Valpmorgon

Rastad och utfodrad är vår hund redo för ännu en underbar valpmorgon. Springer de sista metrarna till husse med GP i munnen. Duktig vovve! Sedan kör han på så länge han orkar, dvs mellan 7.10 till 7.28.

Hopp upp i fönstret efter gardinen, som inte finns där längre eftersom den inte funkade ihop med hunden. Men där finns förvisso ett par tomatplantor och en kornettblomma – eller fanns, de dråsade visst i golvet. Det gör inget, det finns dammsugare i huset. Värre då med hustruns älskade keramikhöna från vårt älskade Cotignac, fastlimmad i bordet eftersom händelsen var lätt att förutse, hjälpte alltså inte, den dog i fallet om nu inte Hjo-Hjo hann med att sätta tänderna i henne innan. Splitter på golvet. Ut med hunden! Sopborsten fram. Likt förbenat hittar han något vasst att bita på. Husse fram för att byta grejer, hundlevergodis mot glas i munnen. Går alldeles utmärkt. Men i städskåpet hittar han redan nytt, någon sorts plastremsa som åker ner, om nu inte husse hinner före. Blodvite. Och sopborsten far han runt runt med i rundgången. Nu biter han matte i knävecken. 

Sedan är han klar, biter sig själv i svansen och faller ihop i en liten hög på golvet.

Kanske hinner husse och matte få sig varsin kopp kaffe innan det är dags igen.

Hundextra

Noterar att bloggen fått en ny huvudrollsinnehavare och att den charmiga småstaden förpassats ut i periferin. Från Hjo till Hjo-Hjo således. Det är ganska logiskt eftersom den kloka och söta hunden också är kolossalt energisk när han är vaken. Man kommer inte undan. För stunden heter tillvarons epicentrum Hjo-Hjo.

Dagens rapport.
    1.Tigger inte vid matbordet.    
    2. Sover snällt i sin korg nedanför husses säng (Men skarpt läge först i natt. Utförlig rapport följer. För husse blir det säkert alldeles för mjukt att sova i säng).    
    3. Håller tätt hela nätterna – mestadels.

Duktig hund! Hjohjomensan, fast hungrigare varelse än denna lilla hund har bloggaren aldrig råkat på. Kommer som ett skott vid minsta porslinsskrammel i köket, bara han blir lite större kan han äta direkt ur grytan på spisen.

Ny favorit: skinkost på tub. Hur han nu har fått smak på det?

Fortsättning följer.

Med svenska sommaren tages inget för givet

Siktade årets första maskros intill en husvägg på Regeringsgatan idag. Vintern är bortaväck och nu tror vi på sommaren.

Eller hoppas. Med den svenska sommaren tages inget för givet. Minns sommaren -87. Vi hyr stuga i Lysekil och det regnar och blåser fjorton dagar i sträck. Stugan högt upp på en bergsknalle, fattades bara det. Vi satt vid köksbordet och tittade ut på (sommar)vädret, så där lagom muntert. Tror inte det blev så mycket bättre året efter heller.

Och till midsommar förväntas snöblandat regn och drivis. Men ändå, vi hoppas.

Och alla vet ju att inget går upp mot den svenska sommaren. Som sommaren -75 till exempel, den var fin, rent av rekordvarm (vet, det var länge sedan, numera minns bloggaren bäst i historisk tid). Så varför så förbenat pessimistisk? Blir det bara 16 grader i sjön hoppar jag i.

Sommaren 2013 hade sina svackor

Godnattövning klockan tolv på dagen

Idag godnattövning klockan tolv på dagen (givetvis gulligare än Koestlers).

Det hela går ut på att hunden ska sova på golvet nedanför husses säng. Hjo-Hjo blir småningom en stor hund, snäll och go förstås – men stor. Och i sängen jättestor. Då löper husse risken att även fortsättningsvis få sova på golvet. Lite hundtjat blev det förstås, betoning på lite. Hjo-Hjo lade sig snart tillrätta i kojen (han är för liten än, kan inte hoppa upp i sängen för egen maskin) och husse somnade omedelbart – tidiga morgnar nuförtiden.

Lovande hund! Tveklöst, men osvuret är bäst, får se hur det artar sig i skarpt läge. Hjo-Hjo är kanske bäst när det gäller. Och husse har vant sig, när allt kommer omkring är det inte så illa att sova på golvet.

Kort promenad i Stadsparken. Hjo-Hjo ytterligt förvånad över att det finns folk som passerar utan att gulla med honom en stund.

Ett par bilder på liten hund vid stor sjö.