Söndag
morgon och Bloggaren har ställt väckarklockan på kvart i sju. Och
släppt ut hunden i snön. Så att han hinner lyfta bakbenet mot
platanen och vara fit for fight. Till herrstafetten i Pyeongchang.
Och en pepparkaka till morgonkaffet. Nu jäklar.
Men nästan omgående blir Bloggaren varse att di svenske inte är på hugget. På ohugget snarare. Det är nästan så att han får för sig att flytta till Norge, eller åtminstone byta namn till något som inte låter så inhemskt. För att slippa skuffelsen til å vare svensk och bortvallad. Och med toppformen liggande fyra år tillbaka i tiden.
Så nå er han omdøpt til Harald Grønningen.
Men liker likevel Guld-Stina (og Guld-Kalla og Guld-Hanna og Guld-Frida, selvfølgelig). För så ska fyra slipstenar dras. Mera guld förväntas glimra på onsdag – sprintstafetten, med Kalla? och Stina.
Sedan drar Hjo-Hjo Harald Grønningen bort till Grebbans kvarn och tillbaks. Innan det är dags för kålsoppa (hustrun är inte hemma) med slantad bratwurst på toppen. Bra karlar ska ha bra mat, som Johansson sa i Den döende detektiven.
Ute har det börjat snöa. Och Hjo-Hjo snusar i soffan.