Det är grävlingen

Hjo-Hjo nosar runt på gräsmattan, har inte tid med frukosten och missar sånär att slicka den obligatoriska smörkniven ren. Han nosar och nosar. Det är grävlingen, säger grannen. Det sägs att vi har en som luffar runt här på Väster. Det syns förresten på fallfrukten. Det ser ut som någon skurit i äpplet med kniv. Så nog är det grävlingen. Man får passa sig, han biter tills det krasar, bäst att ha koks i stövlarna. Har Bloggaren hört..

Apropå grävlingar fick hustruns morbror i Fagersanna en grävling på halsen en gång. Grävlingen bara fanns där en dag och fann sig så väl tillrätta med både katt och hund, kossor och folk att han stannade kvar. Han hette Grimbert och levde på kanelbullar och hallonsaft. Det var inget mer med det. Men en dag fick morbror Stig för sig att en grävling kanske borde leva med de sina i ett gryt i skogen hellre än bland kossorna i Fagersanna. Sagt och gjort, in med Grimbert i kofferten och iväg. Och ett par mil in i skogen släpptes Grimbert ut. Grävlingen tittade morbror Stig i ögonen men luffade så sakteliga ut i skogen. Tack för den här tiden, sa morbror Stig.

Som körde hem igen med saknaden som en klump i halsen.

Men när morbror Stig körde in på gårdsplanen var Grimbert redan hemma. Han satt på förstubron och mumsade kanelbullar. Så att.

Någon som vet var man kan köpa koks i dessa tider?