lördag 15 november 2014

Beläst hund


Vid pass 15.30 tar bloggaren med sig sin hund och traskar ner till Vätternhavet för att betrakta natursceneriet i halvskymningen. På med huvan för här blåser det på. Vågorna svallar och brusar, nästan som hos Strindberg eller Harry Brandelius. -Ja, det är magnifikt. Jäklar anacka, säger husse till Hjo-Hjo. Som nafsar åt sig en leversnitt när det bjuds, och blinkar till med ena ögat.

Här skulle det passa med en liten vers om Vättern. Men någon sådan har inte bloggaren på lager. Däremot om Hjälmaren. Den lyder: Sitter vid Hjälmarns stränder / Och matar änder / Moss, moss / harald forss. Om nu någon minns den gamle klarabohemen, nyansernas älskare. Och nu råkar det vara så att bloggaren faktiskt har träffat harald forss en gång i tidernas begynnelse. En hyvens kille. Bara så att ni vet. - Klarabohem, undrar Hjo-Hjo. Var inte han från Örebro? Behöver husse berätta hur stolt han är över Hjo-Hjos litterära beläsenhet? - Får det vara en leversnitt till?

46 kommentarer:

  1. En litterat hund slår väl det mesta ;-) Klart att det ska serveras leversnittar då!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Duktig vovve! Nu vill han ha baguette och pesto.

      Radera
  2. Kväller..Ja det enkla kan även vara det goda,,en frukostkorv med Johnnys senap är ju aldrig fel..Haé Bra.

    SvaraRadera
  3. Sådan 'Herre sådan hund', heter det och det borde väl stämma på er. Är inte alls förvånad att HjoHjo är beläst, du läser väl inte vanliga godnatt sagor för vovven utan det är väl kanske annat som ni båda gillar . . . .
    Harald Forss har gjort en hel del dikter, jag minns en som jag gillar, men ej läst på evigheter, den heter något med
    'kärlekens ögon'. Nu blev jag intresserad, måste kolla på google.

    Önskar trevlig helg till er./ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han var lite Martin Ljung-aktig. Om du förstår vad jag menar. Djup i rösten och Ester, Ester.

      Radera
  4. Snart kommer väl dom vackra isskulpturerna vid stranden .Duktig vovve ,trevlig lördagkväll ,nette

    SvaraRadera
  5. Vi delar inte dogge, men däremot detta fina innanhav, som hela tiden skiftar och fascinerar. Kommer inte heller ihåg någon trall om Vättern, men kanske borde vi skriva en? Undrar vilken tonart? :)

    Trevlig kväll och hälsning från sjöns sydspets.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Borde absolut skrivas en Vättern-hit-låt. Vi får återkomma.

      Radera
  6. Fin vovve....som jag alltid sagt...hundar är kloka djur. ;)

    Leversnittar ?

    Har jag aldrig hört talas om....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kloka som pudlar! Så klart.
      Det går bra att säga hundgodis också.

      Radera
  7. Han är en klok hund Hjo-Hjo Han vet hur han ska hanskas med husse! .... SVAR:Vet inte om du såg vad Siita skrev Att Polisen tog en tiggerska som hade 50000 i BHn? En tiggerska som hade en skylt som det stod att hon var döv. Eftersom jag kan teckenspråk så tecknade jag till henne Det visade sig att hon var inte alls döv.Så... det finns nog många skojare !! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, läste inte. 50.000 i behån, hmm. Jag är skeptisk, så lukrativt är knappast tiggeriet.
      Har svårt för tiggare på torgen ändå.

      Radera
    2. Men teckenspråk ser ju olika ut på olika språk och i olika länder, tyvärr. När jag jobbade nordiskt visade det sig att man inte ens förstår varandra mellan de nordiska länderna när det talas teckenspråk.

      Och så undrar man ju vad polisen hade i tiggerskans BH att göra...

      Radera
    3. Jag får ta och läsa kommentaren om 50.000 i behån. Låter som en solklar klintbergare.

      Radera
  8. Här ett stycke Ehrenmark som jag tror att Hjo-Hjo skulle gilla. Du kan väl läsa högt för honom, ty "skalden" i detta sammanhang är harald forss:

    "Skalden var vår självklare ledare ty han var tryckt. I själva verket trycktes han rätt så ofta i ortstidningen och fick 2:75 om redaktionssekreteraren hade gott om växel. De mycket korta dikterna fick utan typografisk utsmyckning närmast karaktären av strönotis eller Livräddningssällskapets passbitar med maning till försiktighet på vårisarna. Men det avgörande var att han var tryckt.

    Så småningom blev vi alla tryckta. Det var när vi tog oss samman under gruppbeteckningen 'ungt närke' och under lokalpatriotismens av oss själva föraktade täckmantel ställde upp till andlig defilering i en annan ortstidning under en typografisk pompa, som dittills aldrig skådats i staden. Det var egentligen bara Skalden som gjorde skäl för de vackra stilsorterna, för han var - och är - en riktig skald. Vi andra intog nog så effektfulla grubblarposer och framfödde en liten tankegrimas som så här efteråt påminner en om det historiska ombrytningsfelet: Kemal Pascha har intågat i Syrien med 50.000 man och lantbrukare Ernst J. Alinder som suppleant."

    SvaraRadera
  9. Fundera en stund, när jag läste klarabohem, tur du har Hjo-Hjo som rättar dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, han kände sig hemma både i gamla Klara som vid Hjälmaren.

      Radera
  10. Wow! Är mäkta impad av Hjo-Hjo! Besitter inte alls hans kunskaper, trots det fick jag också lever igår. Fast i en liten annan form...
    :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här i familjen är det bara Hjo-Hjo som gillar lever. Har inte ätit sedan skolåren. Hoppas det smakade bra ändå.

      Radera
  11. Trevligt inlägg som får mig att minnas "alla" de hundar jag haft i livet. Bara envisa men ack så tillgivna taxar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De har sina egna viljor men vill samtidigt vara till lags. Och Hjo-Hjo gillar alla, människor som hundar. Vift, vift.

      Radera
  12. Nog osar det lite åldersnoja här i bloggen, själv försöker jag vifta bort det så gott det går. Det ska bli spännande att se om fötterna orkar lyfta i en salsa, det var bra många år sedan sist
    Trevlig söndag!

    SvaraRadera
  13. Det enda jag vet om harald forss är att han stavade sitt namn med små bokstäver. Mycket konstigt när jag växte upp och gick i skolan. Numera kan man ju heta Jäkel utan att någon tycker illa vara.
    Nu kan jag i alla fall en dikt som han skrev. Tack för den!
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. harald forss, lite knepigt när man fick lära sig att skriva ordentligt.
      Versen är kul tycker jag. Men om snarare än av.
      Trevlig söndag kväll!

      Radera
  14. Blåst och vatten är mäktigt och en riktig inspirationskälla, men det är en fördel om inte vattnet kommer uppifrån!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan jag hålla med om. Idag har det inte direkt regnat men blött i luften ändå. Inget vidare.

      Radera
  15. Funderar vem som är hjo-hjos läromästare? Den är kanske hen som ska ha uppskattningen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han har fina gener. Fast lite stökig just nu. Tar en paus från Babel, som vi inte får se ifred. Lustigt, borde nästan vara hans favvo-program.

      Radera
  16. Det stormar på Vätternhavet! Precis som här, vi blåser snart bort!
    Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har inte varit vid stranden idag. Skulle tro att vågorna piskar mot land.
      Trevlig kväll!

      Radera
  17. Hjo-Hjo är både beläst och en gourmet.
    Vad skall det bliva av denna hund? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan man undra. Om han sedan kan traggla läxan Sakta och fint också. Så att det sitter. Då ska det nog bli bra.

      Radera
  18. Jäklar anacka var det länge sen jag hörde.. Det sa alltid mina föräldrar. Jag tror minsann att jag ska börja använda det..
    Maidi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förknippar det med Engströms rospiggar. Men vet inte... Tycker det låter lite rart.

      Radera
  19. Att promenera ner till Vättern och känna på blåsten, låter som en härlig sväng. Att Hjo-Hjo var en bildad vovve, det har vi redan förstått.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är faktiskt en ynnest att ha Vättern på gångavstånd. Och Hjo-Hjo sover nu i biblioteket, drömmer om hundäventyr kan jag tro.

      Radera
  20. Visst är det fantastiskt när vi hundar kan annat än att vara bokstöd... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var en bra kommentar. Bokstöd.. boknörd...

      Radera
  21. Då kan jag berätta att bloggarens fru " mötte" harald forss i Trillevallen i Jämtland en gång på 70-talet. Den litterärt intresserade innehavaren av pensionatet där delade årligen ut "stipendier" i form av veckovisa vistelser på pensionatet och harald var där då frun lärde sig åka utför. G

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var det värsta, det tror jag inte att hon minns. Då är vi ju två i familjen som kände skalden!
      Hur var hf på skidorna?

      Radera