Hjo-Hjo i Slottsskogen

Hjo-Hjos äventyr går vidare. Det är som vore han Biggles eller Kulla-Gulla. Idag i Slottsskogen i Göteborg, där han blir helt och hållet bortkollrad i bollen av alla goda och dåliga dofter. Mest dåliga, Slottsskogen är som hundarnas Andra Lång, han ramlar in och sedan ramlar han ut, såvitt han vet. Om Andra Långgatans vänner och Håkan H. förstår vad Bloggaren menar.

Det är rena rama Slottsskogen runt, husse stretar och hunden drar. Hur många hundmamseller har inte lättat sig vid och omkring Lilla dammen? Jovisst, detta är paradiset för en kille från Hjo vid Vättern. Vid Björngårdsvillan morrar han dovt åt en herre från Majorna, en engelsk bulldoggeherre. Håll unnan å jäklar anacka. För här tämmer ja. Så ja, så ja...

Sedan iväg till Boulangerie Ducoin för inköp av bakverk på franska. - Hur är det Hjo-Hjo, gillar du tarte aux fraise? - Mais oui, monsieur. Deux, s'il vous plaît.

En septembereftermiddag

En septembereftermiddag lägger man sig i Allén. Men Bloggaren tänder näppeligen liten braja. Det räcker så bra att gotta sig i solens sken. Ty denna septemberdag har himlen samma färg som Malmö FF:s matchtröjor - bra, säg bara inte klarblå himmel för då kastar Bloggaren ut datorn genom fönstret – och Strandpromenaden är helt i klass med Allén. Om inte bättre.

Så vi går med raska steg mot Vätterns strand och Hjo-Hjo bär så stolt med ny klövjeväska, vätternvatten i ena fickan och Tennisspelarna, 124 sidor tjock pocket som han inte bär ihjäl sig på, i den andra. Herr Gustafsson spelar tennis som den värsta Jimmy Connors, vilket torde ligga så långt från sanningen man kan komma. I övrigt är det en mycket bra bok. 14 kalla grader i sjön. Och runt Hjo-Hjo flockas tikarna, han är ju så stilig i sin nya arbetsmundering.

I Stadsparken ser vi en pilgrimsfalk, förmodligen, i alla händelser en falk eller hök, lyfta från ett buskage vid hotell Bellevue. Utslagna vingar. Och iväg. Bloggaren står ett par meter bort. Fryser.

Och i hamnen vilar ångaren Trafik så skönt. 

Krokodilfara

Hösten i Hjo varade en dag och sedan kom sensommaren tillbaka. Bråda tider för humlorna i perenna rabatten. Och Bloggaren brummar på på sin kant med en pånyttfödd gräsklippare – tack Sune S! Under fikonträdet, det falska, ligger Hjo-Hjo och moffar åt skolbarnen på gatan. Komma här och komma. Men sedan tar husse sin hund, eller om det är tvärtom, och kliver iväg på dagens långa hundrunda.

Strandpromenaden är wunderschön. Varje dag förundrar man sig över att Vättern lagt sig tillrätta precis vid Hjo. Det kunde lika gärna blivit Tibro – hur nu det skulle ha sett ut. Hjo-Hjo tittar frågande upp på sin husse – Hur menar du nu, egentligen? Jaa...

På hemvägen traskar vi i regnskogen längs Hjoån. Efter det myckna regnandet påminner den en hel del om Mississippi faktiskt. Silkesaporna, de skygga skaraborgska, tjattrar ikapp med strömstare, forsärla, kungsfiskare, stjärtmes och drillsnäppa. Det är ett jäkla liv. De första leköringarna är redan på väg. Uttern syns inte till, bara den svarta med rött halsband, och han får inte bada för krokodilfaran.

Hemma äter vi säsongens första grynkorv. Du Hjo-Hjo – hvornaar smager en grynkorv bedst? - Hvergang!

Trevligt sällskap i Hjo och Cahors

Första september kom hösten till Hjo och turisterna har tagit husbilen hem till Gräsmark och Surahammar, Göttingen och Lyon. Bloggaren är kvar men befinner sig i Cahors.

Ty han plockar ner Jan Myrdal från bokhyllan och får trevligt sällskap några timmar. Om Jan Myrdal kan man ha åsikter, så också Bloggaren. Men vi tar dem en annan gång. Emellertid, han kan skriva, både begripligt och underhållande. Om vin är särskilt trevlig. För plötsligt befinner sig Bloggaren alltså i Cahors. På en trivsam restaurang på Rue Georges Clemenceau, läppjar på det svarta vinet från trakten och äter confiterad anka som sig bör. Det är så förtvivlat trevligt att Bloggaren går omkring och visar sina vita tänder i flera minuter. Tänker att han borde tipsa Känsla här i stan: Confit de Canard och vin från Cahors, det vore något. Men ok då då, Känslas menu ser rätt hyfsad ut ändå. Så att.

En varning. Det svarta vinet från Cahors är tjockt som. Passar alldeles utmärkt till fet anka, men kommer alls inte till sin rätt på balkongen.

Sådär, då gjorde vi tre flugor på smällen: bok, vin och mat.

Hjo-Hjo hälsar, tittar som hastigast upp ur Lagercrantz fjärde del av milleniumtrilogin. Bättre än Hundarna i Riga! Han har inga litterära moraliska betänkligheter, Bloggarens hund.

Den litterärt bevandrade hunden är också en utmärkt groddräpare