Läser i morgonbladet att hundägare
lever längre än icke.
Vilket vi i Bloggarens fall inte sett än. Men visst, Hjo-Hjo gör så
gött han kan. Utom idag (Å,
regniga natt, aldrig mera kan livet bli glatt)
då
lusten inte verkar infinna sig. Att plaska runt på stadens gator med
husse hängande bakefter i ett rött snöre (Fot, sa jag. Fot!) kan
en gott vara utan. För en blir som blöt om
lilla magen.
Man får röra på påkarna. Och så är han en fin kompis i tv-soffan. När han lägger nosen i knät och suckar tungt över världens dårskaper i Aktuellt.
Annars har Bloggaren förstått att det är frukosten det beror på. Inte en morgon utan oeuf dur mayonnaise, ett skivat äpple, fyra spillkum kaffe. Och en inlagd sill, icke att förglömma. Direkt från Vätternhavet. Man mår som.
- Du har väl inte glömt din D-vitamin, undrar Hjo-Hjo. Så här års kan man bli som lite hängig ifall man inte. Och så tänderna förstås, sticka och tråd!
Präktigt folk, Bloggaren och hans hund i Hjo. Sant. Men på kvällen händer det att de delar på en Beaujolais Nouveau, åtminstone så här års. Och läser Illusionen om Gud. Eftersom det inte går att lita på någon nuförtiden. Det blir bara värre och värre. Horace, min Horace, varför har du inte agerat mot den nittonde akademiledamoten? Att den karln har en skruv lös, det är helt säkert det.
Och på bilden står Bloggaren i Frankrike och pekar på Italien. Vilket är en ganska trevlig sysselsättning.