Krullig päls

Senaste dagarna har bloggaren hållit sig vid liv med alvedon och voltaren. Näsan rinner och huvudet värker, ja, det känns som om skallen ska krackelera i duschen. Skört. Hunden tycks tro att det här är det sista vi får se av han som kallar sig husse, han lägger sig tätt intill i sängen, nafsar efter händerna – kom igen då då!

Och idag på morgonen reser sig bloggaren upp från sängen och går ut och klipper gräsmattan. Hjo-Hjo följer förtjust i hälarna, han hade nog nästan gett upp. Men ger oss, det gör vi inte, som Lars Gustafsson brukar säga. Gott, då kan man sätta sig att blogga en smula igen.

Krullig hund äter tomat

Mer att berätta? Jo, matte borstar tänderna varje dag – på Hjo-Hjo alltså. Ska vi borsta tänderna? Då kommer han tassande med viftande, glad svans. Över måttan förståndig hund. Kan också berätta att han fått så krullig päls på sista tiden. Krulligt, vågigt, lockigt, nästan självfall. Vanlig fråga: Är det riktigt säkert att det är en ren labrador? Det börjar nästan bli lite tröttsamt. Hustrun, som ibland kan vara riktigt rolig, brukar svara att det är en korsning mellan en apa och en chinchilla.

Vi tycker att Hjo-Hjo är finare i sin krulliga päls.