Idag
är en sådan dag då Bloggaren vill lyssna på Tom Waits, de
infaller med ojämna mellanrum. Hustrun gör sig raskt ärende ut i
friggeboden och Hjo-Hjo är skeptisk, tittar förundrat upp från
liggvilan och svansar iväg utom lyssnarhåll. Och visst, jodå, det
brötar och skaver, låter... förfärligt (bra), särskilt i en
hunds öron. Men Downtown train gillar han. Och vem gör inte det?
Will
I see you tonight / On a downtown train / Every night its just the
same / You leave me lonely, now. Hjo-Hjo
ylar och tårarna sprutar, han älskar olyckliga kärlekssånger.
Och arbetet med staketet fortlöper utan avbrott, tro inget annat. Med husse och hund tätt sammanfogade. Kedjorna rasslar och hackorna slår. Chain gang ni vet. Ho ha ho ha / Ho ha ho ha.
I
Dalgången bland öringar och uttrar hittar vi ännu ett exotiskt
djur. En nyfiken lurvig kalv. Och söt är den också, det kan
Hjo-Hjo intyga. Fast väldigt stor för att vara hund.
