Dåliga gatan har man ju hört talas
om, men den ligger bestämt i Göteborg. I Hjo har vi Trevliga
rundan, åtminstone i Bloggarens värld. Den går han mest varje dag
med sin hund, han Hjo-Hjo ni vet. Och förlänger livet med en dag
eller två. Åtminstone i teorin. I praktiken vet man aldrig. För nu
kommer EPA-traktorerna fram. Bloggaren säger inget mer så har han
ingenting sagt. Annat än att de kan vara ett vårtecken så gott som
något. Hmm.
Men alltså, idag såg vi vårens första sädesärlor på en sten i Vätternhavet, vippande. (Men de ville inte vara med på bild.) Tussilagon, vitsipporna i backen och myrorna i stacken, såg vi ock. Man blir som glad i kylan, vill springa efter bollar och rulla runt i gräset. Och sjunga om humlesurr och klöver. Med Povel Ramel.
Och årets lovande Rüdesheimer apfelwein aus Hjo har hamnat på flaska. Avnjutes idag eller om fem år (om man ser upp för traktorerna). Bloggaren får säga som Harry Edelman med Vinboken: Själv föredrar jag en Rüdesheimer eller en Steinberger beredd på prima svenska äpplen framför äkta druvviner av samma typ. Hur mycket tyskarna än besjunga... Osv.
Kanske, skulle man kunna tillägga.
Och Hjo-Hjo mår bra men är upptagen med ett grisöra. Bara så ni vet.
