Färden
går till Surahammar. Där Bloggaren lärde sig krypa och lärde sig
gå - och älska Sura Blå. Följ med, följ med!
Vi drar Köpmangatan förbi. Snabbt. För där finns ingenting att se och inget att köpa. Förutom pizza och prännvin. (Finnarna kom i parti och minut på 50- och 60-talen. Och joppade Pruket hela veckan, satan.)
Vi
går direkt på begivenheterna: kommunalhuset och dess modernistiska
pärla: sessionssalen. Ett blått UFO som landade i brukssamhället
1953. Och Bloggaren undrar hur det gick till. För i Sura ska man
inte sticka ut och vara annorlunda. Och tro sig vara något. Såvida
det inte gäller ishockey. Ändå står det där och ser så eljest
ut ett kommunalhus kan göra. Fortfarande.
Man undrar varför det inte är fullt av turistbussar på Suras gator. Från när och fjärran. Men det blir det förstås när Bloggaren startar charterverksamhet till våren. Och guidar runt bland kommunalhus, vattentorn (som faktiskt också sticker ut. Men det spar vi till en annan gång) och bruksmuseum. Möjligtvis.
 |
| Kommunalhusets sessionssal. Arkitekt: Eskil Sundahl. |
