Hjo-Hjos svenskalektioner

Ser på Forecas vädertjänst att det är molnigt i Hjo idag, men troligen uppehåll. Molnigt är det förvisso, och uppehåll också – mellan skurarna. Lite tjatigt faktiskt med allt det här blöta. Vi väntar in matchen: Frankrike-Nigeria. I brist på svenskt deltagande skanderar bloggaren Vive la France framför TV:n. Och blir det däng för fransosen hoppas vi på Tyskland. Och annars Brasilien. Nästan helgarderat, det ska nog gå vägen.

Hjo-Hjos svenskalektioner fortskrider enligt plan. Han förstår mycket väl: Sakta och fint: Stopp: Spotta: Bra: Upp och vila: Äta mat (jisses att han vet): Åka bil: Sitt: Matchen börjar och Låt kajan vara. Men Nej vill liksom bara inte fastna. Någon som vet hur man får hunden att släppa taget om husses tröjärm?

Hustrun steker blodpudding till lunch. Egen komposition med bacon, lingonsylt, färsk gurka och gårdagens uppiffade potatis. Hjo-Hjo och bloggaren säger samfällt och med stor emfas: det har hon inte gjort för sista gången. 

Rosor

Hjälper till.

Lördag och regnet faller dagen lång. Bloggaren har bett om det, nu blir han bönhörd och det är evinnerligt tråkigt. Och det lär komma mer. Det är bara att sitta still i båten, vänta på brassarnas match klockan 18.00.

Men i dagarna tre har här planterats rosor, pioner, löjtnantshjärtan och rosor igen, klängrosor. Bloggaren sliter i solen, sticker sig på taggarna och muttrar. Blodet skvätter. Alltmedan Hjo-Hjo latar sig på rygg i gräset. Då och då reser han sig upp, norpar åt sig en omogen jordgubbe som han nojsar med en stund. Äter upp. Sedan lägger han sig igen. Behagligt liv, utan tvekan.

Rosorna är kanske inte sådär superprunkande i rabatten idag. Men de blir. I Hjo trivs de nämligen och klänger röda på var och varannan husvägg. Så om något år ser det så här dejligt ut hemma hos oss (se bilder). Och när man sett sig mätt på rosorna tar man hunden med sig till Vättern för ett dopp. Var det någon som viskade något om livskvalitet?

Faux-filét och rosé

Detta inlägg tar sats i Fotbolls-VM och slutar i Saint-Maximin-la-Sainte-Baume i Var i Provence i la France. Hur då, då då? Jo, i Ecuador finns två Valencia, fotbollsspelare alltså, och i Frankrike en Digne. I Valencia har bloggaren aldrig satt sin fot, i Digne däremot. Så där ja, då var vi i Frankrike igen.

Fulare vägsträckor än den mellan Grasse och Digne har man ju varit med om. Den som inte upplevt Route Napoleon bör försöka göra det genast. Läs den där meningen en gång till! Än Digne les Bains då? Tja, så där. Men Digne är sällan målet för resan. Och knappast Saint-Maximin-la-Sainte-Baume heller. Men dit kom vi körandes en afton i oktober efter en odyssé genom Vars medeltida byar. Utschasade. Vad är det med det då? Jo, på restaurangen mittemot hotellet beställer bloggaren in sin första pichet rosévin. På den tiden kändes det nästan lite suspekt att dricka rosé, fanns väl knappt på systemet. Rosé? Till faux-filét ska det väl vara rött. Se dig omkring, sa hustrun, för nu var vi i Provence. Vid snart sagt varje bord glimmade vinglasen ljusrosa. Så, så fick det bli.

Saint-Maximin-la-Sainte-Baume

Och det smakade riktigt bra kan bloggaren meddela.

Men nu dags för TV-soffan. Matchen har börjat, USA mot Tyskland. Hjo-Hjo har redan bänkat sig. 

Viktigast i veckan

Undrar om det är närheten till Vättern som får regnet att upphöra när det närmar sig Hjo. Så som det sägs fungera i havsbandet. Det kom en skvätt idag, smådroppade en hel kvart och så var det över. Gräsmattan är brun och potatisen blir förmodligen lika stora som pottekulor. Humlen klättrar gul i spaljen. Att vattna är inte lönt. Bloggaren går med armarna i kors och betraktar förödelsen. Och flugorna retar upp både husse och hund.

Det verkar vara livat i Hjo. Finns det då inget positivt att förtälja. Jo, det har varit varmt och gott, om man så säger. Och hade man tid över till att ligga och slöa i hängmattan vore det ännu bättre. Fick telefon från Umeå häromdagen och där har de inte haft någon värme alls, lika varmt och gott på midsommarafton som på nyåret. Så då är bloggaren glad för sin bruna gräsmatta. Och på tal om positivt sinnelag. Om man jämför är vi uppåt i Hjo, mycket uppåt.

Jo, om man jämför med RJ, 63 år i Biskopsgården. Vad har varit viktigast i veckan, frågar Göteborgs-Posten. Och RJ svarar: 

Efter Olof Palme har inget viktigt hänt, inga bra dagar. Vi bodde i Mariestad förut. Nu har vi bott här i 15 år. Det är mycket krångel och vi skulle vilja byta lägenhet. Jag är inte nöjd.

Så att.

Åtminstone var det fotboll på TV.

Stora lill-matte, som också kallas Storasyster – vilket för övrigt även lilla lill-matte blir i det här fallet, storasyster alltså – är här med sambo H över helgen. H lyssnar på The Economists pod-radio och Storasyster binder midsommarkransar. Bloggaren och Hjo-Hjo jagar flugor på altanen. Hustrun serverar sill, lax, köttbullar och prinskorv, och något mer. Ingen nubbe. Och varsitt glas mjölk framför TV:n och VM-fotbollen. Kyskt och asketiskt, och pigg och överlevd på midsommardagen. Ska man nu tro på allt detta renlevnadsskryt? Ja, om man vill, åtminstone var det fotboll på TV.

Idag en tur på stan, där alla döda sedan midsommarfirandet tycks ha återuppstått och samlats i hamnen. Lång kö till Moster Elin. Båtfolk och turistbussar, nåja, en eller två. Vi nobbar Moster Elin och köper glass på Österhagens Gula paviljong vid Norrbro istället. Bloggaren fastnar för lingon och saffran, toppen. Hjo-Hjo gillade saffran bäst. Eller om det var mattes romrussin.

Noterat om innanhavet. Idag kraftig vind – inga vågor alls. Igår kav lugnt – vågorna slog och skvätte upp på land. Märklig sjö, Vättern. 

Dammsugarens dag

Torsdag är som bekant dammsugarens dag i Hjo. Hjo-Hjo har vuxit till sig och börjar likna sin husse, tycker inte att städning är så särskilt upphetsande. Oerhört trist egentligen. Han går undan och lägger sig i soffhörnet. Tyvärr existerar inte det alternativet för husse. Och inte för hunden heller visar det sig. Dammsugaren hittar nämligen alltid till soffan om det finns hund i huset. Annars blir soffan lätt en hundsoffa och så roligt får inte ens Hjo-Hjo ha det. Duktig dammsugare. Hjo-Hjo tassar uppgivet iväg uppför trappan och lägger sig i sin korg... eller var han nu lägger sig.

Nå, så mycket lugn och ro blir det nu inte där heller. För hunden ska badas och göras fin inför midsommar. Jisses vilken cirkus, handdusch och såpa, skvätt och skvätt. Vatten. Men Hjo-Hjo blir ren och fin, luktar gott om hela kroppen. Och badrummet skinande blankt på köpet.

Nybadad hund

Och klickerträningen går bra? Jovars, bättre och bättre. Och bättre ändå sedan leversnittarna byts ut mot Mamma scans köttbullar. En ny klickerera rent av. Han älskar Mamma scan och nästan sliter klickern ur händerna på husse. Titta så duktig jag är! Klick, klick, klick. Ny klickerbok inköpt också så att husse och matte inte ska tappa taget. På onsdag börjar valpkursen, om den nu ska vara så nödvändig för en sådan superhund.

Moules frites

Idag har vi inte så där himla mycket att berätta från Hjo. Gräsmattan är klippt och det är bra med det. Då får man hitta på något annat. Hur man äter blåmusslor i la France kanske, och hur man lär sig att älska det.

Hade förvisso sett de där musselkastrullerna serveras någon gång i Paris, och visst hade det sett rätt läckert ut. Men. Det verkade nästan lite väl. Så mycket musslor, med skalet kvar. Och hur gjorde man. Nej, man kunde klara sig utan.

Det var i Nice på en liten trevlig bistro långt upp på Avenue Jean Medecin bloggaren förstod att det kunde man inte alls. Och det berodde på den lille tjocke killen, han som åt med sådan passion, vid bordet intill. Han beställde in sina Moules frites en gång, två gånger och tre gånger. Smackade och åt. Man kunde inte ta miste: detta var gott, riktigt gott. Och så var det. Så Moules marinières brukar vara det första bloggaren äter vid sina besök där nere vid det där havet.

Om han inte väljer omelett istället, det brukar vara en alldeles förträfflig lunch, och serveras vanligtvis med frites den med. Et une bière SVP.

Hektisk helg

När hundfrämmande med medföljande damer begynner sin hemresa går Hjo-Hjo och lägger sig. Omedelbums. Först en timme i skuggan ute i det fria, sedan resten av kvällen i soffhörnet. Hunden har haft en hektisk helg, helt klart. Bus och lek och kiv och ävlan. Hjo-Hjo har inga betänkligheter ur vilkens matskål han äter. Passar på då tillfälle ges, inget petande i maten här inte. Tyvärr slank det ner en och annan jordgubbe också, vilket inte alls var bra för lilla magen. Den läxan lärde sig husse och matte klockan fyra på morgonen. Trist med läxor, men bra.

Lördagsmiddag: Vätternröding i ugn med stompad potatis och skirat smör. Succén är omedelbar och formidabel. VM-fotboll på det, Italien vinner i regnskogen. Om det tycker bloggaren varken bu eller bä. Det är lugnt nu när inte Zlatan är med. Somnar ovaggad.

Lat söndag med lång frukost, musikquiz och liten tupplur i hängmattan. Hundarna ryker ihop om ett tuggben. Annars lugnt. Ja. 

Hundbesök och Vätternrunda

Och Elton är här, och Smilla är här, och tänk vad roligt att Hjo-Hjo är här, i vårat glada gäng... Rätt gissat, hunddagiset håller öppet i Hjo denna helg. Hjo-Hjo är störst men minst, så underligt kan det vara här i världen. Göteborgshundarna springer spralligt omkring i timotejen, lyckliga över att få komma bort från stadstrottoarerna en stund. Hjo-Hjo guidar runt i hus och på tomt. Elton passar på att rymma. Han är så liten, kryper under grinden i bloggarens nyuppsatta staket och försvinner ut i stadsvimlet.

(H)jo, det vimlar en hel del i stan idag, Vätternrundantäten passerar vid ungefär 00.45 fredag natt och sedan håller det på. Folkfest hela lördagen. Superduper. Om man inte är hunddagisföreståndare vill säga. Då får man stanna hemma och prata med hundarna. Damerna är i stan, står och hejar längs Hamngatan.

Men Elton då, hur gick det med Elton? Jo bra. Hjo-Hjo sprang efter, tog ett bastant tag i nackskinnet och bar hem honom igen. Basta. 

Kan man få vara ifred en stund?

Interference

Jo, Hjo-Hjo tycks gilla lecakulor. Så nu har Operation lecasanering inletts. Bloggaren ställer sig på knä och hittar utan vidare trettiofem kulor i nya spaljeplanteringen, mysko. Måste ha funnits där sedan tidigare. Inte underligt att det har knastrat om hunden mest hela tiden. Skärpning Hjo-Hjo Pettersson Myhrberg. I denna familj sköter vi tänderna, och ska så göra även fortsättningsvis.

Susan kom på besök igår, en kvinna som kan tala med hästar. Hjo-Hjo blir upprymd och ramlar runt och hoppar hopp, inga fyra tassar i marken här inte. Tydligen talar hon lika bra med hundar för hon gör domartecknet för interference bara och hunden sätter sig per omgående på sin lilla rumpa. Wow, hur gick det där till?

Susan talar med hund

Och fotbolls-VM inleddes utan Zlatan Ibrahimović. Lite trist eftersom turneringen denna gång kan ses på TV även i Hjo. Som ju bekant inte var fallet med vinter-OS. Se Os utan TV. Men det kan ha sina fördelar det med. Man slipper bli sur, arg och besviken. Och bitter och fly förbannat. Ja, ni hör själva. För bloggaren är det en välsignelse att VM avgörs utan Zlatan och övriga svenska morske män.

Tänderna ryker

Några dagar försenad når Håkan-febern Hjo. Tro och tvivel hörs ända ut till friggeboden, ser att grannarna inte kan låta bli att ta ett och annat danssteg. Nu ligger det nära till hands att be bloggens besökare att rösta fram bästa Håkan-låten. Men så roligt ska vi inte ha det. Sådana val bestämmer bloggaren själv. Egenmäktigt. Så alltså, bästa låt heter: Inte skyldig nån nåt. Be-bop-a-lula, be-bop-a-lula. Men det är inget enkelt val, i morgon kan det vara River en vacker dröm och i övermorgon Långa vägar. Eller För sent för Edelweiss. Så nu vet ni det.

Hjo-Hjo har börjat äta lecakulor, knastrar så gott mellan tänderna. Trädgårdssnäckorna har han tröttnat på, de var lite för mesiga. Med den dieten är det inte underligt att tänderna ryker. Nummer två idag. Hoppas de nya växer upp som de ska, i raka fina rader, så slipper han säkert tandställning också.

En lätting

Snygg hund

Fördisk med hund

Här händer det saker: Hjo-Hjo har tappat en mjölktand! Det blir en guldpeng bredvid hundkorgen i morgon bitti. Stora killen! Dessutom har vi plockat första fästingen, smidigt och galant med en sådan där fästingborttagare med snara. Stilla, stilla, och så var det äckliga lilla odjuret borta med huvud och allt.

Intressant iakttagelse: läste/såg/hörde angående diskprogrammet ECO 50 grader. Miljövänligt och bra, men komplettera gärna med ett större program en gång i veckan. Men om hunden får slicka rent tallrikarna, hur gör man då då? Ja, då räcker det med ECO-programmet, hunden är en suverän fördiskare, alla basilusker kilar den så kallade vippen. Strålande tider Hjo-Hjo. 

Fördiskare med knepiga leksaker

Bloggaren hade inte förmånen att bevittna allsången på Ullevi i lördags. Men hade en utsänd allsångare som rapporterade att underhållningen varit rätt hygglig. Mycket Göteborg i Håkans texter, gôtt änna. Men Annedal , bloggarens domäner, har han väl aldrig besjungit. Hur kan det komma sig? Skärpning Håkan, hallå hallå! En låt om Annedal efterlyses på nästa skiva tack!

Foto: bloggarens utsände

Korvgryta och Jönssonligan

Hustrun lämnar hemmet för födelsedagsfirande i Gbg. Och bloggaren faller genast tillbaka i gamla matvanor. Det stavas K-O-R-V. Men ingen ska vara ledsen för det, allraminst bloggaren. Mannerströms korvgryta är något lite mer sofistikerad än falukorv på längden eller tvären. Och gott var det också, det kan Hjo-Hjo intyga.

Hustrun i Gbg, Håkan Hellström på Ullevi och bloggaren i Hjo med hunden. Är det synd om honom? Nej, knappast. Någon som kan bevara en hemlis. Ok, bloggaren är barnsligt förtjust i Jönssonligan, har köpt boxen. Och äntligen kan den avnjutas. De två första filmerna avtittas under kvällen med muntert uppdragna mungipor. I soffhörnet snusar hunden förnöjt.

Klockan tolv ger vi oss. Hjo-Hjo ut på gräset för kvällskissen, in igen och uppför trapporna. Lägger sig snällt i korgen fast ena sängen står tom. Duktig vovve. Men klockan halv fyra tjatar han till sig friplatsen. Eller tjatar, han står där med sin nos mot min och undrar. Så att. Hopp upp gubben!

Ljummen nationaldag

Konstaterar att vår nationaldag är en rätt ljummen anrättning som har svårt att riktigt fästa i folksjälen. Kanske har vi haft för lite krig och för dåligt med revolutioner. För lite som enat oss. Fast i så fall får man väl vara glad. Och när det går vägen för fotbollslandslaget är vi ganska mycket enade. Jag tror vi reder oss med ljummen nationaldag.

I Frankrike däremot. Revolutionen var blodig och krigen också. I varje liten by finns monumentet som hedrar de stupade från krigen. Det i Cotignac har alltid tilltalat bloggaren: en trött soldat tittar upp över monumentkanten, tycks säga ungefär att aldrig mer.

Och här hemma hände det sig att Hjo-Hjo kom hem med en råtta i munnen. Som tur var var den död, och hade aldrig varit annat eftersom den var Gizmos och Axsons leksaksråtta. Varje dag skäller Gizmo ut oss när vi går förbi. Men igår vågade Hjo-Hjo bekanta sig lite. Bus, bus och springa runt, runt. Det är så man har kul när man är hund, och att hjälpa till när husse knyter skorna förstås. Råttan tog Hjo-Hjo med sig hem och roligare leksak har han väl aldrig haft. Det tycke inte matte. Nu på morgonen tog husse den svansen och bar tillbaka den till de rättmätiga ägarna. Hoppas Hjo-Hjo har kort minne, han får ingen egen råtta.

Tillbaka i gruvan

Sådärja, nu är veckans bloggare tillbaka i gruvan. Vad blogga om idag? Jo, Hjo-Hjo ska gå på kurs och bli som folk. Prio ett: gå fint i koppel. Utan koppel går han jättefint fint, med koppel blir det en helt annan sak. Man kan ju tänka sig hur det kommer att se ut i vinterhalkan, 30 kilo hund som drar, och efter kommer husse i snöret. Får se om de har något knep mot grannens robotgräsklipparna också. Hjo-Hjo är oerhört fascinerad, kan knappt bärga sig.

Fokuserad hund

Underlig tingest

Sedan åter till den Hjoska rivieran. Vad som skiljer den från den franska är åtskilligt, för att inte säga allt. Dock, med lite god fantasi, finns vissa likheter, vilket också har påtalas i tidigare inlägg, se Den Hjoska rivieran. Och om man strosar fram mellan båtarna i hamnen kan man ibland undra om här är här och där är där. Kanske är båtarna lite större och fler i la France. Men om man håller sig till Menton, som inte är sådär jättevräkigt, är likheterna slående. Eller?

Är inte detta hamnen i Hjo?

Och detta Menton? Eller...

Stort tack!

17.31 kom mailet : Grattis till bloggen "Första året i Hjo" som tog hem vinsten! Bloggaren och Hjo-Hjo firade med varsin skål Svenska lantchips och ett glas bubbel. Hunden svartvinbärssaft utan is.

Stort tack till alla som röstat och stöttat Första året genom denna nagelbitarvecka! Bloggaren är stolt och glad. Mycket.

Veckans blogg, det sitter rätt bra på tungan. Som en gräddbakelse. Man slickar sig om munnen, ett tag           åtminstone.    
                                                                                                                                                           

Slutspurt!

Hallå, hallå! Slutspurt på röstningen till Veckans blogg. 

Har man tillgång till flera datorer, paddor eller mobiler går det bra att rösta från var och en. En gång per dygn. Sista rycket, sedan lovar jag att låta fansen vara ifred. Olidligt spännande. Vet inte om jag klarar det här. Verkar som om Hjo-Hjo är lite skärrad också, biter på husses sko, kommer inte till ro. 

Röstar gör du här. Besökstoppen.

Hur går det med klickerträningen?

Hur går det nu med Hjo-Hjos klickerträning, undras det samfällt från bloggosfären. Jo tack, han vet mycket väl vad ett klick betyder. Men grillas det hos grannen är det inte alltid det hjälper – eller hinns med. Hunden är över staket och gata i ett enda huj, och svansen viftar: hej, här kommer jag, det är jag som är Hjo-Hjo!

Annars är det kajorna som bekymrar honom mest. De är talrika i Hjo, och nu kommer ungarna också. Älsklingen kastar långa ögon (här ska klicket komma) efter dem. Klick, klick. Och så sätter han efter dem, över staket, och hej och hå, ut på gatan igen. Men. I morse på promenaden blängde han lite snett på första bästa kaja han såg, ett tag – men tittade sedan upp på husse istället. Vilket ordagrant betyder: husse, kan man få en sådan där smaskig leversnitt kanske. Sicken go kille!

Så att visst, det tar sig.

Hjo-Hjos nya favvoleksaker: vattenkannan och jättetallkottar från grannens exotiska tall, som bärs hem som troféer från promenaderna. Vi har snart bananlådan full.

En bild på badhytterna vid Guldkroksbadet kan inte undanhållas. 

Kan man inte få sova ifred?

God gärning

Måndagen anländer med nödig hund omkring 6.30. Anständig tid, överklagas ej. Duktig vovve! Frukost och kantklippning av gräsmatta. Därefter dagens goda gärning: bloggaren drar på sig trädgårdshandskarna och tar hand om en kajunge som dunkat rakt in i altanens glasdörr(vägg). Inte helt olikt den propp bloggaren fick på Valborg. Vi känner oss som själsfränder, kajan låter sig omhändertas utan vidare krumbukter. Hjo-Hjo förstår inte vad som händer, eller om han var upptagen av viktigare saker. Men ibland blir man förvånad. Egentligen borde Blodbadet i Hjo varit ett obestridligt faktum.

Blues Brothers (100th Anniversary) anländer per post. God musik, god lyrik. Dagens allsång: Heere odda hilldidda hildhiruhah / Juuuyr adda hilldadida jigguwah / Hieere odda hittomamma jizzowazzah / Hoow bawlda hillowowa howahwah.

Till sist detta med omröstningen på Besökstoppen. Kampanjledaren har tappat den så kallade sugen. Hade för sig att veckan sträckte sig från måndag till söndag, men så icke på Besökstoppen, där är det torsdag som gäller. Rösta på! Rösta på! Bloggaren är naturligtvis tacksam för alla röster han kan få. Men kampanjandet tar nog slut här. Ibland blir man lite trött.

Läste förresten i GP här på morgonen att schimpansen har ungefär dubbelt så stor muskelstyrka än människan. Vi har offrat musklerna för vår stora hjärnas skull. Kopiösa mängder energi går åt för att hålla tanken klar. Inte underligt att man. Snirk snark.

Skulle väl haft en bild på en kaja. Tog den här istället.