Ser
att det i Cotignac är sisådär 10 plusgrader om dagarna. Ingen
värmebölja kanske, men en viss skillnad mot denna iskyla. Det är
långt till sommaren. Visst vore Cotignac ett alternativ. En kall öl
på Modern bar (hade visst bytt namn sist vi var där) under de
väldiga platanerna. Fast då tänker man sig gärna en varm dag i
september. Runt torget ligger barerna och restaurangerna på rad. Men
efter halv elva finns inte mycket öppet, som det ofta är i la
France. Vill man runda av kvällen med ett glas vin får man hålla
tillgodo med Bar de l'Union. Som knappast ståtar med några stjärnor i
Michelinguiden, men man får vin ända upp i glaset.
Där
på Bar de l'Union träffade vi en gång en karl, han var svensk, som
var så stor att jag inte vågar tänka på hur mycket han vägde.
Jag säger stor så har jag ingenting annat sagt. Han hade bekymmer med
stolarna, kände och vände innan han vågade sätta sig. De var
fasligt klent byggda här i landet, sa han.
Och
byxorna behagar visst krympa i midjan.
I
Hjo finns inget Bar de l'Union, får försöka stå ut ändå. I
februari bidar man sin tid och i mars kommer hunden. Sedan är det
snart vår. Tror Cotignac får vänta ett tag.
Stillastående, bottenfruset, bitigt. Fast lite ljusare för var dag ändå. Maler ändå på tanken om en lite plätt i la France. Att bida vintern på. Fast än är det ett tag till fångarne blir lossläppta från arbetsplatserna. Pensionen... Att man inte ska kunna... bara våga... släppa loss sej själv.
SvaraRaderaMan får drömma sig bort ibland.
SvaraRadera