fredag 23 oktober 2015

Storöring och äppelchutney


För tillfället verkar det som om Bloggaren är lite dålig på att blogga. Inspirationen tryter. Sådant händer. Men Bloggaren har ett bra recept mot skrivkrampen: Sätt sig ner på rumpan bara, och skriv! Det är inget mer med det. Säv, säv, susa, / våg, våg, slå, / I sägen mig var Ingalill / den unga månde gå. Och nu rinner den till, inspirationen. Jäklar anacka, du Gustaf.

Bloggaren skarvar inte mycket när han påstår att han såg två storöringar* i ån idag. De hoppar och leker och slår men fastnar inte på bild. Det är fullkomligt lönlöst att ens försöka. Följarna får varsågod tro Bloggarens på hans ord: visst var det storöringen. Sant. Nästan. Eller också går man på öringsafari med öringgeneralen Hansson och hoppas att han letar rätt på några riktiga bumlingar att se sig mätt på. Det är inte osannolikt.

Som tur är poserar gärna Bloggarens hund och vill vara med på bild. Duktig vovve. Och fin hund – vem säger emot?

Fast nu börjar det bli dags att dra sig hemåt. Kom nu Hjo-Hjo, vi skulle ju hinna med att sylta några burkar äppelchuttney innan kvällen. Inget hundgodis direkt. Men går knappast att undvara till lammkorven. Om man är ohund.



* I begynnelsen fanns två öringstammar i Vättern, en uppströmslekande och en nedströmslekande. Den nedströmslekande storöringen, som kunde bli upp mot 20 kg, försvann när vattenkraftverket i Motala ström byggdes i början av 1900-talet. Då var det slutlekt, och därmed slut på vätterlaxen, som den också kallades. Synd. Jo, onekligen. 





25 kommentarer:

  1. Härliga bilder på Hjo-Hjo ,-)
    Han börjar se vuxen ut.
    Tur man är ohund för vem vill vara utan äppelchuttney ,-))
    Vem sitter inte med tom hjärna och vet inte vad man ska skriva om.
    Ha det nu fint tackar för råd med ramsan ,-)))
    KRAM Primrose ,-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjo-Hjo är vuxen, så gott som. Kanske blir det någon muskel mer, vilket inte behövs eftersom han är jättestark redan. Råd med ramsa minns jag inte, jag håller visst på att bli glömsk.

      Radera
    2. Ramsan, jaha. Det är Fröding som susar säv.

      Radera
  2. Lite bloggtorka kan vi nog alla drabbas av men oftast kommer inspirationen igen...

    Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det gäller bara att ha bra sittfläsk. Så ger det sig.

      Radera
  3. Underbara Hjo-Hjo bilder i höstens fina färger!
    Först läste jag "strömming och äppelchutney" haha, gillar ju strömming med, men hellre öring, så var det ju också.
    Ibland kommer man av sig i bloggandet, det bara är så.
    Ha ett fint veckoslut!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag mår illa av strömming. Av öring mår jag bra. Både som mat och lek. Och Hjo-Hjo gör sig bra på hösten.
      Trevlig helg!

      Radera
  4. Härliga höstbilder med din fotomodell nummer 1.

    Öringar har jag bara sett i fiskdisken på den lokala ICA åsså hos en bloggare som älskar fiske och åker upp till Borgafjäll varje augusti/september. Där de bästa öringar finnas. Rantamor heter fotobloggaren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner till Rantamor. Själv blir jag uttråkad av att fiska, eller rättare blev. För någon fisk fick jag aldrig. Men beskåda lekande öringar i Hjoån är toppen.

      Radera
  5. Wow - eller snarare vov - vilka stiliga hund-i-höst-bilder!
    Även här väntas det på blogginspiration.
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, fina hundbilder. Och idag skiner solen igen, så att.
      Trevlig söndag!

      Radera
  6. Fredag var en strålande fin höst dag och jag ser ni varit på långpromenad. Är det tack vare HjoHjo som det blir promenader,
    eller har du alltid varit en friskluft 'nypare'. Men hund måste det bli varje dag och det är verkligen bra.
    Tack för lite historielektion, alla vattenkraftsverk ställer till det,
    på gott och ont.

    Trevlig helg/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle aldrig göra sådana långpromenader utan hunden. Han får ungefär samma omvårdnad som våra barn fick. Dock läser vi inga godnattsagor för honom.

      Radera
  7. Hjo-Hjo är ett säkert kort på bloggen :) Fin vovve. Äpple-chutney är inte dumt. TREVLIG HELG !

    SvaraRadera
  8. Fina Hjo-Hjo! :-)

    När jag drabbas av skrivkramp så brukar jag ta till det stora bildarkivet. Alltid hittar man nåt att skriva om samtidigt som man förlorar sig i minnenas allé :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset! Tror jag ska bläddra bland Frankrike-bilderna lite.

      Radera
  9. Det räcker gott och väl att någon så ståtlig och snygg som Hjo-Hjo fastnar på bild, oavsett bloggtorka eller inte :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har vidarebefordrat smickret till berörd hund. Nu ligger han i soffhörnet och ser mallig ut.

      Radera
  10. Visste inte detta om storöring, intressant!

    SvaraRadera
    Svar
    1. En av världens mest storvuxna öringstammar gick förlorad. Trist.

      Radera
  11. Det var ju synd på storöringen att de byggde ett kraftverk där, men det kompenseras ju med fina Hjo-Hjobilder... Kramis!

    SvaraRadera
  12. 20 kilo öring, det låter något det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är synd. Men vad göra? Man kompenserar genom att plantera ut lax.

      Radera