Nu är jag mer bekväm. Måste ha någon som ger mig en spark så jag kommer ut i dåligt väder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ligger i den mänskliga naturen. En spark därbak förlänger livet.

      Radera
  14. Tror att det är hälsosamt med djur hos oss människor överhuvudtaget, möjligen med undantag för vandrande pinnar.Jills veranda har jag missat den här säsongen, men droger tycks vara en förutsättning för vissa musikgrupper. Åtminstone var det så i min ungdom. Ta bara Canned heat. On the road again. De var höga som hus.För övrigt är nog den nittonde akademiledamoten en ytterst knepig jäkel. Om allt som skrivs om honom är sant, förstås. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men On the road again var bra. I alla händelser.
      Offentliga skampålar är inte bra. Men kanske ofrånkomliga ibland. Som nu.

      Radera