tisdag 21 oktober 2014

Aj, aj kapten

Apropå just ingenting ska här förtäljas hur det i bloggarens västmanländska barndom gick till att på Folkets husbiografen betitta veckans underbara matinéföreställning. Eller snarare inväntandet på att det underbara skulle ta sin början. I slutet på 50-talet. Kanske 1959.

Det var ett liv och ett kiv. Kiv och liv. Och om igen. Erkännes utan prut. Men helt naturligt med så många onavlade bruksungar på en och samma plats. Till och med den stillsamme bloggaren lärde sig att busvisslingsvika biobiljetten rätt. Det du, Hjo-Hjo. Och Smör-Kalles pojke sjöng Flottarkärlek framme från estraden. Så gott det nu gick i busvisslingar och burop, någon (det var Tjoffe) kastade apelsinklyftor. Han var lite, ja... annorlunda, Smör-Kalles pojke. Men blyg var han inte. Det slår bloggaren att inväntandet av den underbara filmen måste ha tagit avsevärd tid i anspråk.

Helt naturligt, som sagt. Men sedan sjunger Kai Gullmar Ja, nu ska vi hissa segel. Och alla ungar i salongen skriker tillbaka: Aj, aj kapten! Kai Gullmar, undrar Hjo-Hjo. - Man förvånar sig. Jo, men tre år senare kom Beatles. Det du. 


Över floden in bland träden
Längs med Vättern in i staden


54 kommentarer:

  1. 3 kr kostade det att gå och se en film på söndagseftermiddagen några år senare för mig. Annars var det säkert samma visslande med de ihoprullade biljetterna både för dig och mig. Mitt minne säger mig att det var klart mest killar som gick och såg Tarzan och Errol Flynn filmerna. Tänk vad Hjo-hjo lär sig under era promenader. 1962 slog Beatles igenom och inget var som förut. Min storebror tog mig in i den världen några år senare. Halmstad var ett tag Sveriges Liverpool under några år på sextiotalet. Synd att jag inte fick uppleva det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Halmstad som Sveriges Liverpool - verkligen, har inget minne av det. Däremot var Tages västkustens Beatles.

      Radera
  2. Det var spännande att gå på matiné. Luften var fylld av glada barns förväntan och godispåsarnas prassel. Biljetten kostade någon krona och gav oss plötsligt möjligheten att se VÄRLDEN.
    Vi mogna medborgare minns hur det var innan varje vardagsrum började möbleras för att på bästa sätt passa en flimrande TV-ruta.

    Ge fina Hjo-Hjo en kram från norrbottniskan! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spännande minsann. Vi mogna minns ännu Bröderna Cartwright. Hjo-Hjo har fått flera kramar.

      Radera
  3. Åh, tänk jag minns den förväntan som spred sig i kroppen på mig (pratar 50-tal här också alltså) när reklamfilmerna skulle börja och man inledde med dom där siffrorna som räknar ner: 10, 9, 8...osv. Och sen kanske dom sa "Och nu blir det reklamfilm". Minns inte riktigt. Det är ju fortfarande så där med siffror nu fast man har ändrat typsnittet så det ser inte likadant ut. Lite "flashigare" och modernare ska det vara förstås. Men när jag ser dom minns jag den där känslan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Reklam minns jag inte att det var hemma på vår biograf - på matineerna alltså. Däremot förspel! Förspel, tänka sig.

      Radera
  4. Jag minns inte vilken som var min första film men speciellt minns jag Windjammer (med båten Christian Radich) och den var med surroundljud, så otroligt häftigt. Morfar och jag gick på den. Och så var det Nils Holgerssons underbara resa.....Harmlösa filmer, men bra för ett litet barn. Undrar vilket år det var. Speedy Gonzales minns jag, nu hoppade jag över till musik, var inte den med Pat Boone. Men sen, som du skriver, passerade några år och befrielsen kom i form av POP!!!
    Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst var det Pat Boone med Speedy Gonzales. Jag hade den som ep-skiva. Det var tider det.

      Radera
  5. Ser ut att blåsa kallt hos er ,vi har östliga vindar nu det betyder den här tiden på året Sibirien kyla .Det blir nog mössa och handskar på i morgon ,hälsa Hjo-Hjo ,nette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, fast bilden är nog från förra veckan. Nu har vi haft några dagar med 15 graders värme, eller vad det ska kallas.

      Radera
  6. Jag lärde mej också busvissla med biobiljetten!!.......Kan du se tidningsrubrikerna!! Skåning dog i vattengympan!! :-) Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sicket liv i biografen. Skåningen får vänta så vi slipper se den rubriken.

      Radera
  7. Beatles ja! Då blev det väl rejäla skrik och snudd på masshysteri! Vilken förändring inom musikvärden det blev :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är skojigt att ha varit med om allt det där, Beatles, Stones, Bob Dylan, Kinks och Animals.

      Radera
  8. På en millisekund slängdes jag tillbaka ett antal år och satt med en biobiljett mellan pek och långfingret, medan jag förde en herrans massa oväsen tillsammans med en massa andra som lät på samma sätt! Matinéer det var livet det! Tack för det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Robin Hood och Kapten Blod är lika med Errol Flynn. Aj, aj kapten!

      Radera
  9. Jo, jag undrar - hur viker man biobiljetten? Matte kunde busvissla i sin ungdom, men som så mycket annat har den förmåga försvunnit. Matte ser nu en möjlighet att återuppleva forna tiders glans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha! Vi biljetten dubbel och vik in vardera kant en liten snutt. Bit sedan ett litet hål i motsatt ände. Blås! Som jag minns det lät det riktigt bra. Lycka till!

      Radera
  10. Tjena Hans!

    Jag tycker din blogg är riktigt fin!

    Min klient är intresserad att samarbeta med Sveriges bästa hundbloggare så snälla, maila mig om du är intresserad på alexanderJlindblom@gmail.com

    Varma hälsningar,
    Alex

    SvaraRadera
  11. Kväller,,Oj -50 talets mattinéer,vi hade 2 biografer här hemma.Rio som körde mattin'e kl 15:00 och Palladium som körde kl 17:00,ibland när det var bra film på båda ställena då kutade man som sjutton och hann se båda,,om man hade pengar förståss,tror det kostade 1:50..
    Yrsa,visst var hon journalist på aftonbladet..Haé Bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hemma kunde vi gå med i filmklubben och då kostade filmbesöket 75 öre vill jag minnas. Det var tider.
      Jo, på Aftonbladet.

      Radera
  12. Fina bilder!
    Verkar blåsa ;.)
    /kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bilden är några dagar gammal, vi har haft uppåt 15-16 grader men mulet mestadels. Idag busväder.

      Radera
  13. Jag kommer ihåg när min bror och jag gick på matiné på bion i Falun, också det i slutet av 50-talet. Busvisslingarna minns jag. En krona har jag för mig att det kostade. Varje söndag the same procedure.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det busvisslades överallt tydligen. Jag som trodde vi var ensamma om att föra ett sådant oväsen. Uppspelta kanske man ska säga.

      Radera
  14. Vissla i biljetten gjorde man ju även på det tidiga 70-talet. Alltså på den tiden då man skyndade sig till bion för att inte missa reklamen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaså minsann. Jag som trodde det bara var vi på Bruket som lärt oss den konsten. Jo, reklamen var spännande, kanske fanns det något av Sovjet-stat även över oss. Om man tänker sig en utrikes besökare. Något lite.

      Radera
  15. Härlig minneskavalkad! Du har ett fotbollssvar hos mej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. John Charles - då får jag gå in och läsa.

      Radera
  16. Hej och tack för din trevliga kommentar hos mig. :-)

    Tack också för intressant läsning som genast flyttade mig tillbaka i tiden till en matinébiograf i kvarteret där jag bodde som liten. Jag är nog några år yngre så jag fick uppleva filmer som bl a. Zorro, men det gick till på ungefär samma sätt som du beskriver. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var värst vad alla har likartade upplevelser av biografmatineér. Fast jag kan garantera att vildare, gladare, galnare och mer uppspelta än på min gamla stackare bruksort gick det inte till någonstans. Bara så att alla vet. Och Smör-Kalles pojke fanns bara där.

      Radera
  17. Det börjar blåsa kallt utmed Vättern även i Hjo, kan jag tänka mig. Ser så ut på den ena bilden...

    Busvissling har jag aldrig lyckats uppbringa... fel på min tunga kanske!? Men den fungerar till så mycket viktigare saker...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Idag blåser det något alldeles förbajat. Har tagit några bilder som kanske publiceras på nästa inlägg. Om det alls passar in.

      Radera
  18. Svar
    1. Jo, vi nöjde oss med - Kai Gullmar! Man häpnar.

      Radera
  19. Trevlig blogg! Det förvånar mig att inte fler pensionerade storstadsbor flyttar ut i periferin Hjo t.ex. är ju en liten pärla vid Vätterns strand, där har jag varit på hundutställning. Ävenså bott och verkat på Visingsö för många år sen.
    Busvissla har jag lyckats lära mig på gamla dar efter idog träning, Vår äldsta hund, med ålderns rätt lomhörd kommer snällt till detta oljud ;-) Tack för besöket på min blogg, roligt med ett nytt ansikte*.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen till Andra året i Hjo!
      Till Visingsö kan man ta ångbåten Trafik härifrån. Vet inte om jag har lust att vika en hel dag åt den utflykten bara, för det tar hela dagen. Fast till Visingsö måste vi ta oss på ett eller annat vis.
      Kan inte busvissla annat än med biobiljett.

      Radera
  20. Åh! Att busvisslingsvika biobiljetten det kunde jag också :-) Fast lite senare... ;-)

    Sen minns jag Beatles med slagdängan vi alla gick och sjöng på:
    Tjolafs jo jää, jäää, jääää!
    :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alla kunde busvissla i biobiljetten tydligen, men icke som hemmavid. Icke.

      Radera
  21. Jag skrollar och läser ifatt mig igen. HjoHjo har haft det trevligt ser jag med en liten vän. Jag tror nog lille Elton var lite avundsjuk på HjoHjo att få bo så vackert och pittoreskt i Hjo. Även att få detta vackra namn efter småstaden vid Vättern.
    Så gulliga de var tillsammans vovvarna.
    Ja man kan bli avundsjuk på mer, bara det där med åns vattenbrus och bokskogar m.m. gör mig salig.
    Hmm det där med att vissla i biobiljetten gjorde mest killarna mins jag, jag prövade och det kittlade i läpparna, så jag avstod.
    Rolf säger nu att det liksom hörde till att börja vissla i dem innan filmen började, *fniss*
    Vi har gått på bio ett antal ggr i höst, även i våras.
    Men jag brukar ta en väninna med mig och gå för det är inte alltid Rolf gillar det som jag vill se. Ofta blir det på måndags efm. kl.14 då de har pensionär bio med fika efter filmen. Ett trevligt sätt att träffa gamla vänner på.

    Ha de fint/ Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Killar är väl lite mer för att vissla. Det hör till även utanför biografen. Angående pensionärsbio: kommer aldrig ifråga, finns väl inte heller i Hjo. Pensionärsbio - vilka filmer visas där? Någon som väljer ut vad som passar pensionärer, fy tusan vad jag tycker illa om det. Jag kollar både Hacke Hackspett som Ingmar Bergman.
      Ursäkta att jag inte gillar konceptet.

      Radera
    2. Ta det lugnt, hi hi . . . det är inte utvalda filmer för pensionärer, det är mera tiden från 14 - 16, som är viktig. Även att de bjuder på fika, det finns ju många äldre ensamma personer som vill och behöver komma ut dagtid.
      Det har blivit mkt populärt och jag går bara de måndagar jag inte hinner gå de vanliga biokvällarna.
      Alltså ons.kväll, - fre.kväll, - sön.kväll.
      Vet du jag går med barnbarnen oxå, det är kul.
      'Pojken med guldbyxorna',- Lassemajas Detektivbyrå',
      'Kapten Sabeltand', och Hacke Hackspett, hi hi . . .
      Sen har jag sett en Musical direkt från London.
      Vårat lilla samhälle har modern digital bio även.
      Eftermiddagar är ju oftast pensionärer lediga, så därför kallar jag det för just detta.
      Men annars förstår jag vad du menade.
      Eva

      Radera
    3. Det är bra. Det är nog bara så att jag inte är någon föreningsmänniska. Går helst min egen väg. Ha det bra med barnbarnen.

      Radera
  22. Det var tider det när man fick gå på matiné på gamla Klintebiografen. Bästa platsen var om man kunde få sitta på vedlåren bredvid kaminen, för där var det varmt och skönt.....
    Tack för din kommentar hos mig!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kaminen, oj då. då ligger du nog några år före mig i pensionärslistan. Det är fortfarande kul med film, tycker jag.

      Radera
  23. Säkert många som känner igen sig i din beskrivning av biobesöket...jag är en av dem! Tiderna förändras och vi med dem. kramiz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad som skiljer biobesöket mest nu från då är att man får dricka coca-cola i salongen. Och jag brukar inte busvissla längre.

      Radera
  24. 1959 ja de var ju en bra årgång...:)
    Hjo - ja men jo där åkte ju jag förbi för några veckor sedan. Efter en helg hos goa vänner i Kinne-Vedum
    Din vackra hund, en labbe eller? jag har en Goldschäf :) som ser nästan lika dan ut. Underbara varelser.
    Kramiz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjo-Hjo är en sk jaktlabbe. Någon jakt lär det dock inte bli för honom. Goldschäf googlar jag på men får ingen träff alls. Vad är det för slags hund?

      Radera
  25. Åh - matiné! För min del bara när jag inte alltför ofta hälsade på min kusin som bodde i sta´n! I Stockholm alltså. På Söder. Oh, så jag avundades henne som fick gå på bio lite när som helst!! På Götgatan.
    Berit E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stadsbarnen hade lite mer att välja på. Vi såg vad som helst, bara det rörde på sig.

      Radera
  26. Oj, vad jag har missat! Har ju bloggskolkat länge... men redan andra året i Hjo! Får se, om jag lyckas ta mig upp på bloggbanan igen, nu när kvällarna är långa och mörka...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen tillbaka. Ska kolla om du skrivit något nytt.

      Radera