Novemberonsdag: blek sol och långa
skuggor. Bäst att passa på. Jag går Västergatan fram, viker in på
Linnégatan och når slutligen Vättern via Långgatan – som i
Göteborg men så annorlunda. Jag ser knappt en människa, jo, en
matte som rastar sin Golden och jag noterar att hunden har badat. Har
förstått att här på västra sidan av sjön blir det sällan
badvänligt ens på sommaren. Jo, säger matten, men hon kan liksom
inte låta bli. Åtminstone hunden verkar nyfiken på mig. Det är
bra det, det är en sådan hund jag vill ha.
Fortsätter Långgatan fram i
trähusidyllen, plåtar Sjögatan (som är särskilt idyllisk) i
kullerstensbacken upp från sjön. En favorit, Hjoån är en annan.
Här i denna lilla å leker öring och harr om höstarna, å och å
förresten, det är en bäck, åtminstone för mig som haft
Kolbäcksån och Göta älv nära inpå i livet. Men som man säger nu för tiden, jag erkänner, Kolbäcksån i Hjo skulle bli fel, helt fel.
Sedan Ica för inköp av mjölk, ägg och
ärtsoppa. Ärtsoppa och pannkaka, kan man äta det på en onsdag?
Jovisst, det går alldeles utmärkt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar