Dagen
börjar med en god frukost och en titt i Hjo tidning. Hur mycket
bättre kan det bli? Läser att nu leker harren i Hjoån. Det är en
rätt häftig tilldragelse om man betänker att Hjoån mer liknar en
bäck än en å, man ser fisken från landbacken. Eller bättre, från
broarna vid Ånabacken. Då så, vad väntar vi på? Kameran i fickan
och iväg.
Och mycket riktigt, fisken står blick stilla och väntar, väntar till och med så att bloggaren hinner knäppa ett par fina bilder rakt ner i det blöta. Fina och fina, någon som kan upptäcka harren? Nej, inte bloggaren heller. Men i verkliga livet var den där. Sant, jag svär.
Harrspaningstips i glittrande å. På med solglasögonen!
Dagens Hjo-Hjo. Hunden har lärt sig ett nytt kommando: Loss! Spotta! Han gillar att suga på stenar, går omkring och låter som värsta karamellkungen. Loss! Spotta Hjo-Hjo! Och ut kommer stenen. Duktig vovve!
Var är harren? |
Visst är det härligt med en lokalblaska. Här är det Säffletidningen.
SvaraRaderaJa, det är gôtt. Ibland föredrar jag små nyheter.
RaderaDen där färgen på vattnet! Och nä, jag ser ingen harr...
SvaraRaderaDet ska vara den färgen. Och harren, man får ha lite fantasi.
RaderaKlart att den fanns där! Ser man inte skuggan av den...
SvaraRaderaVår ena hund tar gärna sniglar i munnen och det låter på samma sätt. Gillas inte av oss tvåbenta...
Det är så mycket man inte får när man är hund...
Radera