Fransk framtoning

Så var det dags igen. Är det något särskilt med Frankrike?

Tja, där talas ett språk som låter som en smekning, särskilt vackert låter det om damerna. Maten smakar bättre än på andra håll och längs Rivieran badar man långt in i oktober. Ja, och så vinet förstås.

Möjligen kan bloggarens franska framtoning synas något ensidig. Men så är emellertid icke fallet. För trovärdighetens skull ska här erkännas att vi blivit lite dåligt bemötta i Les Arc en gång. Likaså i Sillans-la-Cascade, ganska illa faktiskt, fick ingen ordentlig mat. I Juan-les-Pins bodde vi i en garderob, och i Saint-Maximin-la-Sainte-Baume lurade man på mig ett antal pastis-tvålar. Värst dock i Bandol där bloggaren fick retirera skyndsamt från tre goa gubbar som absolut inte ville figurera på bild. Det hade kunnat sluta illa. I Cotignac klämtar kyrkklockan fyra gånger i timmen – dygnet runt. Och dåligt vin på kooperativet.

Var det något mer? Nej, det var väl allt. Jo, förresten – det röda vinet från Bandol är faktiskt helt ok!