Vi bestämde oss till slut och tog
bussen upp på ännu en bergstopp – Gorbio. Hustrun spänd hela
morgonen, ont i magen. Vi vet båda hur dessa bussresor brukar vara:
slingrande, hisnande historier med stupet knappt ett andetag bort.
Det är inte roligt att behöva sjunka ner på golvet med
hjärtklappning och kallsvett. Och runt omkring oförstående
fransoser – vad är det för konstigt med sådana här vidriga
vägar?
Av detta blev nu inget. Högt och
slingrigt, förvisso, men inget stup. Tämligen behaglig resa
faktiskt.
Enligt Wikipedia är ”Gorbio est un
petit village perché dans une vallée au-dessus de Menton et
Roquebrune.” Högst förtjusande är jag villig att tillägga, men
säsongen var tyvärr över för så sena turister som vi. Lunchen
blev kaffe med Tarte au pommes och var sitt glas vin. Vinet kostade
1,50 E, blir svårslaget i år. Alltid något.
Jag kan meddela att de faktiskt äter tarte tatin i Femtio nyanser av honom-triologin! Inte rakt igenom dåligt alltså.
SvaraRaderaMen definitionen av tarte tatin verkar vara olika. Googlade och läser: " Avnjut den som den är; ingen glass, vaniljsås, eller crême fraîche, då vore det inte längre Tartin Tatin". Men enligt den franske servitören var det väl glassen som gjorde själva tatinen?
SvaraRadera