Hur går det med klickerträningen?

Hur går det nu med Hjo-Hjos klickerträning, undras det samfällt från bloggosfären. Jo tack, han vet mycket väl vad ett klick betyder. Men grillas det hos grannen är det inte alltid det hjälper – eller hinns med. Hunden är över staket och gata i ett enda huj, och svansen viftar: hej, här kommer jag, det är jag som är Hjo-Hjo!

Annars är det kajorna som bekymrar honom mest. De är talrika i Hjo, och nu kommer ungarna också. Älsklingen kastar långa ögon (här ska klicket komma) efter dem. Klick, klick. Och så sätter han efter dem, över staket, och hej och hå, ut på gatan igen. Men. I morse på promenaden blängde han lite snett på första bästa kaja han såg, ett tag – men tittade sedan upp på husse istället. Vilket ordagrant betyder: husse, kan man få en sådan där smaskig leversnitt kanske. Sicken go kille!

Så att visst, det tar sig.

Hjo-Hjos nya favvoleksaker: vattenkannan och jättetallkottar från grannens exotiska tall, som bärs hem som troféer från promenaderna. Vi har snart bananlådan full.

En bild på badhytterna vid Guldkroksbadet kan inte undanhållas. 

Kan man inte få sova ifred?