I Hjo sitter Bloggaren och latar sig i körsbärsblommen. Hundarna badar alltjämt hela dagarna och det är som gott att leva. På en sommardag. Det enda som skulle kunna få Bloggaren ur balans är humlorna. Eller avsaknaden av, snarare. Och bina. Nu när sommaren har anlänt redan i maj. Och äppelträden snart ska till att blomma. Hur ska det då bli med det mångomsjungna Hjoska äppelvinet?
Frös de ihjäl under köldknäppen
i april? Humlorna?
Jo, säger Hjo-Hjo, så är det nock. Och Gårdon: Kan man eta humlor? Stockholmare vet la du, som är trött på neon och betong. Säg är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Jo, säger Hjo-Hjo, så är det nock. Och Gårdon: Kan man eta humlor? Stockholmare vet la du, som är trött på neon och betong. Säg är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Vi tar ett kort på S/S Trafik och önskar lycka till med sommarens ångbåtsjazz. Till sjöss i år, tack. Aj aj, kapten! Bara nu inte båtjäveln går på ett skär.
Hemåt längs dalgångens regnskog. Där silkesaporna tjattrar från trädtopparna och kastar ruttna äpplen på Bloggaren och hans hundar. Är vi i Afrika eller, undrar Gårdon. Hur grönt får det bli? Egentligen?