Ostron i påsk

Kan man äta ostron i dessa lamm- och äggatider? Jovars, med en godkänd ostronöppnare från Danska vägen (bild bifogas) har Bloggaren äntligen börjat leverera. På sitt nyårslöfte: Ät mera ostron! Med ostronöppnare från Göteborg och vass kniv från Paris kan inget gå fel. Och Youtube på paddan. Annars blir det hammare och spik. Som med den Povel Ramelska kokosnöten.

Jodå, Bloggaren lever trots att uppehållet på bloggen talat ett annat språk. Har inte ätit ihjäl sig heller fast det allt var bra nära. På ostron, lax och torskrygg. Lammstek och sik, bubbel och bourgogne. Och entrecôte och bratwurst från Lilla Spännefalla. Man blir som.

Och Hjo-Hjo visar lilla Gårdon hur gott det är att vara hund i Hjo. Bland påskrester och morgondopp i Vätternhavet. Stockholm är visserligen Stockholm. Hjo är en helt annan del av Sverige. Här känner man sig nästan som folk säger husse, säger Hjo-Hjo. Hängde du med där Lille-Gårdon?

Och Bloggaren läser i morgonbladet om senaste mätningen. Att Jonas Sjöstedt är kvinnornas nummer ett och gullponke. Och Åkesson männens. Hur har det blivit så? Det är inte möjligt. Fast tydligen. Man undrar hur folk tänker. Och hur det ska gå. I söcken och i säng. 

Mullsjön

Söndag och fortfarande gräsänkling. Jaså minsann, då är Bloggaren i Hjo både stillsam och tunghuvad, då då. Misstänker en eller annan bloggbesökare. Men icket. På lätta fötter tar ”Präktige Lars” med sig sin ystra hund på långpromenad till Mullsjön. 7,7 kilometer och två timmar blankt. Fram och tillbaks. Och konstaterar att öringleken i Mullsjön är säkrad till hösten. För såvitt bedömas kan ser öringtrappan klart godkänd ut. Snyggt jobbat, Hansson!

Hemma igen smakar hundkulorna och isterbanden som chateaubriand. Fast bättre. Sjön suger, heter det ju, eller hette snarare. Folk pratar inte som folk längre. Sjukt och änkligen. Men det kan vi ta en annan gång.

Sedan är det dags för träning. Rulla runt. Och Spela död. Hjo-Hjo måste ha sitt, en uttråkad labbe är inte rolig. Inte uttråkad husse heller för den delen. Rörliga bilder bifogas – när övningarna sitter. Det kan ta något år. Man vet inte. En minifrolic för varje Rulla runt, då förstår ni själva. 

Horace går genom rutan

En del har förmågan, de flesta har det inte. Horace E har. Härom kvällen klev han helt sonika ut genom rutan, eller in, hur man nu vill se det, så som Bosse Bildoktorn gjorde på sin tid. Och började genast studera Bloggarens bibliotek. Han sa: Turgenjev, Ekelöf och Selma, mycket bra. Särskilt Turgenjev. Turgenjev måste alltid finnas till hands nämligen, ifall ryggbesvären slår till. Och så en bingobricka förstås. Snacka med Oldsberg och hälsa från Horace. Får man låna med sig Siri Hustvedt till nästa vecka? Bra att vara inläst, man vet ju aldrig. Varsåvänlig, säger Bloggaren. Och hälsa Liv.

Och i morse tog hustrun tåget till Stockholm. Gräsänkling blues med andra ord. Då går man och tar en på Operabaren. Kanske det. Om sådan fantes. Nej, Bloggaren tar tillfället i akt och lagar till en korvgryta på Mannerströms vis. Ungefär. Två sorters korv, potatis, vitkål, morötter, lök och en flaska pilsner. Tre lagerblad och tolv kryddpepparkorn. Och en god senap därtill – Grey poupon a l'ancienne förslagsvis. Det är så pass gott att. Och sedan lyssnar Bloggaren på Hunky Dory. På hög volym, aj aj, min tinnitus! Det är till att släppa loss.

Än jag då, undrar Hjo-Hjo. Ska man aldrig få smaka på de där två sorters korvarna någon gång?

Mello, Nordkorea och blodpudding

Frans! Frans! Frans! Jaså mellon är så pass intressant ändå? Nja, intressant är kanske lite väl mycket sagt. Igår kväll drog sig Bloggaren helt sonika undan till övervåningen och betittade en dokumentär om Nordkorea istället. Intressant fenomen den där Kim ”den store efterträdaren” Jong-un. Kolossalt. Undersåtarna hoppar och gråter och bär sig åt. Av glädje. Den karln kan nog lätt få för sig att han är något.

Och hustru och hund somnade gott framför mello-teven. Så att.

Nordkorea. Hur populärt kan det uppslaget bli då, på en skala? Och när vi ändå håller på, ska det vara absolut nödvändigt att skriva illa om Margot Wallström, Sven Wollter och Mikael Wiehe? Och publicera hemska enrutingar av Nina Hemmingsson? Vill inte Bloggaren ha några besökare längre? Jovars, visst vill han. Nå, då så, skriv vackert om Vättern och Hjo! Det räcker.

Och romantik, säger Hjo-Hjo. Skriv om blodpudding!