Vättern är schön

Med minus 10 utanför köksfönstret åker långkalsongerna på.

Vilket får Bloggaren att känna sig som en torpare. Och lantlig som en centerpartist, hå hå ja ja.

Men de sitter inte i vägen när hunden ska ut på morgonkissen. Uppe vid hundklubben. Därifrån har Bloggaren hela staden i blickfånget, och kan kontrollera att Vättern ligger kvar. Vilket den gör. Med sensationellt lågt vattenstånd, men rätt mycket ändå. Vatten. Om man betänker. Och Bloggaren undrar hur mycket vatten det finns i molnet som följer sjön från Askersund till Jönköping (se bild ovan). Vättern är schön. Sehr schön.

Och när vi kommer hem får Bloggaren begrava en sidensvans som flugit ihjäl sig mot altanglasdörren/fönstret. Stackars liten. Sådant händer oss ibland.

Detta hände sig häromdagen. Nu är det nollgradigt och långkalsongerna bidar sin tid. Och Super-Stina vann idag igen. Man blir som. Imorgon (läs idag) får vi se vem som är bästa bergsgeten. Hon är som Sixten Jernberg: man går ut hårt och sedan ökar man. 

Och Hjo-Hjo ligger och grunnar på hvornaar ett grisöra smager som bedst.

Jaktstart i Tour de Ski

Idag är det nettopp umulig å holde kontroll på følelserna. När Stina Nilsson kör ifrån norskorna i Oberstdorf. Vi pratar jaktstart i Tour de Ski, om nu någon till äventyrs skulle ha missat den nya skiddrottningens framfart bland alptopparna. Trots sin onda rygg hoppar Bloggaren rakt upp och slår huvudet i taket och utbrister på den Gamle fanjunkarens vis. Att det där var förbannat bra gjort. Med ett par utropstecken därefter.

Är det tillåtet att så oförblommerat visa sina patriotiska känslor? Om detta säger Bloggaren absolut. Såsom man säger nuförtiden.

Hjo-Hjo, Bloggarens hund, är några grader coolare. Han ligger på mattan bredvid med sitt gnagben. Har egentligen inte tid. Men han håller upp en stund och betraktar Stina Nilsson ur ena ögonvrån. Och han säger, om nu husse hörde rätt, att det är just så en slipsten ska dras.

Det var allt för nu. Men det räcker väl.

Tour de Ski, Grebbans kvarn och John le Carré

Bloggaren sjunker ner i tv-soffan och insuper årets upplaga av Tour de Ski. En kort kvart kanske, sedan blir det för tröttsamt att betrakta en norrman som jagar en norrman som jagar en norrman. Och oj, där kom det visst en norrman till. Spännande? Jo, i Nord-Trøndelag fylke möjligtvis men inte i Hjo.

Då är det mer rafflande att på dagens lp* bege sig till Grebbans kvarn och titta till fallet i is och kyla. För längs ån halkar Bloggaren omkring som den värsta rodelåkare: iväg på rygg och med fötterna före. Hunden styr. Vaff vaff. Inte en norrman så långt ögat kan se. Och vattenfallet skvallrar och krusar och tjusar. - Comme d'habitude, säger Hjo-Hjo förnumstigt. En frolic för franskan, tack. Secken hund!

Tinker, tailor, soldier, spy blir Mullvaden på svenska och läses av Bloggaren emedan han hade lite knepigt att hänga med i filmens svängar. Det blev en mödosam mening. le Carré däremot, han tycks skriva helt utan möda. Och bra är det också, det kan Bloggaren försäkra. Återstår att se hur bra filmen blir.

Nyårslöfte från Västergatan: vi ska äta mera ostron! Det borde gå att hålla.

*lp = långpromenad