Fult hus

Pulsar i snö den utomordentligt vackra rutten Wagnergatan – Västergränd – Hantverksgatan – Ånabacken och vidare Dalgången ner till stan. Och vackrare lär den bli framåt sommaren. Och idyllisk. Nu är han där igen, finns det då inga fula hus i Hjo? Jo, visst finns det. Några stycken. Ett är byggnaden som Coop huserade i fram till för något år sedan. Gräsligt fult till och med. Men det är ju inte unikt för Hjo. Domusvaruhusen som växte fram under 60- och 70-talen var fula! Och är, för även om Domus är borta står husen kvar. Fula.

I huset finns fortfarande Systembolaget kvar, som knappast riskerar nedläggning. Förresten, är det inte påfallande ofta man ser Systembolaget vägg i vägg med Coop. Jo. Har en bekant som har en teori om varför. Det är bara för att alla kunder på Systemet tycker det är bra med Coop så nära inpå. Eftersom alla tycker om att handla där, på Coop alltså. Jag undrar jag.

Någon som har någon annan idé?

Små och stora nyheter

I dagens Hjo tidning (för övrigt en av landets minsta med en upplaga på 2000 exemplar och en medarbetarstab på fyra personer) läser vi att staden tappat i befolkning under året, 49 personer närmare bestämt, december månad oräknad. Oroande. Håller Hjo på att tyna bort, frågar sig en insändare påpassligt. Men det uppvägs av att hundarna blir fler, har passerat 1000-strecket. Och med pojkarna är det dessvärre som det brukar vara: de behöver lära sig att läsa.

Ibland känns det bra med små nyheter. Man slipper bli så himla upprörd. Som man blir av att läsa DN t ex, särskilt reportaget om Kvinnor[ som ] har dragit den verkliga nitlotten i Sydafrika. De har större chans att bli våldtagna än att få utbildning. Jisses. Befogad fråga: vad har ANC sysslat med genom åren? Dags att göra sig av med fattigdomen, dags att lära pojkarna läsa - plus en hel del annat. Putins Ryssland verkar inte så roligt heller. Eller Centralafrikanska republiken. Eller...

Som ung tyckte man föräldrarna var märkliga som ojade sig framför TV:n över världens jävelskap och elände. Nu är man likadan själv. 

Vinter och skvaller

Vaknar till vinter och snö igen, fem grader kallt. Tar en promenad ner mot stan för att spana in Hjo i vinterskrud – jodå, det ser bra ut. Men kallt, kung Bore biter bloggarens nästipp. Hemma snöskottning. Sätter på Bach, någon av Brandenburgkonserterna och sjunker ner framför datorn. Googlar lite fram och tillbaka, googlar på Francois Hollande för att läsa om hans nattliga kärleksutflykter. Jovisst, det roar mig. ”Monsieur Normal” kommer farandes genom Parisnatten på väg till älskarinnan - på scooter (en livvakt, också på scooter). Noterar dock att Hollande inte dementerar affären, (misstänker att franska presidenter utan älskarinnor nästan betraktas som lite tvivelaktiga) han verkar mest upprörd över att han inte får ha henne ifred. Vad nu detta har med det hjoska vinterlandskapet att göra. Blott intet. Ser på väderappen att nu är det bistert, minus 9 grader.

Zlatan och Cotignac

Ser i Språktidningen att Zlatan avancerar på topplistan över vanligaste hundnamnen, 224 hundar lystrar numera till fotbollsgigantens namn (men Zlatan, Chippen har 453 följeslagare!). Trenden är sedan länge att hundarna heter ungefär som sina mattar och hussar. Ja, men det är ok, bara man kan skilja hundarna från ungarna. Loss Alice, loss! Vad var det för fel på Karo och Ruff?

Det har naturligtvis inte undgått någon i bekantskapskretsen att favoritbyn i la France heter Cotignac. Där bjuds man på kvittenmarmelad till frukostbaguetten, och i slutet av oktober har man sin Fête du coing. Att man ställer till med fête är väl en sak, varje by med självaktning har något att fira. Men varför just kvitten? En frukt som inte går att äta annat än syltad. Ja men bloggaren, fatta. Cotignac är det gamla namnet för kvittenmarmelad. Ahh bien, une village appelée confiture. Voila!