Ett något lättare hjärta

Göteborgsvädret gör ingen människa glad, speciellt inte vintrar som inga vintrar är, bara blöttöverallt och vällinggrått. Så det kan man vara utan, tveklöst. Tyvärr är det blött här i Hjo också, medges, en synnerligen händelselös dag dessutom. Bilen på verkstan igen, vi kan inte ens ta oss till brädgården efter virke. Skafferiet, ni vet. Och Hjo ska förstås upplevas på sommaren, det framgår inte minst av den färgglada kartan med föreslagen stadsvandring (pdf bifogas.) Välkommen till Hjo - Trästaden vid Vättern.

Så vad göra annat än att gnälla?

Tja, man kan till exempel ta sig liten (eller stor) promenad längs Vättern för att bättra på humöret. Det är inte alla som har privilegiet att bo så nära detta vårt stora innanhav. Idag hörs vågorna rulla in likt det värsta Medelhav. Och jag ställer mig på Bellevueterrassen och plåtar de idylliska – Gud, vad tjatig han är. Jo, jag vet men hittar inget bättre ord – alltså, plåtar de idylliska badhytterna vid Guldkroksbadet. Det kanske inte är så att jag visslar hela vägen hem, men nog känns hjärtat något lättare. 














I kväll ska jag ta mig an Lagercrantz bok om Gunnar Ekelöf: Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma. Spännande.