Nu blåser det kallt vid Vindarnas udde

Så här blå är inte himlen idag. Dessvärre.

Hallå hallå Bloggaren, hur står det till i Hjo? I höstrusket?

Jodå, tackar som frågar. Det blåser allt bra kallt vid Vindarnas udde och den globala dårclownsmittan tycks ha spridit sig ända hit. (Man tar sig för pannan och kollar en extra gång att brännbollsträt står kvar bredvid sängen och bidar sin tid. Så.) Och med tanke på att öringen inte vill leka denna vattenfattiga höst kunde det vara bättre. Lägg så ovanpå detta Donald Trump. Som väl inte ens har hört talas om Hjo vid västkusten.

Annars då? Jovars, man går här och väntar på sin franska platan. Och lagar äppelpannkaka och smuttar på glüwein. Tänder en mysbrasa i kaminen lagom till Veckans mysbrott. Så nog reder man sig. Största bekymret är att Hjo-Hjo inte nöjer sig med hundkulor i matskålen längre. Vill ha köttbullar och/eller lövbiff.

Kan du säga i-landsproblem, Hjo-Hjo?

Smultron till frukost

Vi skriver den 12 november och på morgonen går Bloggaren ut i sin trädgården och plockar två smultron, ett till hustrun och ett till sig själv, att förgylla frukosten med. Rara men underliga tider.

Förunderligt även på Facebook där det tycks vimla av folk som har stannat i växten. 23 år, inte en dag äldre. Och då känner Bloggaren flera som är lika övermogna som han själv. Ho! Ho! Ho Chi Minh! Och alla godhetens apostlar därtill. Goda men dåliga på att räkna. Bloggaren tyar inte längre. Kanske god tid att ta sin Mats ur skolan? Kanske det ja. Fast hur göra med Hjo-gruppen? Nåja, det ger sig. Eller inte.

Bloggaren tar med sig sin hund till Vindarnas udde och står där och spanar efter land. Omberg i Östergötland närmare bestämt. På andra sidan Vätternhavet. En mil ungefär, och visst är det Ellen Keys Strand som anas i fjärran. Om man har lite fantasi vill säga. Rätta husse med ett skall, Hjo-Hjo. Om han har fel. Bloggaren kan inte höra att Hjo-Hjo ger skall. Någon annan som kan?

Skjuss in i ugnen

Vätternhavet är vredgat idag. Bloggaren med hund stretar på i Hamnen, förbi Feskeboa med den rökta siken, och bort mot Stadsparken. Idag syns inget Östergötland på andra sidan. Vindarna piskar och skummet yr, sjön skulle lika gärna kunna heta Nordsjön. Om man frågar bloggaren. Och har gott om god vilja.

Vid Vindarnas udde, passande nog, flyger mössan av, observera: mössan, inte hatten. Nu blåser det ordentligt. Men den trogna och alerta Hjo-Hjo fångar in den i ett nafs. Det ger två Mamma Scans köttbullar i belöning. Det kan det vara värt, så slapp vi köra till Motala och ta emot mössan där. Duktig vovve! Med Mamma Scan i fickan har livet med hund blivit så mycket enklare. Och Sakta och fint har fått en helt ny innebörd, åtminstone för hunden.

Hemma bakar bloggaren Frau Louises goda brötchen med rågsmak. Hjo-Hjo är oerhört intresserad. Hustrun påstår att de ser lite torra ut. Och skrynkliga, det erkännes. Hmm. Vi får väl se, om en kvart är de klara. Skjuss in i ugnen!

Smakar bättre än de ser ut