Ljummen nationaldag

Konstaterar att vår nationaldag är en rätt ljummen anrättning som har svårt att riktigt fästa i folksjälen. Kanske har vi haft för lite krig och för dåligt med revolutioner. För lite som enat oss. Fast i så fall får man väl vara glad. Och när det går vägen för fotbollslandslaget är vi ganska mycket enade. Jag tror vi reder oss med ljummen nationaldag.

I Frankrike däremot. Revolutionen var blodig och krigen också. I varje liten by finns monumentet som hedrar de stupade från krigen. Det i Cotignac har alltid tilltalat bloggaren: en trött soldat tittar upp över monumentkanten, tycks säga ungefär att aldrig mer.

Och här hemma hände det sig att Hjo-Hjo kom hem med en råtta i munnen. Som tur var var den död, och hade aldrig varit annat eftersom den var Gizmos och Axsons leksaksråtta. Varje dag skäller Gizmo ut oss när vi går förbi. Men igår vågade Hjo-Hjo bekanta sig lite. Bus, bus och springa runt, runt. Det är så man har kul när man är hund, och att hjälpa till när husse knyter skorna förstås. Råttan tog Hjo-Hjo med sig hem och roligare leksak har han väl aldrig haft. Det tycke inte matte. Nu på morgonen tog husse den svansen och bar tillbaka den till de rättmätiga ägarna. Hoppas Hjo-Hjo har kort minne, han får ingen egen råtta.