Bloggaren i Belgien

Bloggaren har varit i Brygge och ätit waffeln och vlaamse karbonaden. Bland annat. Och bekantat sig med kwak och Tintin, världsreportern. Som gick miste om sin intervju med Bloggaren från Hjo, eftersom han i sista stund fick bege sig till Kongo istället. Brådstörtande. Synd, annars hade han kunnat skriva några rader i Le Petit Vingtième. Om livet i Hjo, badtemperaturen i Vättern och om hur Hjo-Hjo har det i värmen.

På Brasserie de la Roue d'Or i Bryssel åt Bloggaren musslor, natuurlijk, vid samma bord som Bruce Springsteen (trevlig kille, som kyparen sa). Inte samtidigt, men ändå. Och med Nicole Kidman vid bordet bredvid. Jo, för skråen. Bildbevis bifogas. I skrivande stund jobbas det febrilt med att spika upp brickan med Bloggaren från Hjo på, däremellan. Får man förmoda.

På bilden nedan får Bloggaren stöttning för att inte hamna i Brygges Stadskanal. Belgisk öl är inte att leka med. Men med en Duvel i vardera benet är man snart på banan igen. Och guidar turisterna runt i stan. De börjar bli rätt många redan nu. Men det är bara början, som taxichaffisen sa. Med en suck. Bara början. 

Hemma i Hjo flockas turisterna i hamnen. Köper glass och beundrar Vättern. Det är inte så illa det heller. Och ikväll ska Bloggaren hoppa i plurret. Premiär. Och simma ikapp med sin hund. Så är det tänkt. 

                                                                     ***

Men icket, vindarna har vänt och av gårdagens 20 grader finns bara 15 kvar. Så att. 

Moules frites

Idag har vi inte så där himla mycket att berätta från Hjo. Gräsmattan är klippt och det är bra med det. Då får man hitta på något annat. Hur man äter blåmusslor i la France kanske, och hur man lär sig att älska det.

Hade förvisso sett de där musselkastrullerna serveras någon gång i Paris, och visst hade det sett rätt läckert ut. Men. Det verkade nästan lite väl. Så mycket musslor, med skalet kvar. Och hur gjorde man. Nej, man kunde klara sig utan.

Det var i Nice på en liten trevlig bistro långt upp på Avenue Jean Medecin bloggaren förstod att det kunde man inte alls. Och det berodde på den lille tjocke killen, han som åt med sådan passion, vid bordet intill. Han beställde in sina Moules frites en gång, två gånger och tre gånger. Smackade och åt. Man kunde inte ta miste: detta var gott, riktigt gott. Och så var det. Så Moules marinières brukar vara det första bloggaren äter vid sina besök där nere vid det där havet.

Om han inte väljer omelett istället, det brukar vara en alldeles förträfflig lunch, och serveras vanligtvis med frites den med. Et une bière SVP.

I Fréjus tar man in på Hotel Les Palmiers

Såg att Front National skördar framgångar i franska kommunvalen, bl.a kommer Fréjus  att styras av en borgmästare från Fronten. Illa. Många pied-noir (franska medborgare som bodde i Algeriet före självständigheten) i trakterna sägs vara en förklaring. Men eftersom Fréjus är en behaglig plats på vår jord har bloggaren ingen lust att tänka på Nationella fronten när han tänker på Fréjus.

Däremot. I Fréjus tar man förslagsvis in på Hotel Les Palmiers och begär ett rum åt rätta hållet, nämligen det åt Medelhavet till. Sitter sedan på balkongen och betraktar det sköna Saint-Raphaël på håll, och det stora badvattnet på andra sidan boulevarden. Ett glas rosé passar alldeles utmärkt som balkongvin. Sedan går man ut i den ljumma septemberkvällen och slår sig ner på första bästa restaurang som serverar Moules frites, för det vill bloggaren ha när han besöker Fréjus. Vad var det den gamle fanjunkaren sa? Rätt gissat! Det är så gott så det borde … Osv. Se Tartare de boeuf och Lycklig lördag.