Hösten
i Hjo varade en dag och sedan kom sensommaren tillbaka. Bråda tider
för humlorna i perenna rabatten. Och Bloggaren brummar på på sin
kant med en pånyttfödd gräsklippare – tack Sune S! Under
fikonträdet, det falska, ligger Hjo-Hjo och moffar åt skolbarnen på
gatan. Komma här och komma. Men sedan tar husse sin hund, eller om
det är tvärtom, och kliver iväg på dagens långa hundrunda.
Strandpromenaden är wunderschön. Varje dag förundrar man sig över att Vättern lagt sig tillrätta precis vid Hjo. Det kunde lika gärna blivit Tibro – hur nu det skulle ha sett ut. Hjo-Hjo tittar frågande upp på sin husse – Hur menar du nu, egentligen? Jaa...
På hemvägen traskar vi i regnskogen längs Hjoån. Efter det myckna regnandet påminner den en hel del om Mississippi faktiskt. Silkesaporna, de skygga skaraborgska, tjattrar ikapp med strömstare, forsärla, kungsfiskare, stjärtmes och drillsnäppa. Det är ett jäkla liv. De första leköringarna är redan på väg. Uttern syns inte till, bara den svarta med rött halsband, och han får inte bada för krokodilfaran.
Hemma äter vi säsongens första grynkorv. Du Hjo-Hjo – hvornaar smager en grynkorv bedst? - Hvergang!









