torsdag 7 augusti 2014

Kräftor

I Åsa Linderborgs Mig äger ingen finns en underbar passage där pappan, Leffe, berättar om hur det gick till på Villa ASEA.

Där åt de oxfilé och rysk kaviar. Varje dag. Berg av svenska kräftor.        
Det är ju för jävligt att såna där människor som inte ens vet hur man äter kräftor får tugga i sig hur mycket dom vill. Du ska se att de bara äter stjärtarna och kastar resten.

Det finns många underbara passager i den boken och som helhet är den rent förunderligt bra. Man kan bara avundas den som inte läst den än.

Hustrun har ätit kräftor sedan barnsben och vet hur det går till. Hon äger därför en naturlig auktoritet på området som icke  låter sig motsägas. Bloggaren hade knappt smakat kräftor innan hustrun kom in i bilden, det är å andra sidan en himla massa år sedan, så han har haft gott om tid att lära sig. Varje år lär han sig ändå på nytt att smöret i huvudet inte får glömmas. Enligt hustrun är smöret det bästa på kräftan. Bloggaren är skeptisk men läraktig. Med åren tycks ändå det viktigaste vara att kräfthuvudena ska radas upp och kanta tallriken vartefter de avverkats. Glöm aldrig det!

Vi radar upp oss i trädgården och smakar av både turkarna och kineserna. Men de väger lätt jämfört med kräftorna från Vättern. Förvisso ingen blindtest, men ändå. Den gamle fanjunkaren berättar historien om varför så goda djur borde vara förbjudna för civila. Den har vi hört förut, men det gör inget.

Hjo-Hjo får nöja sig med vattenmelon och en ynka liten kräftstjärt. Men glad hund idag igen. 

34 kommentarer:

  1. Håller med om att boken är väldigt läsvärd och bra. Tyvärr tror jag inte att jag fått godkänt som kräftätare utifrån din hustrus kriterier. Jag äter stjärtarna och klorna medan resten förpassas till soporna. Kan inte ens lova att huvudena ligger snyggt på tallriken... Men det brukar fungera ändå ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha ja, jag ska inte föra detta vidare till hustrun.

      Radera
  2. Jag borde nog gå en kräftkurs. Har inget kräftvett alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kräftor äter man inte hur som helst.

      Radera
  3. Läs också Alex Schulmans första bok. Hans pappa visste också hur man åt kräftor.

    SvaraRadera
  4. Ja, den kan jag gott tänka mig att läsa. För övrigt ganska olika pappor skulle jah tro.

    SvaraRadera
  5. Åh vad gott med kräftor! Måste ut och fiska i frysdisken i skandinaviska affären snart...
    :-)

    SvaraRadera
  6. Här är det havskräftor som gäller och dom äts exakt likadant som era insjövarianter! Allt, nästan, utom skalet går att äta. Den enda gången jag är pedant är när jag äter kräftor och lägger dom som ett vackert halsband runt tallriken! MUMS!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skaldjursbuffé på Fiskekrogen är inte så dumt. Då får man havskräftor. De är ju goda men inte är de som vanliga kräftor. Ursäkta.

      Radera
  7. Svårt att äta kräftor ,men gott!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är allt lite speciellt. Och gott.

      Radera
    2. Kväller..Kräftorna får vara för mig...
      Nog minns du väl räntehöjarkungen Bengt Dennis som höjde styrräntan till 500% 1992...Haé Bra.

      Radera
    3. Minns Bengt Dennis, visst. Gillar inte kräftor - ok.

      Radera
  8. Mumsigt när de är svenska... Kramis!

    SvaraRadera
  9. Ojoj så gott med kräftor, jag skulle kunna äta hur många som helst men matte tycker att det är lite jobbigt arbete innan man får i sig lite kräfta, och då blir hon så snål på att dela med sig till mig, hmpf...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, och kräftstjärtar på burk köper man ju inte till hunden.

      Radera
  10. Det är gott med kräftor, men någon riktig expert på att äta dom blir jag nog aldrig. Men när vi kommer till Sverige lite senare i augusti, då blir det kräftkalas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och ostronkalas sedan i la France.

      Radera
  11. Den boken måste jag läsa, och vilket passande inlägg. Jag som ska äta.........paj ikväll haha. Jodå.....Jag kan nog äta en å annan kräfta, men helst INTE. Men festen är rolig .
    Ha en skön kväll nu .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kräfttest i dagens GP. Willys har tydligen fina kinesiska. Bör testas alltså.

      Radera
  12. Kräftor är inget för mig....men däremot gillar jag surströmming. Tyvärr är det bara jag och ena dottern som gillar det så det blir en mycket liten fest.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med surströmming har vi inga traditioner att luta oss mot. Kan gott tänka mig att pröva - med klädnypa om näsan.

      Radera
  13. Filmen "Mig äger ingen" har jag sett, men ej läst boken. Har inte läst något alls i sommar. Får bli andra bullar av det. Litteratur har varit ett stort intresse hos mig, vet inte varför det avtagit de senaste åren. Blir alltmer sällan jag ger mig i kast med en hög... ;-)

    Kräftätande... hmmm... jag, tillhör skaran som äter, men inte äter på godkänt sätt ur din hustruns synsätt. Ur min synvinkel är det absolut godkänt... ;-) Vad är rätt och fel här i livet!?? En svår fråga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig är det tvärtom, har inte sett filmen. Men borde eftersom Persbrandt inte bara är skandalernas man, bra skådis dessutom.

      Radera
  14. Känner mig som om jag svär i kyrkan ust nu - men om kräftors tycker jag ungefär att "mycket väsen för lite ull".
    Förlåt, förlåt... :)
    Berit E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om klorna kan jag tycka så ibland, erkännes.

      Radera
  15. Kräftor har jag aldrig kommit att äta och tycka om som många svenskar gör.
    Här finns inga kräftor där jag bor. Dåligt med fisk och skaldjur tyvärr överhuvud taget.
    Vattenmelon är gott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men i Louisiana äts det minsann - varma tillochmed. Skulle vara kul någon gång.

      Radera
  16. Kräftor ja tack, men gränser finns. Tog upp kräftor som barn, liten insjö. Min far ordnade kräftkalas. Hemlig kokning, Tyvärr hann jag inte få reda på det innan han gick bort. Mig äger ingen är fantastisk, boken läste jag först och såg filmen sedan. Läste även Alex Schulmans bok. Stor skillnad på de fäderna ja.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Synd att du inte hann få receptet - om de smakade. Kanske skulle jag läsa även Schulmans bok.

      Radera
  17. Jag brukar också alltid få kommentarer på min längs tallrikskanten upplagda huvudrad. Det ser rätt smutt ut...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå, och praktiskt om det är noga med hur många man ätit.

      Radera