Siktade årets första maskros intill en husvägg på Regeringsgatan idag. Vintern är bortaväck och nu tror vi på sommaren.
Eller hoppas. Med den svenska sommaren tages inget för givet. Minns sommaren -87. Vi hyr stuga i Lysekil och det regnar och blåser fjorton dagar i sträck. Stugan högt upp på en bergsknalle, fattades bara det. Vi satt vid köksbordet och tittade ut på (sommar)vädret, så där lagom muntert. Tror inte det blev så mycket bättre året efter heller.
Och till midsommar förväntas snöblandat regn och drivis. Men ändå, vi hoppas.
Och alla vet ju att inget går upp mot den svenska sommaren. Som sommaren -75 till exempel, den var fin, rent av rekordvarm (vet, det var länge sedan, numera minns bloggaren bäst i historisk tid). Så varför så förbenat pessimistisk? Blir det bara 16 grader i sjön hoppar jag i.
