Ostron i påsk

Kan man äta ostron i dessa lamm- och äggatider? Jovars, med en godkänd ostronöppnare från Danska vägen (bild bifogas) har Bloggaren äntligen börjat leverera. På sitt nyårslöfte: Ät mera ostron! Med ostronöppnare från Göteborg och vass kniv från Paris kan inget gå fel. Och Youtube på paddan. Annars blir det hammare och spik. Som med den Povel Ramelska kokosnöten.

Jodå, Bloggaren lever trots att uppehållet på bloggen talat ett annat språk. Har inte ätit ihjäl sig heller fast det allt var bra nära. På ostron, lax och torskrygg. Lammstek och sik, bubbel och bourgogne. Och entrecôte och bratwurst från Lilla Spännefalla. Man blir som.

Och Hjo-Hjo visar lilla Gårdon hur gott det är att vara hund i Hjo. Bland påskrester och morgondopp i Vätternhavet. Stockholm är visserligen Stockholm. Hjo är en helt annan del av Sverige. Här känner man sig nästan som folk säger husse, säger Hjo-Hjo. Hängde du med där Lille-Gårdon?

Och Bloggaren läser i morgonbladet om senaste mätningen. Att Jonas Sjöstedt är kvinnornas nummer ett och gullponke. Och Åkesson männens. Hur har det blivit så? Det är inte möjligt. Fast tydligen. Man undrar hur folk tänker. Och hur det ska gå. I söcken och i säng. 

Tour de Ski, Grebbans kvarn och John le Carré

Bloggaren sjunker ner i tv-soffan och insuper årets upplaga av Tour de Ski. En kort kvart kanske, sedan blir det för tröttsamt att betrakta en norrman som jagar en norrman som jagar en norrman. Och oj, där kom det visst en norrman till. Spännande? Jo, i Nord-Trøndelag fylke möjligtvis men inte i Hjo.

Då är det mer rafflande att på dagens lp* bege sig till Grebbans kvarn och titta till fallet i is och kyla. För längs ån halkar Bloggaren omkring som den värsta rodelåkare: iväg på rygg och med fötterna före. Hunden styr. Vaff vaff. Inte en norrman så långt ögat kan se. Och vattenfallet skvallrar och krusar och tjusar. - Comme d'habitude, säger Hjo-Hjo förnumstigt. En frolic för franskan, tack. Secken hund!

Tinker, tailor, soldier, spy blir Mullvaden på svenska och läses av Bloggaren emedan han hade lite knepigt att hänga med i filmens svängar. Det blev en mödosam mening. le Carré däremot, han tycks skriva helt utan möda. Och bra är det också, det kan Bloggaren försäkra. Återstår att se hur bra filmen blir.

Nyårslöfte från Västergatan: vi ska äta mera ostron! Det borde gå att hålla.

*lp = långpromenad

Valborg

Idag går hela familjen ut med geten. Stockholms- och Göteborgsdotter har anslutit Hjo för att fira Valborg ifred från storstadens larm. Vernersson och Holm medföljer. Hjo-Hjo är geten. Swe-Danes sjöng. Har bloggaren bestämt för sig, men Google bekräftar icke den aningen. Det kan göra detsamma, låten var lika fånig då som nu. Och Swe-Danes förstod sig inte bloggaren på. Det var långt mellan Babs och Beatles. Hjo-Hjo struntar som vanligt i vilket: Här luktar det gott, Vernersson. Häng med och släpp efter på kopplet.

På kvällen lägger bloggaren manken till och lagar köttfärsjärpar och skånsk potatis, saltgurka och picklad rödlök (Göteborgsdotterns). Inte omöjligt att Mannerström gett fem Hjosikar för den anrättningen. Och till förrätt ostron från Grebbestad! Man klappar sig på magen. Vilken tur att hustrun köpte ostronkniv i Paris häromsistens. Naturligtvis funkar det lika bra med en från Hjo. Om det finns någon, vilket bloggaren starkt betvivlar. Och medge att en ostronkniv från Paris låter bra där den ligger på tungan. 

Och nu har paret Holm lånat bilen och åkt och fiskat. Så då vankas det regnbåge till kvällen, skulle nästan tro det.