Dammsugarens dag

Torsdag är som bekant dammsugarens dag i Hjo. Hjo-Hjo har vuxit till sig och börjar likna sin husse, tycker inte att städning är så särskilt upphetsande. Oerhört trist egentligen. Han går undan och lägger sig i soffhörnet. Tyvärr existerar inte det alternativet för husse. Och inte för hunden heller visar det sig. Dammsugaren hittar nämligen alltid till soffan om det finns hund i huset. Annars blir soffan lätt en hundsoffa och så roligt får inte ens Hjo-Hjo ha det. Duktig dammsugare. Hjo-Hjo tassar uppgivet iväg uppför trappan och lägger sig i sin korg... eller var han nu lägger sig.

Nå, så mycket lugn och ro blir det nu inte där heller. För hunden ska badas och göras fin inför midsommar. Jisses vilken cirkus, handdusch och såpa, skvätt och skvätt. Vatten. Men Hjo-Hjo blir ren och fin, luktar gott om hela kroppen. Och badrummet skinande blankt på köpet.

Nybadad hund

Och klickerträningen går bra? Jovars, bättre och bättre. Och bättre ändå sedan leversnittarna byts ut mot Mamma scans köttbullar. En ny klickerera rent av. Han älskar Mamma scan och nästan sliter klickern ur händerna på husse. Titta så duktig jag är! Klick, klick, klick. Ny klickerbok inköpt också så att husse och matte inte ska tappa taget. På onsdag börjar valpkursen, om den nu ska vara så nödvändig för en sådan superhund.

Mysigt i Hjo

Korvleksak från Sthlm

När lilla storasyster åkt hem till Göteborg kommer stora storasyster från Stockholm. Hjo-Hjo springer lycklig ut och in ur huset. Det är gôtt i solen, flugorna sitter lojt uppradade i värmen på friggebodens södergavel. Bloggaren monterar visslande ihop trädgårdsstolar, i den mån valpen låter honom vara ifred. Och svärsonen har sjunkit ihop i solstolen, läser The Economist. Visst har vi det himla mysigt i Hjo.

Men det är inte bara idyll: Hjo-Hjo har morrat åt dammsugaren! Och även om de bekantade sig rätt bra med varandra blir de knappast bästisar genom livet. Och Strindberg gillade han inget vidare, försökte mig på lite högläsning ur Hemsöborna, som alltså inte gick hem. Borde nog förstått det, Strindberg hatade hundar. Vilda bebin får en hund passade mycket bättre. Vilket för övrigt hörs på namnet.