söndag 30 oktober 2016

Surahammar

Färden går till Surahammar. Där Bloggaren lärde sig krypa och lärde sig gå - och älska Sura Blå. Följ med, följ med!

Vi drar Köpmangatan förbi. Snabbt. För där finns ingenting att se och inget att köpa. Förutom pizza och prännvin. (Finnarna kom i parti och minut på 50- och 60-talen. Och joppade Pruket hela veckan, satan.)


Vi går direkt på begivenheterna: kommunalhuset och dess modernistiska pärla: sessionssalen. Ett blått UFO som landade i brukssamhället 1953. Och Bloggaren undrar hur det gick till. För i Sura ska man inte sticka ut och vara annorlunda. Och tro sig vara något. Såvida det inte gäller ishockey. Ändå står det där och ser så eljest ut ett kommunalhus kan göra. Fortfarande.

Man undrar varför det inte är fullt av turistbussar på Suras gator. Från när och fjärran. Men det blir det förstås när Bloggaren startar charterverksamhet till våren. Och guidar runt bland kommunalhus, vattentorn (som faktiskt också sticker ut. Men det spar vi till en annan gång) och bruksmuseum. Möjligtvis. 

Kommunalhusets sessionssal. Arkitekt: Eskil Sundahl.

40 kommentarer:

  1. Jag skrattar gott. Har ju bott i Trollhättan och där på slutet 60/början 70-talet var det många finnar och historierna gick löst. Vi hade finska tulkki som lärde oss lite fraser också, som jag har i huvudet än ;)
    Men det var ju Surahammar nu, ja.
    Och ett väldigt blått hus!
    Ha de o njut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oerhört vågat. Finns nog ingen motsvarighet vad gäller kommunalhus i vårt avlånga land.

      Radera
  2. Hmmm starta charter... Tips från mig: välj ett bättre mål, t.ex Stockholm...

    SvaraRadera
  3. Suuuuuura ja... och Surapelle. Åsså fanns det väl speedway där en gång i tiden också. Eller minns jag fel?
    Suuuuuura förknippar jag nog alltid med en praktikant jag hade tre år i rad. Förutom dialekten var den tjejen den största talangen jag sett inom området grafisk formgivning. Men med förutsättningarna som råder i Suuuuuura jobbar hon nu på ett åldersboende.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sura-Pelle rätt. Speedway fel. Och ska man syssla med grafisk formgivning får man flytta från Suuuuuura. Dessvärre. Kan inte du ta tjejen i kragen och rycka upp henne? Eller nåt.

      Radera
  4. Håller med dig,Elvis version duger länge...
    Oj det blåa kommunalhuset liknar mest en 40 fots container,,skriver man dit "MAERSK" blir det klockrent..Haé Bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nja, jag menar att det ser annorlunda och läckert ut. Vilket det faktiskt är.

      Radera
  5. Det enda jag vet om Surahammar är att Sura-Pelle Pettersson kom därifrån. Tror jag i alla fall :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och nu vet du att det finns ett läckert kommunalhus också.

      Radera
  6. Samma arkitekt som Katarinahissen och KF vid Slussen. Häftigt av lilla Surahammar! Precis hemkommen från huvudstaden kan man tycka en del om renoveringarna av SLussen. Som de håller på så undrar man vad som kommer finnas kvar när de är klara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Katarinahissen, såg också det. Det fanns en stark framtidstro på 50-talet. Det är nog förklaringen.

      Radera
  7. Jag vet inget om Surahammar
    SV... Men du....Man ska vara rädd om varandra
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men nu vet du något.
      Och så klart man ska.

      Radera
  8. Häftigt bygge! Och blått är flott! Ser riktigt svenskt ut mot de gula löven på marken.
    Gott slut på "tian" och god början på "elvan"!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Häftigt, var ordet!
      Ha det gött i elvan!

      Radera
  9. Det är inget vackert kommunhus. Kunde de inte ha hittat en bättre, finare lösning, är en blå container?
    Ha en bra dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag ser det en underbart vågad byggnad. Kanske gör min bild inte verkligheten rättvisa.

      Radera
  10. Bara för att vara märkvärdig - så gillar jag den blåa!
    Sura blev sött
    gammalt och nött.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samma arkitekt som ritade Katarinahissen! Storartat för sin tid!

      Radera
  11. Hör man namnet Surahammar blir det automatiskt tänk
    'Sura Pelle', det var då på den gamla goda tiden.
    Nya namn på duktiga ishockeyspelare ploppar upp hela tiden, Tumba glömmer man aldrig.
    Man hade bara en Tv-kanal och då glodde man på allt.
    Den blåa lådan, lite originell, men vacker, nej.
    Men färgen gillar jag, blått är flott.
    Det finska språket har man hört mycket av, här kom många som fick jobb, de var flitiga arbetare.
    Sen blev de gamla och äldre, flyttade till 'hemmet' och svenskan fanns knappt kvar. Tur man lärt sig lite och ville lära sig några fraser, både bra och dåliga.
    Att lära sig räkna var det roligaste och svåraste,
    när man spelade Bingo med 'gamlingarna' var man liksom tvungen att kunna. Lite plus poäng fick man av att kunna mer språk på ett 'hem'.
    Jag fnissar som vanligt för du vet också hur det kan låta, hi hi ... men finnar är ett roligt härligt folk det är min uppfattning om dem.
    Mina finska vänner är hund-älskare och natur-älskare
    man får mycket frisk luft i deras sällskap.
    Hälsa till HjoHjo, ha de bra/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sessionssalen var vågad och speciell. Snygg också, tycker jag. Och finnarna kom hit för jobbens skull. Det gjorde de rätt i.

      Radera
  12. Den där pyggparacken... nä, inte i min smak. Inte den gigantiska lyftkranen i huvudstaden heller, men där är utsikten desto fenomenalare. Kommer den att försvinna pga slussen? I Surahammar införskaffades min pyrenéerhund 1989. Rasen borde uttalas "byrenéer" i uttalsrättvisans namn. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Måste vara något fel på min bild eftersom så många tycker den liknar en container. Det gör den inte. Och pyreneerhundar i Sura, dessutom. Inte illa.

      Radera
  13. Nej, det där blå ufot klär sig nog inte någonstans skulle vi vilja säga. Inget tjusigt verk det inte, som en pyggparack satan i det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller inte med. Något fel med text och bild. Andemeningen är att byggnaden är värd att beundra. Tja.

      Radera
  14. Kunde väl tro att Surahammar låg i Västmanland där jag aldrig varit. Den här Eskil, fick ha några fler uppdrag efter kommun(al)huset? Förstår heller inte varför det inte går turistbussar till Sura. Bara det blå huset är en sevärdhet i sig! Skrattade gott när du skrev om finnarna - på kornet!
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eskil var en berömdhet. Och mer blev det så klart. Hur stort det finska inslaget är idag vet jag inte. Järnbruket har sett sina bästa dagar.

      Radera
  15. I Sura lärde jag mig varken att krypa eller gå. Men väl att titta på hockey - på den (korta?) tid när orten hade ett lag i högsta ligan. Nu verkar det vara sämre på den fronten, isfronten alltså.
    //Roland

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant - om du menar att du varit på ishockey i Sura. Ett par säsonger i högsta serien. Inte sså lyckosamma, men ändå. Omkring -70.

      Radera
  16. Ser lite skumt ut, men det sägs ju att det är insidan som räknas och den vet jag inget om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast det är nog utsidan som är intressant. Tror jag kinde valt en bättre vinkel på kortet.

      Radera
  17. Surahammar har vi nogsamt hållit oss ifrån...bara namnet avskräcker. Fast den där blå grejen var ju intressant.

    SvaraRadera
  18. Då vet vi vilket som blir nästa säsongs hetaste resmål då ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, man får ett sjå som reseledare.

      Radera
  19. Näe, den baracken på styltor skulle inte ens duga till hundkoja... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch Ludde, nog skulle den funka!
      Många nosar!

      Radera
  20. Jasså minsann, jag som trodde dina rötter växte i den Göteborgska myllan...där ser man. Har en bloggkompis som köpte hus i Sura för ett par år sedan o en annan som bott där i evigheter. Finska rötter har dom också, haha

    SvaraRadera
    Svar
    1. På Köpmangatan i Sura är det dystert nuförtiden. Inte mycket till liv att upptäcka. När jag var barn fanns det mesta på denna gata: skomakare, fiskaffär, färghandel, charkuteri, sportaffär, radio & tv, urmakare, polisstation, bageri, två cafeér, ICA och Konsum och en hel del till. Nu får man åka till Västerås. För att jobba också antar jag. Några finnar kommer det knappast längre.

      Radera